- Var det franska?

Idag är det Emil Jensen som gäller! Jag är inte så pepp längre, somnade på eftermiddagen (efter att jag lärt mig ytterligare fyra stycken av mitt tal.. Det går bra det här) och mamma ringde och väckte mig utan att ha nåt vettigt att säga. Det gjorde mig irriterad. Men jag har i alla fall handlat nu och ska snart snart börja laga mat. Heja mig.

Och idag var första engelskalektionen på länge som jag inte blev arg på! (Haha, jag vet inte hur jag ska formulera mig för att det inte ska låta som att det är engelskalektionen jag är arg på...) Kanske berodde det på att vi mest fick prata och ha hörövning. Och att vi fick tillbaka vårt Progress test, som jag redan visste resultat på, men vi har inte fått tillbaka skrivdelen på den. Det fick vi idag, och jag fick en fyra! Av fem möjliga. Har bara fått treor hittils, som jag trots allt varit nöjd med, men en fyra hade jag aldrig anat. Inte redan :o Då blev jag glad.

Lyssnar på Emil just nu.. Börjar bli lite glad igen, han är så himla bra. Nu försvann mitt internet. Nu kom det tillbaka.

Mot köket. Snart.

kent. Kärlek och musik.

Ja, jag vet att jag ska göra min engelska. Men jag kan inte hjälpa att jag har kent.nu som startsida och möts av en eldbild som det står kent på. Turné! :D Januari, februari, mars. Ingen spelning i Stockholm, men inte fan bryr jag mig :) Mamma snackar om att hon ska med också, och då kan hon betala eventuella tågbiljetter. Åh jag är så glad :D kent och sen några månader senare Lars Winnerbäck. Som förband till kent är det Familjen. Har inte hört mycket av dem, men det verkar vara ett coolt band. Lika bra att lyssna in sig :)

Musikår 2008: Here I come! :D <3

Blev du stärkt av allt, eller sårad och öm?

Idag har faktiskt utvecklats till en bra dag. Trots att jag var oerhört irriterad imorse försvann det, mycket tack vare Emma och Julia som gjorde mig sällskap i en soffa :) Sen flöt dagen på bra, jag ägde på pingis och vi tittade på film på spanskan. Sen ägde jag lite mer på pingis. Dock inte lika mycket som Linus. Men han fuskade, så det gills egentligen inte. Plus att han har snygga strumpor på onsdagar. Det måste varit därför.

Har även kommit bra överens med mamma idag, vilket inte hänt på två-tre veckor. Har undvikit henne och varit på asdåligt humör så fort hon varit hemma.. Men idag åt vi lång middag och bakade lussebullar tillsammans. Heja oss! Bullarna smakade lite konstigt, men så kan det bli om man hittar på i receptet ^^

Borde skriva klart mitt tal, men jag har verkligen ingen lust.. Måste ändra en del saker efter att mamma lyssnade men jag har ingen lust. Fixar det imorgon i skolan. När jag nu ska hinna det =/ Hua, imorgon kommer bara vara stress stress stress. Jag har blivit sämre på att hålla efter mig själv när det gäller stressen faktiskt.. Jag tänker att 'äsch, en dag gör inget'. Som när man ska äta nyttigt men tar en godis, eftersom en godis inte gör något. Men det gör det ju! Fy på mig.

En icke-del av mitt tal.

Jag är nästan klar med mitt argumenterande tal i svenskan. Fattas bara ett motargument som jag ska komma på ett bra svar på :) Men jag tänkte dela med mig av ett stycke som jag skrev när jag var lite trött.. Och nej, jag ska inte ha med det i mitt tal. Ni kommer förstå varför ^^ (Jag argumenterar alltså mot en lag om civilkurage..)


Om en sån här lag skulle införas, hur många skulle inte hamna i fängelse då? Hur mycket skulle inte landets domstolar få att göra? (Visst, det kanske leder till fler jobb och färre arbetslösa om domstolarna får mer att göra, men det är inte det som det här talet handlar om). Det känns som att fokus landar helt fel, fokus landar på den vanliga svensson som i mina ögon inte gjort något brott, istället för på de som egentligen är de riktiga brottslingarna. För om en massa rättegångar om civikurage skulle ta upp domstolarnas tid och plats, måste något annat vikas undan. Och vad måste lämna plats i sånt fall? Rättegångar mot pedofiler? Rättegångar mot den egentliga misshandlaren? Rättegångar mot mördare eller rättegångar mot rånare? För om den här lagen införs måste vi någonstans få fler domstolar, fler människor som jobbar i dem, fler lokaler, mer plats i fängelsena (då jag antar att ganska många kommer att bli dömda) och framför allt: mer tid! Vi kommer inte klara oss på de 24 timmar som dygnet idag innehåller. Vi måste ha fler timmar för att hinna döma alla brottslingar i det här landet. Det kommer bli fler och fler rättegångar och till slut skulle vi behöva bygga bostäder precis runt domstolarna, för att hinna medverka på alla rättegångar.


Något vill mig illa.

Hur kan det vara så jävligt? Hur kan det sammanfalla så sjukt illa? Hur kan det komma sig att de två viktigaste sakerna nästa år inträffa på samma dag?! Är det ens möjligt? Kan jag ha mer otur? Jag som blev så tokigt glad imorse över en återförening med Lasse och band på Zinken nästan prick två år senare. Men så skulle jag kika vad det var för veckodag, och ser i mobilen att den dagen är markerad. Maddes bröllop. Det kan jag inte missa, inte för en konsert. Samtidigt som jag inte vill missa konserten, för att det var så himla magiskt förra året. Jag vet att Maddes bröllop går före, det är självklart, hon är min barndomsvän och vi har växt upp tillsammans. Men det känns surt, det gör det verkligen. Var jag tvungen att komma på det idag också? Suck.

Lasse, du är bäst.

Min sommar är räddad!

Lars Winnerbäck ska ut på sommarturné också! Åh jag är så glad! Den nionde augusti på Zinken. Nästan exakt två år efter den magiska kvällen. Vem gör mig sällskap? Och vem följer med mig för att se honom ute i landet också? Som en liten utflykt. Eller en stor utflykt. Nu blev genast min motivation till att skaffa körkort ännu större. Jag ska ha körkort så jag kan se Lasse någon annanstans också! Jag är glad. Jätteglad.



(Sen att kent ska ut på ny turné i februari/mars behöver jag väl inte nämna att jag är glad över? Men det visste jag sedan länge.)

Fredag!

Tänk vad man kan komma fram till på en filosofilektion. Idag diskuterade vi hur det skulle bli om jag och Felicia bytte hjärna med varandra. Vi kom nog fram till att det skulle bli ganska spännande. Ännu mer ultimat skulle det bli om vi bara bytte den ena hjärnhalvan med varandra, så halva jag var Felicia och vice versa. Fatta vilken ultimat människa :D

Ligger i mammas säng, med hennes dator och studerar pappa när han sätter upp en lampa i vardagsrummet. Han har lagat mat här också, det är nästan så han bor här ^^ Det var lite kul när jag kom hem, så stog maten redan i ugnen, jag kikar in och säger att det ser lite svart ut.. Pappa kommer rusande och tror att maten har bränt vid, men säger sen lugnt: det är ju aborginer! Jag svarar: ja då tänker inte jag äta i alla fall. Jag är inte kannibal liksom :o

Boxningen idag var asrolig btw! Vi fick sparka och slå på varandra, alltså inte på mitsarna. I och för sig tog vi ju inte i allt vi kunde, men ändå. Det var kul :)

Du har väl märkt hur allt har börjat gå din väg?

Det är så mycket jag måste göra, så mycket jag måste ta tag i. Framför allt måste jag ta tag i mitt liv. Det här fungerar inte längre, jag måste inse det. Jag har kanske redan gjort det, men jag har inte börjat göra något för att förändra. Jag vill ha styrkan att göra det, men jag vet att jag bara skulle falla. Jag vet att det bara skulle bli ännu värre och jag vet att jag skulle bli lämnad med ensamheten. Jag vågar inte det ännu.

Men det är så mycket jag måste göra, trots det gör jag ingenting. Jag orkar inte. Jag har ingen lust. Jag vill inte bry mig. Jag vill inte vara medveten om konsekvenserna det får, jag låter bli att tänka på dem. Men jag är väldigt trött på att konstant vara stressad, arg och ha ont i magen. Jag är trött på det och jag vet att för att det ska ta slut måste jag ta tag i mitt liv, jag måste göra alla de där sakerna jag måste och jag måste se konsekvenserna i vitögat för att förstå. Men jag har inte riktigt lust.. Inte riktigt lust med något alls egentligen.

Snart är det slut, då får du börja om igen.

Ibland är det konstigt hur det kan klicka. Hur jag, som i vanliga fall är blyg, kan känna mig trygg med en människa jag aldrig träffat förut. Hur jag kan prata och skämta som om vi känt varandra jättelänge, trots att vi träffades fem minuter tidigare och innan dess inte visste att den andre existerade. Haha, nu låter det som att jag har hittat min själsfrände, men det har jag inte. Jag hittade bara en tjej på kickboxningen som var oerhört trevlig och som jag inte var blyg inför, och jag blev förvånad över mig själv :) Det är allt. Det kändes bra.

Lekte med Johanna igår, vi började med att försöka sätta i hennes piercing. Det gick inte så bra =p Hoppas du lyckades sen idag och att det löste sig! :) Vi hyrde film och köpte godis. Hitta Nemo. Haha, den är fan rolig, länge sen jag såg den.

Jag har övningskört idag. I mammas bil. Alltså växellåda och grejer. Men det gick bra :) Har bestämt mig för att jag ska satsa på körkort till sommaren. Jag har insett fördelarna ^^ Kan tänka mig att det är enklare att få jobb om man har körkort också.

Winnerbäck <3

Lars Winnerbäck på Annexet igår. Men det hände en hel del och ett tag var det osäkert ifall han verkligen skulle komma ut på scenen.. Han hade gömt sig så himla bra, och alla som letade efter honom med ficklampor fick leta länge. Men till slut hittade de honom, och tur var väl det! För det var en helt underbar konsert. Så himla mysigt, alla gungade i takt och sjöng med och Lasse var lika söt som vanligt. Åh han är så bra. Att han spelade ett par, från min sida, väldigt oväntade låtar gjorde konserten ännu bättre. Bland andra Du gamla fria nord, Jag är hos dig igen och Nånting större var några jag inte förväntat mig alls. Även en annorlunda version av Elden spelades. Trevligt värre :) Och trots att jag var så himla glad, steg tårarna i ögonen tre gånger under spelningen, under Jag är hos dig igen, Om du lämnade mig nu, Hjärter Dams sista sång och Tidvis. Det är så stört fint så det finns inte..

Självklart kan jag inte låta bli jämföra med kent. Men det är dumt, för det är två heeelt skilda spelningar. Kent och framför allt Jocke Berg äger scenen, han vet att han är störst och bäst och är inte rädd för att visa det. Lasse är lite mer förlägen och suger åt sig varje gång vi skriker/sjunger/klappar. Det känns som att han tycker att vi är för snälla mot honom. Även publiken är annorlunda. På kent var det kaos och svetten rann och alla hoppade som galningar och sjöng. Igår var det långt ifrån kaos, knappt något hoppande men dock ett mysigt gungande. Men inte sjöng vi sämre för det! <3
image64

I just wanna tell you: You're fucking awesome!

HUMOR!

image63

Hahahahahaha jag dör :D Så jävla roligt :D Snacka om humor hos personalen! (Bilden är tagen från Tjuvtittat.se)

Inte vad jag behöver..

Fanfanfanfanfanfanfanfan. Exakt vad jag inte behövde läsa idag. Jag hade inte behövt läsa det någon dag. Åååååååh det är så jobbigt. Allt är jobbigt. Att båda känner samma sak utan att kunna göra något åt det. Att vi aldrig mer kommer ha med varandra att göra. Egentligen borde jag väl vara glad över det, egentligen borde det vara en lättnad, och det är det ibland. Men det är jobbigt också. Speciellt just nu. Men jag försöker tänka på allt jävligt du gjorde, alla gånger du sårade. Men likförbannat så känner vi likadant! AAAAAAH!

(Jag måste göra såhär för att övertyga mig själv om att du tog rätt beslut.)


Passande att jag skrev att du tog rätt beslut under just den här lektionen. Psykosocialt arbete och Mats har precis pratat om offermentalitet och offrets sätt att aldrig ta ansvar. Att det alltid är någon annans fel. Exakt. Det här är ditt fel. Det var ju du som sa upp kontakten, du får skylla dig själv att jag inte finns i ditt liv längre.

Ett jätteelakt inlägg men jag måste. Jag är tvungen för att skydda mig själv mot mina egna tankar. De är inte alltid nyttiga. Speciellt när du kan läsa också. Jag hoppas du har läst.

Bästa skolan.

Ännu en anledning att älska min skola! Kom dit en timme innan jag började idag (vilket innebar att jag var där klockan ett, höhö) och hittade Felicia och Oliver i friendsrummet. Aka det röda rummet. Aka porrummet. Där satt de i alla fall, och gjorde inte vad som helst. De spelade Mario Cart! :D Heeelt roligt var det! Vi kom fram till att det kommer sluta med att hela skolan blir spelberoende och vi måste öppna ett centrum för anhöriga och för de beroende. AMCS kan vi heta. Anonyma Mario CartSpelare.

(Vad trött jag blir på min mamma. Så fort hon eller jag kliver innanför dörren har hon genast något att klaga över. Något som är fel och något som gör att hon är trött på det ena eller andra. Jag vill inte höra! Jag har nog med att vara trött på saker själv, jag behöver inte hennes klagan. Gah.)

Would you cry?

Ligger i min säng (ja, jag har bärbar dator..) och kan inte sova. Vet egentligen inte varför jag gick och la mig, jag var inte trött och är det inte nu heller. Att det är hur många tankar som helst som snurrar gör det ju inte lättare att somna heller och jag loggade in på msn i hopp om att en viss person skulle vara inne. Men så var inte fallet och jag vet egentligen inte varför jag hoppas. Det vi var på väg att bygga upp har försvunnit, men jag vill nog inte inse det. Jag behöver någon som bryr sig, och du gjorde det på ett så bra sätt. Nu är det borta och ja. Det känns tråkigt.

Jag önskar att tiden kan hoppa över ett par månader nu.. Jag har fått nog av det här och framför allt har jag panik över julen. Jag vill verkligen inte men jag vet att den kommer närmre och närmre, hur mycket jag än försöker att inte tänka på den. Jag vill inte fira jul.

Och än fanns det tusentals tårar kvar.

Jag hatar att inte räcka till. Att inte vara den som är självklar, att inte ens räknas. Jag vill räcka till och jag vill faktiskt räknas också. Men jag förstår, och det finns inte mycket att göra åt saken. Trots det så är det jävligt jobbigt.. Oerhört..

Förlåt, men jag är bara så himla less.



Jag skulle aldrig haft kenttröjan på mig idag. Men att jag inte i förväg räknade ut vad det skulle innebära gör ju att jag har mig själv att skylla. Men då vet jag det i alla fall, inte någe mer kent i skolan för min del.

Jag är så trött på att vara arg hela tiden.. Det försvinner aldrig, jag är hela hela tiden arg. Jag vill inte.

I guess you don't need me that much anymore..

Promenader är, hos mig, ganska underskattat. Jag har svårt att ta mig ut (det är som när jag ska ut och springa, samma visa då..) men när jag väl trotsat mörkret och kylan är det så himla givande. Tankarna blir klarare och under varje promenad inser jag minst en sak. Det är ganska jobbigt och det är ganska stora saker, men det känns i vilket fall bättre när jag kommer hem igen. Idag blev det en timmes promenad, och då hann jag både ta ett varv runt Råsunda och korsa järnvägen nere i centrum och det var rofyllt.

Jag har återförenats med en skiva! Var hemma hos min bror igår och kikade igenom hans skivor för att hitta något bra att lyssna på medan vi byggde ihop hyllan. Då ser jag den. Skivan jag lyssnade på som barn, jag var väl en fem - åtta bast, och älskade den. Simon and Garfunkel. Herregud vad en skiva kan framkalla känslor i magen. Jag vet inte om det kändes bra eller dåligt, men kändes gjorde det i alla fall. Jag är glad att jag fick den.

Hyllan ja. Jag och mamma anlände hos Stefan och Karin vid halv ett och började genast öppna kartonger. 30 (trettio) kartonger med olika delar till hyllan. Allt som allt vägde det 400 (fyrahundra) kilo. Vi höll på till nio, med en paus för middag på en 45 minuter och då var vi långt ifrån klara. Vi hade kanske byggt 1/4. Jag hoppas det blir bra när den är klar, med tanke på vad den kostade.. =/ Och positiv som jag är nämnde jag: Vad jobbigt det blir om ni flyttar! :D

Min hand i din hand, när kapporna vänder efter vinden.

Okej. Nu har jag tid, men jag har inte särskilt mycket att berätta. Det går inte att berätta så mycket. Bara att det var så stört bra att jag inte ville gå hem och att det var sån härlig stämning och att de var så fina i sina kläder och att alla effekter var sjukt coola. Det enda som gick att klaga på var väl att det för min del var lite för mycket nya låtar. Jag hade velat höra låtar från 'kent' och några fler från 'Hagnesta Hill'. Men som sagt, jag bryr mig egentligen inte. Jag fick se kent igen och flera gånger under konserten tänkte jag: Njut, det här kommer inte tillbaka. Köpte mig en oerhört snygg kenttröja också :) Jag kan fortfarande nästan inte förstå att det har skett. Vi hade ju längtat så länge, väntat och räknat dagar. Och nu är det över.

Men på torsdag är det Winnerbäck! Det kändes också lite stört; när vi satt där inne och väntade på att det skulle börja.. Jag visste att om exakt sex dagar sitter jag på samma ställe och väntar på Lars Winnerbäck. Ibland är livet bara så himla bra.

Meow.

image62

Det här är allt jag hinner dela med mig av just nu. Men jag kan säga att det var BÄST och att jag fortfarande inte riktigt förstått.. Bloggar mer ikväll/inatt/imorgonbitti.

kentkentkent.

Det är bara ett par timmar kvar nu. Ska träffa Sofia och Niklas om tre timmar. Det känns inte så lockande att köa hela dagen när det är nollgradigt, blåser och regnar.. Nejtack, jag klarar mig. Då står jag hellre längre bak. Och se lär vi ju göra ändå :)

Fan vad bra det kommer bli, det spelar ingen roll vilka låtar de spelar, jag bryr mig inte. Jag får se kent igen och det känns så himla bra. Jag börjar bli pepp igen. Jag var jättepepp imorse, ville sjunga och skutta när jag gick till tunnelbanan, men det försvann tyvärr under engelskan.. Jag är nämligen väldigt trött på att aldrig lyckas. Men nu har jag laddat med kent hela eftermiddagen och det känns att det närmar sig. Drömde i och för sig oerhört jobbigt inatt.. Jag skulle inte hinna till konserten och jag glömde massa saker och allt var bara kaos. Nu kom jag på att jag måste tömma kameran på bilder. Bra :)

Nästa gång jag skriver här är jag en kentupplevelse rikare och antagligen en lyckligare person. Det känns bra.

(Btw så hörde jag på radio en tjej som skulle på vägskyltsträff. Hahaha, vad fan är det? :D Så himla konstigt!)

Hej bra dag.

Åh den här dagen har varit så stört bra. Jag har varit helt glad hela dagen och jag har fått vara i skolan tillräckligt länge för att det ska täcka min abstinens för stämningen där. Jag och Elin fortsatte dagen, efter att jag haft gympa och hon hejat, med att sitta och snacka skit med Nina i hennes lärarrum i en tjugo minuter. Åh hon är så bra. Vi diskuterade bland annat de nya, grymt snygga, planscherna i tunnelbanan. I en liten skola blir du större. Och det stämmer så himla bra. Sen hade vi svenska och jag var allmänt övertrött och satt och skrattade lite nu och då, både åt Felicia och Sakis. Och mig själv såklart. Efter jag hade slutat fördrev jag tiden med att göra engelskaläxan och sen prata lite med Linus, världens coolaste kille, och Ina och Therese. Det var trevligt.

Sen tränade jag. Det var oerhört kul, jag och Therese har inte träffats på länge. Vi lärde oss en ny spark och Therese lyckades inte riktigt.. Efter en hel del försök fick hon äntligen till det, men för att lyckas var hon tvungen att låta som en katt. Hon mjauade alltså samtidigt som hon snurrade runt och sparkade. Så sjukt roligt :D

Imorgon är det kent..

Bara för att jag vet!

Haha, nödvändig lektion. Började praktisk marknadsföring för tjugo minuter sen. Lektionen ska hålla på i två timmar. Men det var av ett ganska giltigt skäl som vi fick en uppgift istället för att ha lektion.. Bara för att jag vet vad det var för incident som Karin pratade om! Det var därför vi fick gå, för att Dan skulle åka iväg och fixa en viktig sak på grund av den här incidenten. Jag vet mest och jag är bäst. Öh. :)

Så jag kommer vara jätteproduktiv idag! Nu ska jag göra uppgiften vi fick, efter det ska jag göra engelskan. Jag försökte med den igår, men det gick inte sådär jättebra.. Men jag kom på igårkväll hur jag skulle göra, så det känns bra. Heja mig.

Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?

Jag måste bara säga att det känns så oerhört fel och konstigt att lämna ut sitt inre till en lärare. För att senare få betyg på det. Jag kan inte förstå hur han ska kunna betygssätta det.. Visst, det är i psykosocialt arbete och delar av kursen består av att man ska förstå varför man känner som man gör. Men det räcker väl med att jag gör det? Jag har ingen lust att berätta en massa saker för en lärare jag inte ens litar på. I och för sig kan jag väl göra det, jag vet att han inte skulle berätta för någon. Vad skulle han vinna på det? Men fortfarande, jag vill inte vara svag och anförtro mig och blotta mig. Jag vill verkligen inte svara på de frågor jag ska svara på och jag mådde verkligen dåligt när jag läste texten 'offrets sätt att leva'. För den stämde in så läskigt bra ibland. Jag vill inte veta. Jag vill inte gå beteende längre, jag vill inte tvingas lära känna mig själv mer. Det är jobbigt. Det är jävligt jobbigt.

Nu ska jag sova. Imorgon har vi gympa.


Snart är väntan över.

Bara för att jag ska på kent om två dagar. Bara för att jag har väntat på den dagen hur länge som helst. Det är det enda i mitt huvud just nu. Det och att jag har lovat mig själv att inte ha någon frånvaro den här månaden, vilket innebär att jag tvingar mig själv att åka till skolan på dagar jag egentligen skulle stannat hemma. Löften är till för att hållas.

Annars är jag så trött på min vardag. Jag vill åka iväg. Och snart är det jul och jag bara spyr på det. Gör allt för att inte tänka på det. Men snart är det oundvikligt och jag hatar den här tiden på året. All hysterik och all stress. Fyfan. Jag tror nog mitt argumenterande tal på svenskan ska handla om julen. Trots att Ina tycker det är jättehemskt ^^

Ilska.

Jag har alltid undrat vad jag ska med en tennisboll till. Den har legat i mitt rum i säkert ett år, och jag har aldrig haft användning för den. Ibland har jag försökt kicka med den, men det har inte gått så bra. Men så idag hittade jag det ultimata användningsområdet. Var så läskigt arg när jag kom hem att jag inte kunde sitta still, tårarna strömmade och jag var tvungen att göra av med all ilska. Det var ilska för säkert flera månader som fick utlopp med hjälp av tennisbollen. Stog i säkert tio minuter och kastade den om och om igen i sängen, i mitt duntäcke. För varje kast tog jag i mer och mer och till slut var jag andfådd, men tårarna hade inte slutat rinna. Men nu rann de mer av uppgivenhet än ilska..

Någon som vill hålla mig sällskap inatt? Kommer inte kunna sova och jag saknar någon att prata hela nätterna med på msn..

Persienner.

