I guess you don't need me that much anymore..

Promenader är, hos mig, ganska underskattat. Jag har svårt att ta mig ut (det är som när jag ska ut och springa, samma visa då..) men när jag väl trotsat mörkret och kylan är det så himla givande. Tankarna blir klarare och under varje promenad inser jag minst en sak. Det är ganska jobbigt och det är ganska stora saker, men det känns i vilket fall bättre när jag kommer hem igen. Idag blev det en timmes promenad, och då hann jag både ta ett varv runt Råsunda och korsa järnvägen nere i centrum och det var rofyllt.

Jag har återförenats med en skiva! Var hemma hos min bror igår och kikade igenom hans skivor för att hitta något bra att lyssna på medan vi byggde ihop hyllan. Då ser jag den. Skivan jag lyssnade på som barn, jag var väl en fem - åtta bast, och älskade den. Simon and Garfunkel. Herregud vad en skiva kan framkalla känslor i magen. Jag vet inte om det kändes bra eller dåligt, men kändes gjorde det i alla fall. Jag är glad att jag fick den.

Hyllan ja. Jag och mamma anlände hos Stefan och Karin vid halv ett och började genast öppna kartonger. 30 (trettio) kartonger med olika delar till hyllan. Allt som allt vägde det 400 (fyrahundra) kilo. Vi höll på till nio, med en paus för middag på en 45 minuter och då var vi långt ifrån klara. Vi hade kanske byggt 1/4. Jag hoppas det blir bra när den är klar, med tanke på vad den kostade.. =/ Och positiv som jag är nämnde jag: Vad jobbigt det blir om ni flyttar! :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback