I want something good to die for

Jag känner jättemycket för att blogga. Men det tar emot lite. För jag vet att det kommer bli tredje inlägget på en och samma dag. Men vem sätter gränser egentligen? Jag får väl blogga hur mycket jag vill! Om jag hade velat hade jag kunnat posta en mening i varje inlägg, så skulle det det hur många inlägg som helst. Men antagligen oerhört jobbigt att läsa.. Så sluta klaga på mitt tredje inlägg på samma dag nu, det kunde varit värre.

Om jag inte skulle hindra mig själv skulle det här nog bli ett argt inlägg. Eller ett uppgivet, det beror på vad jag skulle skrivit om. Men just för att jag hindrar mig själv ikväll tänker jag inte skriva om nåt sånt. För jag lyssnar på Lasse Lindh och då blir man lite glad. Även om texterna gör lite ont ibland och även om texterna ibland passar in så läskigt bra att det känns som det är jag som skrivit dem. Trots att jag inte kan sätta så bra ord på mina känslor. Man kan ju iallafall drömma?

Jag måste medge att jag har varit ganska effektiv idag ändå. Eller, effektiv kan jag kanske inte kalla det, men jag har fått en del gjort. Har en text kvar att skriva om i svenskan, har en fråga kvar om Hitler och lite finslipning på Pojken som kallades Det. För trots att det tog emot så jävla mycket idag, har jag gjort det. Jag känner mig inte nöjd än, men jag hade kunnat må så himla mycket värre och varit så himla mycket mer stressad.

Egentligen är jag ju jättetrött (nej det är jag inte, men jag är seg) och det skulle nog vara skönt att gå och lägga sig. Men jag ska inte vara i skolan förrän halv elva imorgon, vilket betyder uppgång vid tidigast nio. Jag har vant mig vid mindre sömn och jag har klarat mig hittils.