Tänk efter litegrann ibland hördu..

Förlåt, men jag är så jävla förbannad nu, jag måste skriva av mig. Att jag skriver här gör att jag vet att du kan läsa det, jag vet det. Men jag bryr mig inte om ifall du läser det här, för jag får ändå aldrig säga vad jag tycker. När jag väl vågar, när jag väl tar mod till mig och gör det, hur reagerar du då? Jo, antingen med att logga ut och totalignorera. Eller de få gånger du faktiskt svarar på nåt jag säger när jag säger vad jag tycker, då handlar det om hur dålig jag är som får dig att må såhär. Indirekt. Det är inget du säger rakt ut, men det är ju så. Det är ju jag som får dig att tänka så, för annars skulle du ju inte säga det. Inte till mig. Och jag hatar det så jävla mycket. Faktum är att jag inte vet vad det är jag hatar mest; att du överhuvudtaget inte bryr dig om vad jag känner eller tycker, eller att du säger som vilken annan vanlig sak som helst att du hoppas att någon skjuter skallen av dig. Jag vet inte vilket jag föraktar mest, men jag mår förbannat lika jävla dåligt av båda delarna. Det gör ont i mig att du behandlar mig såhär. Det gör ont i mig att jag inte kan strunta i det. Eller strunta i dig, det skulle jag nog behöva. Ett tag. För sen skulle jag vara tillbaka på ruta ett igen och sakna ihjäl mig efter dig och falla tillbaka in i den trygghet du faktiskt ibland innebär. Falla falla falla. Fast det är inte lika ofta längre. Jag står på egna ben flera dagar i rad nu, men fortfarande så kommer det där fallet ibland. Fortfarande drar det till i magen av glädje när du skickar sms, fortfarande får jag ett leende på läpparna när du är inne på msn. Men oftast så är det till ingen nytta, för du går oftast lika snabbt igen. När inget blir som du vill. När jag säger vad jag vill så passar det sig inte längre. Jag är rätt så trött på det. Och om du nu har läst hela vägen hit, eller bara stängt fönstret när du insåg att det handlade om dig, så vill jag att du ska veta att jag inte hatar dig och jag inte vill att du ska dö, även om det är vad jag vet att du tror nu. Jag är bara arg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback