Your friends loves you.

Fucking jävla död. Jag trodde mina närmaste hade fått nog av den, jag trodde jag hade tröstat tillräckligt och lidit tillräckligt den här hösten. Men icke, den där jävla döden vägrar lämna min närhet, och snart drabbar den väl mig personligen på riktigt. Snart är det väl andra som får ställa upp för mig, istället för att det är jag som tröstar och stöttar. Jag hoppas att det inte händer.. Men fan, det är så orättvist, varför? Han kommer inte leva länge till antagligen, om inte läkarna gör underverk, och även du kommer bryta ihop och då kommer jag också göra det. Vi kommer gråta tillsammans, för dig känner jag i hjärtat, du är den syster jag aldrig fick och du betyder så himla mycket för mig och jag kommer gråta lika mycket som du. Men jag vet att det inte gör något, jag vet att allt du vill är att jag ska vara där, och det kommer jag vara, gråtandes eller inte. Det är bara så jävla orättvist. Världen är orättvis. Är inte mina vänner värda något bättre? Förtjänar min pappa och mina allra närmaste vänner den här jävligheten? Inte om jag får bestämma.

Det var ju nyår igår också, och jag vill börja med att be om ursäkt till framförallt Felicia, men även typ Anna och Elin för att vi inte orkade. Det hade varit så jäkla mycket lättare om det hade varit tunnelbana vi skulle åkt och allt blev bara asjobbigt och vi hade aldrig kommit hem annars. Hoppas ni hade kul ändå och att allt löste sig.

Jag och Johanna lyckades med att laga mat till oss själva för en gångs skull! Jävligt gott var det och tyvärr var det ingen annan som åt med oss, så ingen kunde berömma oss mer än vi själva ^^ Vi lyssnade på massa gammal musik och hade galet roligt. Det är ett mysterium (hahahhahah, verkligen inte meningen) att man alltid blir övertrött. Jag låg i princip och pratade med mig själv halva natten =p Mysigt är ordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback