I want something good to die for

Oh herregud vilken jobbig hemresa. Alla störde mig. Eller inte alla kanske, men jag blev sjukt irriterad på ett antal personer. Att folk aldrig lär sig.. Man går långsamt till höger i rulltrappor/rullband. Om man går till vänster ska man gå fortare än de som går till höger. Framförallt ska man inte gå i mitten och hindra folk från att komma förbi på varken ena eller andra sidan. Nu kan jag lika gärna dra allt som stör mig när jag åker tunnelbana/befinner mig på centralen.. Det här får helt enkelt bli ett irritationsinlägg, då kanske jag blir av med irritationen och kan plugga sen.

Nödstopp. Det är vad det låter, något man trycker på ifall nåt har hänt. Inte för att ha kul med polarna i alla rulltrappor på en station. Det är jävligt störande när man har bråttom att behöva gå upp/ner för en rulltrappa som några idioter trott dom varit häftiga och tryckt på nödstopp.

Folk som går av tunnelbanan och stannar en meter utanför dörrarna. Hallå? Vi andra som står bakom vill också ha en chans att komma ut ur vagnen och det går inte sådär jävla bra när någon står och blockerar hela utgången. Ännu värre är om det är två eller tre stycken som inte har någon aning om var de ska och står och diskuterar med varandra. Precis utanför dörrarna.

Att gå på en tunnelbana: Vänta tills alla som är inuti vagnen och ska gå av, har gått av, innan ni går på. Det verkar som vissa tycker att de har rätten att gå på och sen räkna med att de som ska gå av klarar sig själva. Det handlar om hänsyn till andra och därför släpper man av folk först.

Folk som lyssnar på musik genom högtalarna på mobilen. Högt. Okej om det är två pers som sitter i ett hörn och lyssnar lite lugnt. Det är oerhört störande när det är ett gäng på kanske fem-tio pers som lyssnar på hög negerdunk genom någons telefon. Jag tål inte det, och jag skulle störa mig även om det var bra musik folk lyssnade på.


Det var nog allt jag kan komma på för tillfället.. Om något sånt här händer mig på morgonen kan det resultera i att jag är på dåligt humör resten av dagen.. Är sjukt känslig för folk som irriterar mig, speciellt när det är på allmänna ställen där man borde visa iallafall lite respekt för folk. Visst, jag kan hålla med, jag kan gå in i folk med flit ibland, men det är bara för de nån gång måste förstå att där dom står är ivägen och kanske inte stå så dumt nästa gång.. Tyvärr har jag inte hunnit knuffa på alla i Stockholm ännu, men det artar sig^^

Jag lovade med en rättvis analys av matchen, och jag brukar hålla vad jag lovat, så här är den.

Råsunda - Älta 2-5

Till att börja med vill jag berätta att vi spelar i division fem första året i år. Älta gick upp i division fyra inför den här säsongen och har gått rakt igenom utan att förlora en match, inte ens en poäng har dom förlorat. Så ni har det klart för er, och inte stirrar er blinda på reslutatet. För vi var jävligt bra.

Det börjar med att Annika sätter sin straff, tyvärr vet jag inte var eller om målvakten var nära. Jag vågade inte titta. Med tanke på att vi spelar en division lägre har vi allt att vinna i den här matchen och vi går ut med världens jävla inställning. Jag tror Älta blir chockade av det, för vi äger matchen i första halvlek. Efter 15 minuter har jag inte ens rört bollen, och dessutom har Carro gjort 2-0. Det här bra spelet håller i sig nääästan hela halvleken, när det är kanske 15 minuter kvar så börjar vi tappa lite, och de får komma in i matchen. Men vi försvarar oss bra, och man märker att de blir mer och mer frustrerade. Då får dom straff. En feldömd straff och jag är taggad som fan. Jag vill verkligen ta den här, det skulle sitta så jävla fint. Jag var på den. Jag var på bollen med vänsterhanden, men den gick in. Efter det här målet blir det ännu mer press på oss och jag gör ett par (ganska många) riktigt bra räddningar om jag får säga det själv. Älta får även ett mål bortdömt efter att jag kastat mig in i en klump av spelare där bollen också var, och fått både en och två sparkar på mig och får därför frispark. Vi går iallafall ut i halvtidsvila med 2-1 i ryggen och jävligt starka. Jag tror det var det som fällde oss, vi blev lite självsäkra. Trots att vi inte skulle bli det, trots att vi visste att de var ett mycket bättre lag så kände vi att vi var bättre, och det blev inte så bra i andra då..

Det kändes som halvtid stärkte dem och sänkte oss, de samlade ihop sig och fick chans att prata igenom allt. Och nu började de rulla boll, nu syntes det att de var en klass bättre än oss. De får tyvärr tre snabba mål, varav minst två var totalt mitt fel. Jag ber om ursäkt för det, hade jag inte klantat mig hade vi kanske fortfarande varit med i matchen, men det kändes som alla sänktes i och med dessa mål. Sen skärpte vi till oss, även om det var de som hade pressen. Sen att vissa (jag vill inte nämna några namn, men Eva vet vem jag menar) inte släpper bollen i tid och därmed blir av med den stör jag mig oerhört på. Kan man inte dribbla ska man inte göra det. Speciellt inte på egen planhalva. Men vi fick iallafall öva lite försvarsspel och jag tyckte det funkade hyfsat bra. Eva är ny kandidat till målvaktspositionen, hon slängde sig framför en tjej som kom helt ensam och bensaxade bollen. Snyggt där. Sen gjorde jag matchens räddning också. Först ett frilägesskott som jag tar men släpper retur på. Sen tar jag returen också. Jävligt stolt är jag över det.

Jag trodde jag aldrig skulle säga det under den här säsongen, men jag är stolt över min insats, trots misstagen. Jag gjorde mitt bästa och jag räddade oss från en jävla massa mål. Sen att det kanske bara skulle blivit 2-3 är en annan sak. Vi gjorde en bra insats överlag och jag kan gå med högt huvud imorgon, för jag är stolt över mitt Råsunda och jag är glad över att mina lagkompisar är så jävla bra. På alla sätt.

Äntligen är serien över. Tack gud. Eller nåt. Jag behöver verkligen vila från alla jävla matcher, mitt självförtroende gällande att stå i mål är inte av den här världen, det är typ tjugo meter under ytan. Minst. Ska bli skönt att bara träna och slippa ta det på sån himla liv och död. På träning är det bara lite liv och död. Inte alls i samma propoptioner som på match. Är så trött på att alltid vara sur och arg. Men fick beröm av en av tränarna idag, han hade innan sagt åt mig att hålla huvet högt, även om jag släppt in mål. För om jag började visa med kroppsspråket att jag var förbannad och underlägsen skulle de andra bara få ännu mer självförtroende. Han tyckte jag hade lyckats med det efter matchen. Det tyckte iofs inte jag, och inte Amanda heller tydligen "Ja, jo, det märktes ju när du höll på att sparka ner hela jävla målet.." Öhm, hej jag är dålig förlorare, ja.

Och imorrn ska jag hem till Therese. Wiie. Vi ska titta på fotboll tillsammans, tro det eller ej ;D Ska bli jävligt kul faktiskt, länge sen vi träffades och umgicks, vi går ju mest på fotboll tillsammans :o Och jag har för mig att jag lovat henne en heldag i stan också, varför jag nu gjorde det..? =p Jag vet hur det brukar sluta, dom gånger vi ska shoppa.. Kommer ihåg när vi var i Solna centrum en gång för ganska många år sen. Vi var där i fem jävla timmar, tilläggas bör väl att det inte är så stort som det låter och på fem timmar hinner man gå igenom alla affärer ganska många gånger, allt vi köpte var varsin chokladboll. Nej, vi är sämst på det där med att köpa saker helt enkelt. Men det är sånna vi är, några måste ju vara det också :D

Fem dagar kvar. Sen är jag där. Och det är du och jag och vi kommer inte att ångra något. Så mycket kan gå så fel, samtidigt som allt kan gå så jävla rätt. Det här är våran chans och vi kommer ta den.