Inspirera mig.

Jag är tom. Det saknas något i mig. Någon kanske. Jag vet inte vad, jag känner bara den där känslan av att inte vara riktigt hel. Att behöva någon att släppa ut allt hos, någon som bara kan krama mig och säga att allt blir bra. Jag får allt för få såna kramar nuförtiden. På något sätt saknar jag förra hösten. Den var full av såna. Både att ta av och att ge. Jag saknar känslan av att vara behövd, att vara den det hänger på. Jag saknar Johanna väldigt mycket. Jag hatar det som kommit emellan oss. Men det går inte att göra något åt.



Jag vill bara ha en kram.. Och ibland behöver man vissa människor mer än andra..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback