I want something good to die for

Jag blir så trött på det. Jag blir så trött på att det alltid slutar såhär, alla våra konversationer som jag hoppas ska ge något, alla konversationer där jag går in för att hjälpa dig, slutar bara med att jag blir lämnad helt plötsligt, mitt i allt. Det är som att du inte tror på att jag bryr mig, det är som att du framförallt inte bryr dig om att jag faktiskt bryr mig om dig. Inners inne tror jag att du är rädd för att jag bryr mig, du är rädd för att berätta. Men jag vill veta, jag vill hjälpa och jag vill att du ska våga lita på mig. Men det är kanske inte så lätt när du inte ens litar på dig själv. Varför fick jag inget svar på, och snart kommer jag inte orka anstränga mig, inte jag heller. Jag vill inte att det ska hända, men det är så påfrestande att hela hela hela tiden bry sig om och fråga, men aldrig få nåt svar, aldrig få någon respons alls. Det är som att jag inte räknas, min omtanke är inte nog för dig. Vad mer begär du? Vad är det du vill att jag ska göra? Vad ska jag göra för att du ska förstå att jag bryr mig på riktigt?!  Det känns helt lönlöst att försöka bry sig, samtidigt som jag måste bry mig, för det lilla jag får veta är värdefullt, av det lilla jag får veta måste jag själv försöka analysera vidare på hur du mår och fan.. Jag är bara.. Nej, jag vet inte. Jag undrar bara varför. Varför du har försökt lämna mig ett antal gånger. Någonstans måste det vara fel, och felen måste ligga på mig, och jag vill väldigt gärna veta vad det är, så jag kan bättra mig. Så jag kan slippa ligga där i min jävla säng och gråta mig själv till sömns för att jag tror att du lämnat mig för alltid.