Like I love you now..?

Jag hatar känslan av maktlöshet. Att vilja göra så mycket, men inte kunna göra ett skit. Jag vet egentligen inte varför jag skriver, jag har inget vettigt att skriva. Jag är bara tom, samtidigt som jag är fylld till fingerspetsarna med tankar som snurrar. Jag vet inte vad jag ska göra längre, inte med något. Jag vet inte hur jag ska hantera allt, eller hur jag ska reagera. Jag vet ingenting längre och det känns som jag glider längre och längre ifrån allt. Något måste fånga upp mig snart, något måste hända som gör att jag kan andas igen. För på samma sätt som det känns som jag är en åskådare, känns det som att jag blir inträngd i ett hörn.

Och förlåt för att du får ta konsekvenserna för hur jag mår. Verkligen. Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback