I want something good to die for

Jag har alltid haft inställningen att ordna saker själv. Att förtjäna saker för att det jag gör är bra, och för att jag som person gjort något bra. Därför har jag alltid haft svårt att bli rekommenderad till jobb, att få en anställning med hjälp av någon annan. Att bli anställd utan att den som anställer egentligen vet vad jag är för nån. Även om det självklart är lockande. Men nu har jag alltså blivit kallad på arbetsintervju, för något jag gjort själv. På egen hand. Det är tack vare mitt CV och mitt personliga brev de ringde. Inte på grund av att någon annan sagt att jag är trevlig. Och det här ger mig upprättelse, det här ger mig självförtroende. Jag kan faktiskt. Jag är en person någon vill ha på sin arbetsplats. I alla fall utefter mina papper. Jag kan självklart inte veta vad han tycker om mig imorgon efter intervjun, men jag ska göra mitt bästa för att vara mig själv och som jag är när jag är som bäst. Det här är en möjlighet för mig, och jag är glad.

Nu ska jag kila iväg på teorikurs med lätta fötter. Ibland är världen en finare plats. Jag tänker njuta.