Tummen.

Igår fick jag ett uppdrag via sms och när jag fick det kände jag mig stolt. Därför skrev jag en text om vänskap och om att växa som människa. Jag kanske lägger ut den här någon gång, om jag vågar.

Idag var första riktiga skoldagen och den börjar med ångest ångest ångest. Varför i helvete valde jag engelska c?! Jag kommer aaaaaldrig klara den kursen.. Seriöst. Jag lovar att asmånga kommer ha valt Max (eh, varför inte liksom?) och då kommer jag bli tvångsflyttad till den andra gruppen med läraren som bytte engelskdialekt och pratade otydligt och var jättetråkig.. Om det händer vill jag inte vara med.

Men sen på lunchen kom årets första tårfyllda asgarv. Det kändes oerhört bra, en lärare gick förbi och klappade mig på ryggen och sa 'sluta skratta nu..'. Men det gick inte så bra, jag hade fastnat och hade nästan inga krafter kvar att skratta med när Elin kom till poängen med historien om Pål plutt? Per plutt? Pelle plutt? Kul var det iallafall! Sen upptäckte jag och Anna (när jag hade kidnappat henne) påväg upp till mitt skåp att om man asgarvar och formar munnen till ett i så skrattar man verkligen hihihihi. Och om man formar den till ett o blir det hohoho. Prova själva!

Dagens Johan Glans får Max stå för, bara för att han pratade svenska med sin halv-skånska dialekt (svar ja, det är tur att han är engelsklärare.. det skulle inte fungera annars)
"Nej, vi bilade på Grekland. PÅ Grekland?! Jag låter som en pensionär..."
Så himla Johan Glans :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback