I want something good to die for

Jag tycker det är så hemskt, det gör ont i hela mig att de inte har hittat den lilla flickan i Dalarna som varit försvunnen sen i lördags... Hon fick cykla hem ensam för första gången från fotbollsplanen, och så försvinner hon. Ingen vet var hon är. De har letat konstant i snart tre dygn, och de har inte hittat henne. Hennes cykel fanns 500 meter hemifrån och låg i skogsbrynet lite halvt övertäckt. Jag hade hoppats på att hon, som barn gör, sett en fin blomma, lagt cykeln i skogsbrynet och täckt över den för att ingen skulle ta den, och gått vidare in i skogen för att sedan gå vilse. Så som barn gör. Men om hon hade gjort det hade hon varit hittat vid det här laget, det är jag nästan säker på. Någon måste ha tagit henne. Någon måste ha tagit en tioårig liten flicka och fört bort henne till ett ställe där ingen annan än hon själv och den som fört bort henne vet. Och det gör så ont, jag lider med mamman, jag förstår den skuld hon måste känna över situationen, trots att det inte på något vis är hennes fel. Och alla flickans klasskamrater. Det är hemskt, så himla hemskt.