Det känns onödigt att dra upp persiennerna såhär års. Jag drog precis upp mina, och trots att klockan är nästan halv ett på dagen är det likförbannat helt grått ute. Allt är grått. Marken är grå, träden är gråa, himlen är grå, människorna är gråa. Det är nästan så att jag också blir grå. Hade det här varit i juli och jag dragit upp persiennerna klockan halv ett hade jag mötts av grön mark, gröna träd, ingen grön himmel men dock en blå och  människorna skulle vara varken gröna eller blåa, de skulle vara spudlande av färg! Alla färger. This is why I don't like the winter. Men skulle jag gå upp lite tidigare då, säg klockan sju. Om jag skulle dra upp persiennerna då, ja då skulle jag inte ens se något. Det skulle fortfarande vara mörkt ute. Så himla tråkigt. Hemska årstid.

Inspirera mig.

Jag är tom. Det saknas något i mig. Någon kanske. Jag vet inte vad, jag känner bara den där känslan av att inte vara riktigt hel. Att behöva någon att släppa ut allt hos, någon som bara kan krama mig och säga att allt blir bra. Jag får allt för få såna kramar nuförtiden. På något sätt saknar jag förra hösten. Den var full av såna. Både att ta av och att ge. Jag saknar känslan av att vara behövd, att vara den det hänger på. Jag saknar Johanna väldigt mycket. Jag hatar det som kommit emellan oss. Men det går inte att göra något åt.



Jag vill bara ha en kram.. Och ibland behöver man vissa människor mer än andra..

Fyra dagar.


Haha, min dygnsrytm kommer bli helt rubbad. Jag är trött nu, jättetrött.. Jag skulle vilja gå och lägga mig ^^ Men jag lovar, jag ska vara vaken längre än till klockan åtta idag. Nio kanske :)

Jag är på förvånandsvärt bra humör faktiskt. Trots att jag har en text att analysera och en hel del annat att göra. Och trots att jag bara fick en poäng över G på spanskaprovet. Men jag är glad ändå, för det finns vissa människor som gör mig glad <3 Eller så är jag bara övertrött ^^

Imorgon är det spelarmöte. Det ska bli roligt :)

Sömn.

Jag är så bra. Innan klockan hade slagit åtta igårkväll låg jag nedbäddad i min säng. Jag är alltså 18 år. Och går och lägger mig innan åtta.. Det var ganska många år sen jag gjorde det sist ^^ Tittade på Real Madrid - Mallorca och slocknade väl vid nio. Hur skönt som helst. Pappa kom in och väckte mig kvart över nio nu imorse och frågade om jag skulle gå till skolan, vilket jag självklart ska :) Har alltså sovit tolv timmar inatt, och hade pappa inte väckt mig hade det nog blivit ett par till. Om jag inte är pigg idag undrar jag vad som är fel.

Om jag inte hade behövt plugga så mycket idag hade jag lätt följt med Kerstin för att träffa Greta och Nora, världens sötaste ungar.. Men som sagt, jag har inte tid. Fan då, om jag hade gjort, eller i alla fall börjat med svenskan i helgen hade jag ju kunnat göra det. Man får sån energi av barn. Och jag blev glad över att Nora kom ihåg mig från i somras, vi träffades efter midsommar och hon är tre bast. Hon hade frågat efter mig :)

Nu ska jag försöka få i mig någon frukost.

Orkeslös.

Jag börjar tolv imorgon. Jag ska borsta tänderna om en stund och gå och lägga mig.. Jag sov elva timmar inatt. Ändå är jag äckligt jävla trött och jag har ingen energi någonstans. Jag hade tänkt träna imorgon, men det lär det ju inte bli mycket av.. Varför kan jag inte bara få vara som vanligt? Och svenskan har jag inte ens börjat med.. Den ska vara inne på tisdag. Men om jag går och lägger mig nu lär jag säkert vakna tidigt imorgon bitti, så då kan jag sätta igång med den. Bra, då säger vi så.

Godnatt.

Är det jag som är för svag?

Sist jag räknade dagar var det en himla massa dagar till allt.. Det var bland annat nio dagar till skolan började och 64 dagar till kent släppte sitt nya album. Annat är det idag. Idag är det nämligen FEM dagar till kent spelar på Annexet. När jag skrev sist var det 94.. Idag är det också ELVA dagar till Winnerbäck spelar på samma ställe. Sist var det 104.. Och när jag skrev förra gången fanns knappt Emil Jensen i mitt liv. Inte i den bemärkelse att det var något att räkna ned till i alla fall. I vilket fall så är det NITTON dagar kvar till dess.

(Sen att jag tycker att fem dagar är en lång tid, det är väl en annan sak..?)

Jag drömde inatt. Jag var oerhört arg.. Minns inte över vad, men arg var jag. Och har börjat sakna fotbollen lite nu måste jag erkänna. Jag som tänkt ta ett längre uppehåll, typ ett uppehåll på en hel vårtermin. Vi får se hur det blir med det.. Hur länge jag klarar mig. Men med min nya livsstil som jag följer slaviskt just nu kommer det inte gå att spela fotboll. Det kommer innebära massvis med stress. Nejtack.

Några förlåt.


Förlåt för att jag är en dålig kompis just nu.

Förlåt för att jag är så trött att jag knappt orkar med mig själv.

Förlåt för att jag knappt äter något, trots att det är gott.

Förlåt för att jag inte har någon energi.

Förlåt för att jag inte tar tag i saker som jag borde.


 

Jag orkar inte helt enkelt..


Ett nytt.

Oh herregud. Jag såg en kille idag som var läskigt lik dig.. Han trodde nog jag var kär i honom för jag kunde inte sluta titta :D Men då får han tro det. Däremot trodde jag och Felicia att det vad din borttappade tvillingbror som var ute efter mig och skulle hämnas. Men han gick av i Solna centrum, så det är nog lugnt. Men jag kikar en extra gång under sängen innan jag går och lägger mig. Vill inte råka ut för något obehagligt.

Något har hänt med skolgången. Vi gör ingenting längre! Det känns som det är precis innan sommarlovet och man inte har något vettigt kvar att göra i någon kurs. Jag hade gympa imorse, sen hade jag praktisk marknadsföring i 45 minuter istället för två timmar klockan ett.. Ändå kom jag inte därifrån förrän kvart i tre. Jag, Anna och Ina lekte lite. Jag gjorde till exempel världens fulaste kullerbytta.

Jag måste bara säga att jag är glad över att lärarna på vår skola trivs lika bra som vi, är lika töntiga som vi och framförallt har lika roligt som vi. Jag syftar för tillfället på Max och Nina och Ett nytt. Massa små klisterlappar som de roar sig med att sätta lite överallt på varandras ägodelar. Nina kom idag rullandes med sin stol som var täckt med Ett nytt-lappar. Det var roligt.

Ingenting har någonsin slagit så hårda slag.

Från och med igår morse förbjöd jag mig själv att stressa till något; jag klarar inte av att ha bråttom, får ont i magen direkt. Ändå lyckas jag stressa till träningen.. Men jag gör mitt bästa. Ni som känner mig och vet hur arg jag är när jag befinner mig i kollektivtrafik vet att det här är svårt för mig. Men jag, tro det eller ej, står stilla i rulltrappor och går inte överdrivet fort till/mellan tunnelbanor.. Jag är nästan stolt över mig själv :)

Idag har varit en ganska onödig, men ack så rolig, dag. Studiestuga i engelska imorse som gick sådär, jag var ganska trött och orkade inte bli arg ^^ Sen var det en timmes psykosocialt arbete och efter det hade jag kunnat åka hem. Men jag visste att jag bara skulle landa i sängen och sova bort hela dagen istället för att plugga. Så jag stannade kvar i skolan, fick en del plugg gjort men lekte framförallt MAFFIA! Shit vad kul det var :D Vi var runt tio pers som satt i en ring och folk tyckte nog vi var ganska udda. Som om de inte tycker det annars.. Vi fick till och med en lärare att vara med och han ville vara med fler gånger sa han ^^ Fast jag vann aldrig. Jag blev bara mördad hela tiden =/

Jag vill inte gå i skolan.

Jag har ont i magen igen. Har insett att det kanske är stressrelaterat, att min kropp försökt säga ifrån genom att jag blivit förkyld tre gånger den här terminen, men nu sa ifrån på riktigt med att nästan ge mig blindtarmsinflammation. För jag kände det när jag åkte till skolan imorse att det kröp sig på och nu gör det ont, fast inte på samma ställe. Det här är den vanliga magonten jag får när jag är stressad och det är så mycket jag måste göra. Jag har så dåligt samvete, jag måste verkligen ta tag i skolan nu.. Har en uppgift i praktisk marknadsföring som ska vara klar på torsdag och jag förstår ingenting. Jag vill inte prata med läraren heller för jag har knappt varit där och fan också. Sen är det tjugo andra saker jag har att göra också och jag är så jävla skoltrött. Det här är inte likt mig, jag ska inte bete mig såhär, jag har aldrig gjort det.

Spola fram tiden.

Hold on.

Okej, jag erkänner. Jag är inte särskilt effektiv. Men jag pluggar och det går framåt, om än sakta men säkert. Sitter här med mitt täcke runt mig och det är allt annat än obekvämt :) Kanske ska ta med mig det till skolan sen? ^^ Haha, gud vad skönt det vore med tanke på hur jäkla kallt det kan vara i skolan :D Men jag vet att om jag anstränger mig och om det går lite snabbare framåt med filosofin kan jag bli klar med den idag. Det var inte en särskilt svår uppgift, den var bara svår för fantasin som jag inte har någon. Däremot har jag en mamma ;D Okej, tillbaka till Zenon och stoicismen nu :)

(kent fick för övrigt en bra recension till turnépremiären.. Och det är ju ganska bra. Fast det stod att det inte var så mycket gamla låtar. Det var lite synd. MEN JAG LÄNGTAR ÄNDÅ!)

Jag är fri!

Jag fick åka hem idag. Med min blindtarm i behåll. De behövde inte operera :) Men det har varit ett spännande dygn på S:t Görans sjukhus må jag säga.. Träffat en jäkla massa läkare och doktorer och sjuksköterskor, säkert en 20 stycken, och de har klämt och tryckt och varit jätteelaka =/ Fast egentligen är de ju jättesnälla, speciellt han som gjorde ultraljud på mig. Han gav mig årets komplimang; Det var en väldigt snygg lever du hade! Sen lurade han mig också, men det kom jag inte på förrän ett par timmar efteråt.. Möh ^^

Fick alltså ligga kvar över natten för att de skulle se hur det utvecklade sig och det gick åt rätt håll helt enkelt :) Men aldrig mer säger jag bara! Vi kom dit vid typ halv fem, och sist jag åt var vid halv tre. När vi träffat den första sjuksköterskan säger hon att jag ska låta bli att äta och dricka ifall de ska operera. Visst tänker jag, det är lugnt. Det var inte lika lugnt när klockan var åtta och jag fortfarande inte fått äta/dricka.. Men vid nio fick jag dropp och såg ut som en jävla idiot som går runt med en sån där ställning. Smällar man får ta. Men fyfan för sjukhusnätter. Jag vill helst undvika såna i framtiden, tack!

Nu blir det filosofi.


Damnit.

Okej. Nu är jag lite rädd. Har pratat med farmor som var sjuksköterska förr och med en sjuksyster hos vårdguiden och båda säger samma sak; åk in till sjukhuset. Hon den där sjuksköterskan jag pratade med var inte sådär jätteaktiv, jag fick ut mer av att prata med farmor. Men jaha. Akuten nästa. Jag som skulle plugga en massa idag. Höhö, ganska skönt att slippa, det här måste ju vara en giltig anledning i alla fall ^^

Fan. Jag har inte tid med det här ju.

We could be the perfect soulmates.

Det är inte varje natt man sover på en extrasäng i sitt eget vardagsrum.. Men det gjorde jag inatt och det var ingen bekväm upplevelse vill jag lova. Hur kan jag låta mina vänner sova i den sängen? Det kommer aldrig mer ske! Den var ruskigt obekväm, men vad gör man inte för sin bror? Han och Karin sov i min säng. De oljar om sitt vardagsrumsgolv hemma, så hela deras lägenhet är uppochner. De hade soffan i sängen och databord i köket och ja, det lät väldigt kaos.. Så de fick sova i min säng, det var okej :)

Annars hade vi ruskigt roligt hos Madde igår. Vi var inte så många, men det var lagom och bra folk där :) Jag och Felicia fick vinna och pajen vi gjorde var väldigt god! Det enda negativa var väl min mage som gjorde läskigt ont och fortfarande gör ont.. Fick även skjuts hem av Niklas vilket var skönt, bekvämt att slippa vänta på bussen när det är kallt ute :)

Måste även nämna att jag nu börjat plugga. Jag har tänkt hela lovet, men först nu, sista dagen, har jag gjort något åt saken. Skrivit ett moraliskt dilemma av tre till fem på filosofin, och det var inte särskilt svårt. Och jag har ända till fredag på mig! Det här kommer gå bra.

Men du får gärna komma hit.

Det blev ingen pokerkväll igår. Lite trist, jag hade ju velat vinna! Men det lär ju komma fler chanser. Illa vore annars :o Det borde ske snart.

Ikväll (eller, om typ en timme) bär det av till Bromsten. Nu kom jag precis på att spelet ligger i mammas baklucka. Jättedumt! Hoppas hon lämnat bilnycklarna hemma, för bilen står här utanför i alla fall.. Ååh vad korkat! Jag hittade nyckeln. Visste att jag hade sett den någonstans, men var tvungen att ringa mamma för att ta reda på vart ^^ Fast det blir inte det vanliga gänget ikväll, det är bara jag, Niklas och Madde från grunden. Sen är även Felicia och maddes pojke Philip med. Ska bli kul att umgås med honom, har bara träffat honom och hälsat innan :)

Hoppas även på att den djävulska värken i nedre delen av magen ska försvinna. Det gör verkligen helt stört ont, jag kan knappt gå upprätt. Mamma var nästan påväg med mig till sjukhuset, men vi läste lite på vårdguiden.se istället och kom nog fram till att det inte var njurnågonting. Om det är kvar på måndag tvingar hon mig till vårdcentralen. Jag med. Jag vill inte ha ont =/

20 dagar.



Felicia, jag längtar till den tjugoandra november. Då ska du och jag se Lars Winnerbäck och det kommer bli bäst.

Du log och vände om.

Vi viker oss på asfalten av skratt,
Ingenting kan röra oss inatt..

(...)

Ibland så dör jag lite grann..
När du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn..

Äntligen.

Det förtjänar ett helt eget inlägg:

Min bror har förlovat sig! <3