Världens länsta inlägg?
Jag längtar till torsdag. Jättemycket :) Och jag gör allt för att lämna mitt kontrollbehov hemma. Jag blir stressad redan nu när jag tänker på att vi kommer komma fram 45 minuter efter insläpp.. Men jag tänker att det är ett litet ställe, antagligen inte så många som kommer vara där och hamnar vi långt bak så gör det inte så mycket eftersom jag stått långt fram förut när jag sett Lasse. Jag försöker tänka så i alla fall. Ibland är behovet att ha kontroll jobbigt.
Jag är även glad över att jag och mina barndomsvänner verkligen umgås nu för tiden. Det var en period, högstadiet och början av gymnasiet, när vi knappt träffades alls. Sen hände något och vi började ses igen och nu umgås vi som vilka andra kompisar som helst. Det är så roligt och jag trivs så bra. Jag skulle inte klara mig utan dem. Faktiskt inte. Vissa människor försvinner ur ens liv utan att man ibland märker det förrän de är borta, och när man inser att de är borta och att kontakten man hade inte går att få tillbaka, att det inte går att laga det hål som blev. Då gör det ibland inget, då finns det inget att göra och det är bara acceptera läget. Man saknar ett tag, men sen går det över. Det skulle inte gå med Bromstengänget. Det känns tryggt att ha fyra vänner som alltid, alltid kommer stanna där. Sofia flyttar till Kalmar nu och det jag ser fram emot mest nu till hösten är när vi ska åka och hälsa på henne! Herregud vad roligt det kommer bli. Partybilen liksom.
Usch, hösten. Om jag inte får något jobb vet jag inte var jag tar vägen.. Jag kommer bli galen om jag bara ska sitta hemma, för jag kommer inte ha råd att göra något heller. Liksom, pengarna jag har nu har jag, jag får inga fler om jag inte skaffar jobb, och de jag gör av med kommer vara borta för alltid. Det gäller alltså att prioritera sina utgifter. Typ Lars Winnerbäck. Men det ger sån otrolig obehagskänsla att inte veta vad jag ska spendera hösten med.. Jag har ingen kontroll, alls. Jag vill så gärna jobba. Var som helst nästan.
Nu blev det ett långt inlägg, men jag har inget för mig och är inte trött eftersom jag sov en timme innan middagen. Jag råkade somna från gymnasterna. De är så coola. Där ligger Linus faktiskt i lä. De här gör flickflackar på en bom. Han gjorde det på en gräsmatta. Hallå?
Jag är även glad över att jag och mina barndomsvänner verkligen umgås nu för tiden. Det var en period, högstadiet och början av gymnasiet, när vi knappt träffades alls. Sen hände något och vi började ses igen och nu umgås vi som vilka andra kompisar som helst. Det är så roligt och jag trivs så bra. Jag skulle inte klara mig utan dem. Faktiskt inte. Vissa människor försvinner ur ens liv utan att man ibland märker det förrän de är borta, och när man inser att de är borta och att kontakten man hade inte går att få tillbaka, att det inte går att laga det hål som blev. Då gör det ibland inget, då finns det inget att göra och det är bara acceptera läget. Man saknar ett tag, men sen går det över. Det skulle inte gå med Bromstengänget. Det känns tryggt att ha fyra vänner som alltid, alltid kommer stanna där. Sofia flyttar till Kalmar nu och det jag ser fram emot mest nu till hösten är när vi ska åka och hälsa på henne! Herregud vad roligt det kommer bli. Partybilen liksom.
Usch, hösten. Om jag inte får något jobb vet jag inte var jag tar vägen.. Jag kommer bli galen om jag bara ska sitta hemma, för jag kommer inte ha råd att göra något heller. Liksom, pengarna jag har nu har jag, jag får inga fler om jag inte skaffar jobb, och de jag gör av med kommer vara borta för alltid. Det gäller alltså att prioritera sina utgifter. Typ Lars Winnerbäck. Men det ger sån otrolig obehagskänsla att inte veta vad jag ska spendera hösten med.. Jag har ingen kontroll, alls. Jag vill så gärna jobba. Var som helst nästan.
Nu blev det ett långt inlägg, men jag har inget för mig och är inte trött eftersom jag sov en timme innan middagen. Jag råkade somna från gymnasterna. De är så coola. Där ligger Linus faktiskt i lä. De här gör flickflackar på en bom. Han gjorde det på en gräsmatta. Hallå?
Kommentarer
Trackback