Snart är väntan över.

Bara för att jag ska på kent om två dagar. Bara för att jag har väntat på den dagen hur länge som helst. Det är det enda i mitt huvud just nu. Det och att jag har lovat mig själv att inte ha någon frånvaro den här månaden, vilket innebär att jag tvingar mig själv att åka till skolan på dagar jag egentligen skulle stannat hemma. Löften är till för att hållas.

Annars är jag så trött på min vardag. Jag vill åka iväg. Och snart är det jul och jag bara spyr på det. Gör allt för att inte tänka på det. Men snart är det oundvikligt och jag hatar den här tiden på året. All hysterik och all stress. Fyfan. Jag tror nog mitt argumenterande tal på svenskan ska handla om julen. Trots att Ina tycker det är jättehemskt ^^

Kommentarer
Postat av: Anonym

en vän lovade att vi alltid skulle hålla ihop vad som än hände..

2007-11-14 @ 17:06:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback