Inte nåt så fjuttit som en morgon och en dag.

Åååh vad bra det var igår! Om jag var kär i Lasse Lindh innan, så är jag det ännu mer nu. Han var helt jättemysig och alldeles, alldeles.. Underbar! Den här spelningen var nästan (observera nästan) i klass med Winnerbäck och kent. Men den var så annorlunda, så det går knappt att jämföra. Det var så himla litet och blev så himla personligt. Men att det var litet betyder inte att det inte var nåt drag, för tro mig, det var det. Lyssnar på Svenska hjärtan nu, och igår var det den låten som hade mest drag, lätt. Och han är så söt, det är som att han inte tycker han förtjänar att vi är där och att vi inte borde tycka om honom. Han är så ödmjuk och har en skitsnygg basist som vi bara fick en mongobild på :) Nej jag längtar till den första juni och jag ska fortsätta dissa Basshunter för Lasses skull ;D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback