I want something good to die for

Jag skulle ha brytt mig mer. Jag borde bry mig mer. Jag hatar att jag inte vågade, att jag inte hade mod nog att fråga. Att jag inte hade mod nog att ringa. Jag vet att det är jag som har förstört allt, jag vet att det är min frånvaro, både fysiskt och psykiskt, som gjort att det är såhär nu. Och jag vill be dig tusen gånger om ursäkt för det. Förlåt.


Dagen blev väldigt mycket bättre än jag trott. Mycket bättre än vad jag befarade igårkväll/inatt. Bland annat har vi insett att värsta grejen har hänt i Lidköping och lett till att folk har mitt nummer. Hua. Tänkte vara elak och dryg stockholmare, men jag ville inte vara elak. Hon hade ju trots allt bara fel nummer. Höhö. Det tog även ett tag för mig och Elin att komma från skolan. Tror vi inte var därifrån förrän närmare halv fem. Vi slutade tjugo över tre =p Men vi pratade med en lärare om tyska och så spelade vi pingis. Det var ruuuligt. För jag VANN!

Vi räknade också ut medelåldern på våra lärare. Eller, ja, det blev kanske inte så exakt eftersom vi inte riktigt vet hur gamla alla är.. Typ "Mjaa, hon är mellan 30 och 40 typ. Kanske 34? - Ja så säger vi!" Så det är inte så pålitligt. Men medelåldern blev iallafall 33 år. Det är i vilket fall väldigt lågt tror jag, jämfört med andra skolor. För jag älskar min skola.