Oh, please

Första korpenmatchen efter uppehållet och jag hade glömt min tröja. Men jag blev förlåten av Ubbe, eftersom jag aldrig glömmer något i vanliga fall :) Vi fick dela svett med varandra helt enkelt. Becca stod för matchens enda mål och jag stod för matchens snyggaste snedspark. Det var roligt i alla fall, och jobbigare än jag trodde det skulle vara. Det var trots allt ett tag sen jag var ute och sprang.. Får bli ändring på det nu.

Men det är fantastiskt vad fotboll gör med mig. Jag mår så bra, jag blir så glad. Det finns inget annat som har samma effekt på mig, inte någonstans. Visst, konserter gör att jag mår på samma sätt, men det är inte samma sak. För fotbollen vet jag kommer tillbaka veckan efter. En konsert är slut och that's it. Inget mer på man vet inte hur länge. Fotbollen behöver jag inte sakna särskilt länge. Jag tror även att det har att göra att jag känner att jag är en del av något, jag behövs och det jag gör har betydelse. Nej, jag behöver verkligen fotboll i mitt liv.

Annars har jag hämtat lite biljetter idag och handlat. Och tittat på när damerna slog Kanada med 2-1. Det var trevligt, förutom att Glenn är kommentator. Usch vad jag hatar den mannen. Han är så extremt dålig. Det är tur att det är Chris som sitter bredvid, han väger upp med att vara väldigt bra. Jag har alltid gillat honom.


Och orden som sades i mitt öra i den där hårda, varma kramen betydde så mycket. "Jag har tänkt mycket på dig".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback