Ibland är ord överflödiga.

Mitt i pluggandet, men jag måste bara dela med mig av en så talande text/låt/whatever av älskade Lars Winnerbäck. Brustna hjärtans höst.

Ikväll är vinden stilla,
Det var så stormigt hela dan,
Bakom Västerbron går solen ner i rött.
Det är nästan tyst..

Som ett obehagligt allvar,
Drar sig hösten in i stan,
Det finns en doft av allt i mörkret, kallt och blött.
Och nästan tyst..

Ensamma dar, väldiga värld,
Orden ekar i hennes röst,
Ingen sömn och inga svar,
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
Som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
Det här är brustna hjärtans höst.

Här är timmarna av ovisshet,
Poeternas bensin.
Här är natten, när vi räknar våra stygn
Allt gick så fort..

Du kan dränka dig i minnen,
Eller litervis med vin.
Du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn.
Men allt är gjort..

Ensamma dar, väldiga värld,
Orden ekar i hennes röst,
Ingen sömn och inga svar,
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
Som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
Det här är brustna hjärtans höst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback