I want something good to die for

Tillbaka på ruta ett igen då. Allt det där jag sakta men säkert jobbat mig upp från, allt det där jag trott jag lämnat bakom mig är tillbaka igen. Jag visste väl att något var fel, jag förstod ju innerst inne att jag inte skulle komma över det så lätt. Anledningen till att allt rasat igen skrämmer mig också, för det är ju det jag lever för, det är fotbollen som lyfter mig till skyarna. Ibland. Nu har den sänkt mig till botten istället. Inte fotbollen i sig, men jag. Två minuter kvar var det. Två jävla minuter. Jag orkar inte tänka på det. Att folk sen försöker få mig att se det positiva i matchen, alla räddningar jag faktiskt gjorde, är bara helt onödigt. Jag kan inte se något positivt med en match jag förlorat. För nej, det är inte som Eva säger, det är inte laget som förlorar. För mig är det jag som gör att laget förlorar. Jag vet att det är helt rubbat att tänka så, men jag fungerar så, jag har alltid gjort det.

Imorgon är det en ny match. Nya tag. Ladda om och glöm nederlagen. Se det positiva. Tjena..