Nyår
Jag är helt förälskad i Spotify. Jag sitter konstant och gör nya spelningslistor. Min bästa just nu är den som heter pepp, den kommer gå hela dagen. Speciellt klockan fyra när Ina kommer hit. Nej, Spotify är grymt men jag undrar hur de gör. Hur de får det att gå runt liksom. Artisterna måste ju få pengar på något sätt. Eller?
Nu ska jag städa litegrann, sen ska jag hoppa in i duschen.
Jag är så sjukt pepp, ikväll kommer bli den bästa kvällen. Jag vet det. Det går inte att misslyckas.
Nu ska jag städa litegrann, sen ska jag hoppa in i duschen.
Jag är så sjukt pepp, ikväll kommer bli den bästa kvällen. Jag vet det. Det går inte att misslyckas.
Vänner
Jag trivs, helt klart. Det är såhär jag vill ha det. Fredrik gav mig energi, positiv energi, och jag trivs så i hans sällskap. Han är trygg. Och snäll. Vissa har den egenskapen, de är genomsnälla. Man märker det nästan på en gång när man träffar dem, de har något i sig som gör att de bara är så himla snälla. Fredrik är en sån person. Jag är glad att jag känner honom och för allt han gett mig.
Imorgon är det nyårsafton, och jag ljuger om jag säger att jag inte har några förväntningar. Mina förväntningar är skyhöga. Det kommer bli perfekt, jag vet det. Vi kommer vara så fina, och vi kommer ha det så roligt. För det går inte att ha annat i sällskap med de jag älskar mest i hela världen. Mina infokompisar. Bäst i världen. Finast i världen.
En del kramar är varmare än andra. Den jag fick igår kväll var av det varmare slaget.
<3
Imorgon är det nyårsafton, och jag ljuger om jag säger att jag inte har några förväntningar. Mina förväntningar är skyhöga. Det kommer bli perfekt, jag vet det. Vi kommer vara så fina, och vi kommer ha det så roligt. För det går inte att ha annat i sällskap med de jag älskar mest i hela världen. Mina infokompisar. Bäst i världen. Finast i världen.
En del kramar är varmare än andra. Den jag fick igår kväll var av det varmare slaget.
<3
(:
Jag är lite glad, bara.
Henrik Johnsson
Jag och Ina hade ett problem för ett par månader sen. Nu är det löst. Men det har skapat ett annat problem.
Denna man heter Henrik Johnsson och var programledare för Musikmaskinen som gick på femman. Jag och Ina tittade på det en gång, och vi var rörande överens om att vi sett honom någon annanstans. Han var väldigt, väldigt välbekant, men vi kunde för allt i världen inte placera honom.
Men så för ett par veckor sen läste jag i tidningen om honom, och då fick jag en aha-upplevelse. Den delade jag precis med mig till Ina av, och nu får ni också veta, även om ni inte undrat. Han var programledare för Kannan! Världens kanske häftigaste barnprogram!
Det var det som skapade följande problem. Kannan. Jag var så sjukt fascinerad över det när jag var liten. Hur de tävlande kunde vara inne i de här rummen, som jag tror var tecknade, eller i alla fall inte helt verkliga, utan att egentligen vara där inne. Ina funderade över samma sak, och faktum är att vi fortfarande funderar...
Visst, de måste haft en kamera som filmade dem som sen länkades till de här rummen, och visst, de måste ha sett sig själva på en skärm så de visste vad de gjorde. Men sen. Hur kunde de synas i rummen? Hur kunde det känna av när de lyckades eller misslyckades med vad de skulle göra? Hur gick allt till?!
De var i alla fall före sin tid. Det kan vi konstatera. Men frågan återstår; hur bar de sig åt? Jag undrar fortfarande..
Denna man heter Henrik Johnsson och var programledare för Musikmaskinen som gick på femman. Jag och Ina tittade på det en gång, och vi var rörande överens om att vi sett honom någon annanstans. Han var väldigt, väldigt välbekant, men vi kunde för allt i världen inte placera honom.
Men så för ett par veckor sen läste jag i tidningen om honom, och då fick jag en aha-upplevelse. Den delade jag precis med mig till Ina av, och nu får ni också veta, även om ni inte undrat. Han var programledare för Kannan! Världens kanske häftigaste barnprogram!
Det var det som skapade följande problem. Kannan. Jag var så sjukt fascinerad över det när jag var liten. Hur de tävlande kunde vara inne i de här rummen, som jag tror var tecknade, eller i alla fall inte helt verkliga, utan att egentligen vara där inne. Ina funderade över samma sak, och faktum är att vi fortfarande funderar...
Visst, de måste haft en kamera som filmade dem som sen länkades till de här rummen, och visst, de måste ha sett sig själva på en skärm så de visste vad de gjorde. Men sen. Hur kunde de synas i rummen? Hur kunde det känna av när de lyckades eller misslyckades med vad de skulle göra? Hur gick allt till?!
De var i alla fall före sin tid. Det kan vi konstatera. Men frågan återstår; hur bar de sig åt? Jag undrar fortfarande..
Glädje
Nu har jag sovit tolv timmar inatt, plus två timmar på eftermiddagen igår. Det behövdes verkligen, jag var knappt människa efter att ha kunnat räkna sömntimmarna på en halv hand. Nu ligger jag i sängen och tittar på min Lars Winnerbäck-dvd som jag köpte igår. Fick den inte i julklapp, och jag tror inte jag kommer få den av pappa heller, så då köpte jag den. Och den är så fin. Extramaterialet består dessutom av 17 livelåtar från i somras, de flesta faktiskt filmade i Strömsholm där jag, Elin och Anna såg honom.
Det finns ett par låtar jag verkligen tycker om live-versionerna av. Där de är bättre live än på skivan. Solen i ögonen har jag alltid gillat bättre live, just för att den går i så mycket högre tempo. Versionen de gjorde i somras är dessutom så sjukt snygg och häftig att jag är helt kär. Den är så cool. Sen tycker jag även väldigt mycket om versionen han gör av Kom ihåg mig. Den är också bättre än på skivan.
Och jag är bara så glad. Att en hemlighet kan förändra så mycket, ge mig så mycket. Jag tror det kommer finnas kvar i mig många dagar. Det finns helt klart i mig fortfarande. Det är synd att jag inte kan berätta om det, men en hemlighet är en hemlighet. Det vet ju alla :) Och så ser jag fram emot måndag, då ska vi visa Skövdeborna det bästa av Stockholm. Och sen ser jag fram emot onsdag. Sen är det nytt år och det ska väl kanske bli ett bra år då. För en gångs skull.
Det finns ett par låtar jag verkligen tycker om live-versionerna av. Där de är bättre live än på skivan. Solen i ögonen har jag alltid gillat bättre live, just för att den går i så mycket högre tempo. Versionen de gjorde i somras är dessutom så sjukt snygg och häftig att jag är helt kär. Den är så cool. Sen tycker jag även väldigt mycket om versionen han gör av Kom ihåg mig. Den är också bättre än på skivan.
Och jag är bara så glad. Att en hemlighet kan förändra så mycket, ge mig så mycket. Jag tror det kommer finnas kvar i mig många dagar. Det finns helt klart i mig fortfarande. Det är synd att jag inte kan berätta om det, men en hemlighet är en hemlighet. Det vet ju alla :) Och så ser jag fram emot måndag, då ska vi visa Skövdeborna det bästa av Stockholm. Och sen ser jag fram emot onsdag. Sen är det nytt år och det ska väl kanske bli ett bra år då. För en gångs skull.
Stinky. That's me
Nu har julen varit och jag överlevde. Helt okej var det, trevligt folk och fina paket. Trots att jag inte fått alla ännu. Finns egentligen inte så mycket att säga, det var julafton helt enkelt, och nu är det ett drygt år kvar. Tack.
Igår var däremot desto bättre! Snacka om ego-boost. Snacka om självförtroendekick. Det är exakt sådär jag vill vara varje gång vi går ut, varje gång jag träffar nya människor, eller människor jag inte känner så bra. Jag vet inte vad det var med igårkväll, men jag trivdes som fisken i vattnet, trots övervägande killar som jag dessutom inte känner särskilt väl. Hjälp fanns alltid vid bordet bredvid. Men framåt halv två var det bara jag och tre grabbar kvar. Tre jag träffat och pratat med en gång innan. Och vi hade så kul. Natten blev bra. Hemligheter är ännu bättre.
Bland det mest udda som hände igår var ändå när jag, Nina och Filip köpte varm choklad i baren, efter att ha gått i tio minuter i den bitande kylan. När vi ska betala säger han i baren 'får jag be om leg, tack'. För att köpa varm choklad? :o Det var något nytt. Men som tur var fick vi köpa den. Vi hade åldern inne. Yes.
Igår var däremot desto bättre! Snacka om ego-boost. Snacka om självförtroendekick. Det är exakt sådär jag vill vara varje gång vi går ut, varje gång jag träffar nya människor, eller människor jag inte känner så bra. Jag vet inte vad det var med igårkväll, men jag trivdes som fisken i vattnet, trots övervägande killar som jag dessutom inte känner särskilt väl. Hjälp fanns alltid vid bordet bredvid. Men framåt halv två var det bara jag och tre grabbar kvar. Tre jag träffat och pratat med en gång innan. Och vi hade så kul. Natten blev bra. Hemligheter är ännu bättre.
Bland det mest udda som hände igår var ändå när jag, Nina och Filip köpte varm choklad i baren, efter att ha gått i tio minuter i den bitande kylan. När vi ska betala säger han i baren 'får jag be om leg, tack'. För att köpa varm choklad? :o Det var något nytt. Men som tur var fick vi köpa den. Vi hade åldern inne. Yes.
Julefrid?
Note to self: gör aldrig rent duschen med kläder på. Du blir blöt.
kent har släppt en ny låt som en liten julklapp. Jag slutar aldrig förundras. Det är så stört bra. Att de gör den till förmån för Friends är bara en bonus. Den är så vacker. Lite hoppfull liksom.
Jag sitter här nu, i ett nystädat rum, i en nystädad lägenhet, med röda naglar och trött huvud. Jag vill bara lägga mig i sängen och sova, men jag måste vara vaken i typ en timme till. Har en sak att uträtta, och jag måste vara säker på att tänkta personen sover. Ingenting får avslöjas. Det jobbiga är att det är fem minusgrader ute. Men tänk vad skönt det blir att komma hem sen och krypa ner i sängen :)
Jag har insett att jag tycker om äkta musik. Låtar där man hör hur sångaren drar efter andan. Där man hör att personen sjunger på riktigt, och de inte klippt bort allt annat än texten. För ibland när jag lyssnar på låtar undrar jag när artisten andas.. Om man lyssnar efter andningsljud så kommer det inga. Då känns det oäkta. Jag vill veta att det är en person som sjunger, med sin riktiga röst.
Men hjältar och hjältinnor stannar kvar.
kent har släppt en ny låt som en liten julklapp. Jag slutar aldrig förundras. Det är så stört bra. Att de gör den till förmån för Friends är bara en bonus. Den är så vacker. Lite hoppfull liksom.
Jag sitter här nu, i ett nystädat rum, i en nystädad lägenhet, med röda naglar och trött huvud. Jag vill bara lägga mig i sängen och sova, men jag måste vara vaken i typ en timme till. Har en sak att uträtta, och jag måste vara säker på att tänkta personen sover. Ingenting får avslöjas. Det jobbiga är att det är fem minusgrader ute. Men tänk vad skönt det blir att komma hem sen och krypa ner i sängen :)
Jag har insett att jag tycker om äkta musik. Låtar där man hör hur sångaren drar efter andan. Där man hör att personen sjunger på riktigt, och de inte klippt bort allt annat än texten. För ibland när jag lyssnar på låtar undrar jag när artisten andas.. Om man lyssnar efter andningsljud så kommer det inga. Då känns det oäkta. Jag vill veta att det är en person som sjunger, med sin riktiga röst.
Men hjältar och hjältinnor stannar kvar.
Insikt
Alltså. Jag är inte lika arg längre, som när jag skrev mitt förra inlägg. För imorse när jag vaknade, efter en natt med inte särskilt mycket sömn (jag kunde inte sova eftersom jag mådde illa och var livrädd för att spy, vilket ledde till att jag intalade mig själv att det var bättre om jag satt upp. Det är inte så lätt att sova sittande) kom jag till insikt. Jag tänker inte låta det här hindra mig. Det är inte värt det. Det är inte värt att ödsla energi på. Min energi måste gå till andra saker just nu, och det där är det sista. Jag är ovanligt glad för att vara två dagar innan julafton och jag tänker inte låta det förstöra det. Jag vill ge de i min närhet lite av mitt braiga jag, så de kan vara glada. För jag inbillar mig att jag gör andra glada när jag är glad.
Idag har jag även bokat tid för att klippa mig, och till min stora förvåning fanns det tider innan nyår! Det fanns i och för sig en tid redan imorgon, men då har jag viktigare saker för mig. Julfika med Felicia till exempel. Det är viktigt. Jag har skrivit världens bästa rim. Det innehåller ord som tarmar, rosa och skor. Gissa vad det är i det paketet ni ;D
Idag har jag även bokat tid för att klippa mig, och till min stora förvåning fanns det tider innan nyår! Det fanns i och för sig en tid redan imorgon, men då har jag viktigare saker för mig. Julfika med Felicia till exempel. Det är viktigt. Jag har skrivit världens bästa rim. Det innehåller ord som tarmar, rosa och skor. Gissa vad det är i det paketet ni ;D
Jag är mållös
Som att jag inte hade mycket som det är. Som att jag inte varit allmänt nere på grund av många anledningar. Som att min kropp inte försöker bryta ner mig ännu mer genom att ta bort all energi.
Jag är i chocktillstånd. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är mållös. Det är helt otroligt, helt otroligt jävla korkat. Och elakt. Och idiotiskt. Och tanklöst. Och fult. Och genomskinligt. Och så förbannat jävla jävla jävla jävla onödigt.
Mina händer skakar fortfarande och jag vet inte vad jag ska göra. Annat än att undra och förundras. Och vara arg. Argare än innan. För att det aldrig aldrig aldrig kommer försvinna om det ska fortsätta såhär. Med små påminnelser över allt hela tiden. Hela jävla tiden. Jag vill inte.
Så elakt. Elakt elakt elakt elakt. Nu. Prick nu. När det hade börjat vända. När jag trodde jag skulle vara på uppväg och kanske halvvägs lagom till julafton. Nu är jag längst ner igen.
FAN.
Jag är i chocktillstånd. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är mållös. Det är helt otroligt, helt otroligt jävla korkat. Och elakt. Och idiotiskt. Och tanklöst. Och fult. Och genomskinligt. Och så förbannat jävla jävla jävla jävla onödigt.
Mina händer skakar fortfarande och jag vet inte vad jag ska göra. Annat än att undra och förundras. Och vara arg. Argare än innan. För att det aldrig aldrig aldrig kommer försvinna om det ska fortsätta såhär. Med små påminnelser över allt hela tiden. Hela jävla tiden. Jag vill inte.
Så elakt. Elakt elakt elakt elakt. Nu. Prick nu. När det hade börjat vända. När jag trodde jag skulle vara på uppväg och kanske halvvägs lagom till julafton. Nu är jag längst ner igen.
FAN.
Smärta
AAAJ!!
Jag har sovit konstigt inatt. Vaknade av att det drog till i ryggen när jag vände på mig och nu kan jag knappt röra mig.. Men om tjugo minuter ska jag gå hemifrån, inte mycket att göra åt saken. Att jag sen skriker aj när jag gör vissa rörelser får väl de i affärerna tycka är konstigt då. Jag hoppas även att jag slipper gäspa.
Och vad är oddsen liksom? Jag tror det var igår eller i förrgår som jag satt och tänkte på när jag sträckte nacken av att ta på mig mössan för ungefär ett år sen.. Så blir det nästan samma sak. Jag ska absolut inte tänka på värre skador :o
Nu ska jag försöka klä på mig. Strumporna blir ett äventyr. Hoppas grannen är vaken så jag inte väcker honom.
Jag har sovit konstigt inatt. Vaknade av att det drog till i ryggen när jag vände på mig och nu kan jag knappt röra mig.. Men om tjugo minuter ska jag gå hemifrån, inte mycket att göra åt saken. Att jag sen skriker aj när jag gör vissa rörelser får väl de i affärerna tycka är konstigt då. Jag hoppas även att jag slipper gäspa.
Och vad är oddsen liksom? Jag tror det var igår eller i förrgår som jag satt och tänkte på när jag sträckte nacken av att ta på mig mössan för ungefär ett år sen.. Så blir det nästan samma sak. Jag ska absolut inte tänka på värre skador :o
Nu ska jag försöka klä på mig. Strumporna blir ett äventyr. Hoppas grannen är vaken så jag inte väcker honom.
Besvikelse
Idag var det ju meningen att jag skulle berätta varför jag var så glad härom dagen. Jag är inte glad längre. Inte ett dugg jävla glad.
Tanken var att vi idag skulle boka tågbiljetter, boende och konsertbiljetter till Oslo och Lars Winnerbäck. Jag hade hängt upp hela min jul på det här, jag hade det här som mål, jag hade det som min ljuspunkt. För att klara mig genom det här. Jag var så himla pepp, jag såg verkligen fram emot den resan. Sex timmar på tåg med två fina vänner, ett dygn i Oslo tillsammans och en fin, akustisk konsert med Lars Winnerbäck.
Allt föll igår. Jag bröt ihop och det var kanske inte så mycket på grund av det, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är 20-årsgräns på konserten. Jag är fortfarande extremt ledsen över det här. Jag ville verkligen se Lars Winnerbäck i vintermörkret. Jag ville verkligen åka till Norge. Jag ville verkligen ha den helgen. Nu är jag på botten. Om en vecka är det julafton och det kan inte komma mer olägligt.
Tanken var att vi idag skulle boka tågbiljetter, boende och konsertbiljetter till Oslo och Lars Winnerbäck. Jag hade hängt upp hela min jul på det här, jag hade det här som mål, jag hade det som min ljuspunkt. För att klara mig genom det här. Jag var så himla pepp, jag såg verkligen fram emot den resan. Sex timmar på tåg med två fina vänner, ett dygn i Oslo tillsammans och en fin, akustisk konsert med Lars Winnerbäck.
Allt föll igår. Jag bröt ihop och det var kanske inte så mycket på grund av det, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är 20-årsgräns på konserten. Jag är fortfarande extremt ledsen över det här. Jag ville verkligen se Lars Winnerbäck i vintermörkret. Jag ville verkligen åka till Norge. Jag ville verkligen ha den helgen. Nu är jag på botten. Om en vecka är det julafton och det kan inte komma mer olägligt.
Fel
Jag hatar att hon inte kan acceptera den jag är. Att jag hela tiden måste leva upp till hennes förväntningar. Jag kvävs. Jag kan inte röra mig. Jag kan inte vara som hon vill. Jag är som jag är. Hon får mig att ha dåligt samvete över att jag är arg och ledsen. På dåligt humör. Som att det är något man inte får vara. Som att det är känslor man inte får känna i den här lägenheten.
Så har det alltid varit. Det är därför jag är så jävla dålig på sånt. Känslor. Men jag har försökt ändra mig, jag har lärt mig mycket i gymnasiet men nu när jag öppet visar att jag är på dåligt humör blir jag bemött på det här sättet. Med anklagelser. Det får mig att vilja ta tillbaka beteendet jag hade när jag var yngre, försöken att upprätthålla en fasad för att sen vara arg någon annanstans.
För att jag ska slippa anklagelser, tystad som skriker så högt att jag får ont i öronen och ledsna blickar som säger "varför är du såhär?".
.
"Så du tog min hand i vimlet,
Och sa; älskling, allt är skit.
Mitt cyniska hjärta flimrar,
När mitt livs kärlek drar sin kniv.
Du sa; vi följs väl åt till himlen?
Men gör det bästa av vår tid.
Och jag hör klockorna som ringer,
För världens äldsta raggninsreplik..."
(:
Jag är lite gladare nu. På onsdag berättar jag varför.
Jul
Jag vill inte ha jul. Jag hatar den här tiden på året. Jag fokuserar på att jag nästa år är i Australien, men antagligen är det bara att lura mig själv. Att jag flyr från en plats betyder inte att jag flyr från mina känslor. De följer ju med mig var jag än är.
Just nu är jag bara ledsen. Och ganska trött. Lyssnade på Melissa Horn halva natten. Och ansträngde mig för att inte skicka sms. Ibland stänger jag av min telefon för att hindra mig själv, men det kan jag bara göra på helgerna nu för tiden. I veckorna måste jag vara tillgänglig och jag hatar det. Jag måste skaffa ett nytt jobb.
Jag är ledsen för ganska många saker. Saker som gör att det känns övermäktigt att dammsuga. Saker som gör att jag inte alls har någon lust att åka till min bror idag. Men ge mig en månad och det är försvunnet.
Nu skickade jag iväg ett sms till fyra av mina vänner och frågade om de ville följa med till Oslo. Jag hoppas att i alla fall någon vill det. För jag tänker åka. Om ingen följer med mig får jag skaffa mig vänner på tåget. Eller i Norge. Jag tror norrmän är trevliga.
Just nu är jag bara ledsen. Och ganska trött. Lyssnade på Melissa Horn halva natten. Och ansträngde mig för att inte skicka sms. Ibland stänger jag av min telefon för att hindra mig själv, men det kan jag bara göra på helgerna nu för tiden. I veckorna måste jag vara tillgänglig och jag hatar det. Jag måste skaffa ett nytt jobb.
Jag är ledsen för ganska många saker. Saker som gör att det känns övermäktigt att dammsuga. Saker som gör att jag inte alls har någon lust att åka till min bror idag. Men ge mig en månad och det är försvunnet.
Nu skickade jag iväg ett sms till fyra av mina vänner och frågade om de ville följa med till Oslo. Jag hoppas att i alla fall någon vill det. För jag tänker åka. Om ingen följer med mig får jag skaffa mig vänner på tåget. Eller i Norge. Jag tror norrmän är trevliga.
Februari är ganska långt bort ändå
Jag kan inte låta bli att ta det personligt. Antagligen för att det hänt för många gånger för att jag inte ska ta åt mig. Och antagligen för att jag är en sån som tar åt mig. Av det mesta. Oftast dåliga saker.
Så kvällen spenderade jag i min ensamhet. Lagade en middag som jag åt alldeles för fort. För att jag var väldigt hungrig, och för att jag var ensam. Det blir så när jag äter ensam, jag har ingen att prata med, så då äter jag bara. När man för ett samtal kan man inte äta hela tiden, man vilar liksom lite ibland. Så jag brukar tänka att jag ska ta en ny tugga för varje sida i boken jag läser. Men då blir jag ju aldrig mätt, så blir det fler tuggor per sida ändå.
Sen är det dessutom jag som åker till Oslo den 28 februari. Tänkte boka tågbiljetter någon gång veckan som kommer, för det kostar för tillfället bara runt hundringen. En resa på sex timmar i och för sig, men jag kan behöva något att se fram emot såhär i mörka tider. Det här är anledningen: http://www.winnerback.se/?sid=article&pid=read&id=7934
Någon som vill följa med på äventyr?
Så kvällen spenderade jag i min ensamhet. Lagade en middag som jag åt alldeles för fort. För att jag var väldigt hungrig, och för att jag var ensam. Det blir så när jag äter ensam, jag har ingen att prata med, så då äter jag bara. När man för ett samtal kan man inte äta hela tiden, man vilar liksom lite ibland. Så jag brukar tänka att jag ska ta en ny tugga för varje sida i boken jag läser. Men då blir jag ju aldrig mätt, så blir det fler tuggor per sida ändå.
Sen är det dessutom jag som åker till Oslo den 28 februari. Tänkte boka tågbiljetter någon gång veckan som kommer, för det kostar för tillfället bara runt hundringen. En resa på sex timmar i och för sig, men jag kan behöva något att se fram emot såhär i mörka tider. Det här är anledningen: http://www.winnerback.se/?sid=article&pid=read&id=7934
Någon som vill följa med på äventyr?
Taxi
Jag kom precis hem. Jag har agerat chaufför ikväll. Mamma hade personalfest och jag ställde upp som fyllechaffis. I och för sig var hon inte särskilt full, men det var nog skönt att få skjuts hem. Och jag tyckte det var roligt att köra bil och lyssna på Lars Winnerbäck. Väldigt roligt. Speciellt i pappas bil, som har allt mammas bil inte har.. Förutom en kopplingspedal.
Men nu ska jag gå och lägga mig och läsa min upplyftande bok om barn med psykiska problem.. Jag har läst den en gång innan, men minns inte alls vad som händer, hur mycket jag än funderar. Det återstår nog att se.
Godnatt
Men nu ska jag gå och lägga mig och läsa min upplyftande bok om barn med psykiska problem.. Jag har läst den en gång innan, men minns inte alls vad som händer, hur mycket jag än funderar. Det återstår nog att se.
Godnatt
"Att ingen tänkt på det!"
När jag ligger på golvet i mitt rum, precis framför spegeln, så luktar det gott. Mitt golv luktar av min parfym och det tycker jag är mysigt.
Sen har jag funderat på var alla mina hårnålar tar vägen.. Jag köper ett 30-pack och efter ett tag är hälften försvunna. Väldigt mystiskt, även om jag med flit lagt två i jackan och två i en väska. Men resten?
Nu vet jag. De är hos pappa. På skrivbordet här ligger det fjorton stycken. Hur kommer det sig att jag har hårnålar på mig när jag åker hit, men inte när jag åker härifrån?
På tal om hår ska jag nog pallra mig in till stan imorgon bitti och boka tid för att klippa mig. Jag vill bli snygg i håret, och det var ett bra tag sen Malin klippte mig. Jättelänge sen. Nu ska jag ha en häftig frisyr hade jag tänkt.
Det här blev ett konstigt inlägg, men det är fint när alla rader är uppdelade i två och två :) För att den här sista raden inte ska bli ensam kan jag berätta att jag hämtade ut mitt körkort idag. Det är fint.
(Okej. Raderna var två och två när jag skrev inlägget. Självklart blev det annorlunda när det publicerades. Då var de tre och tre. You get the point.)
Sen har jag funderat på var alla mina hårnålar tar vägen.. Jag köper ett 30-pack och efter ett tag är hälften försvunna. Väldigt mystiskt, även om jag med flit lagt två i jackan och två i en väska. Men resten?
Nu vet jag. De är hos pappa. På skrivbordet här ligger det fjorton stycken. Hur kommer det sig att jag har hårnålar på mig när jag åker hit, men inte när jag åker härifrån?
På tal om hår ska jag nog pallra mig in till stan imorgon bitti och boka tid för att klippa mig. Jag vill bli snygg i håret, och det var ett bra tag sen Malin klippte mig. Jättelänge sen. Nu ska jag ha en häftig frisyr hade jag tänkt.
Det här blev ett konstigt inlägg, men det är fint när alla rader är uppdelade i två och två :) För att den här sista raden inte ska bli ensam kan jag berätta att jag hämtade ut mitt körkort idag. Det är fint.
(Okej. Raderna var två och två när jag skrev inlägget. Självklart blev det annorlunda när det publicerades. Då var de tre och tre. You get the point.)
Att ha ett arbete
Det är underligt, det här med att ha ett jobb.
Igårkväll hade jag planer för idag, jag skulle ställa klockan på elva, vakna och spendera morgonen i sängen där jag skulle äta frukost och se på innebandy, för att sen åka in till stan och beställa en tid hos frisören och eventuellt inhandla lite julklappar.
Så blev det inte.
08:10 vaknar jag av att min mobil ringer, och en timme senare var jag på jobbet. Jäkligt skickligt av mig måste jag säga, men sen gick ju dagen som den gick. Fel. Inga maskiner gjorde som jag ville och personen jag jobbade med var jävligt dryg, så jag ville bara gå hem. Men jag tjänade ett par hundra och var inställd på att jobba imorgon också, eftersom jag ersatte en tjej som var sjuk. Då är det väldigt skönt att efter en sån här dålig dag få ta det lugnt ikväll, åka till ikea med pappa imorgon för att sen hälsa på farmor. Jag ska inte jobba imorgon och för första gången känns det skönt. Jag vill prioritera socialt umgänge och julklappar framför pengar.
Pengar är inte allt, även om de förenklar saker och ting.
Igårkväll hade jag planer för idag, jag skulle ställa klockan på elva, vakna och spendera morgonen i sängen där jag skulle äta frukost och se på innebandy, för att sen åka in till stan och beställa en tid hos frisören och eventuellt inhandla lite julklappar.
Så blev det inte.
08:10 vaknar jag av att min mobil ringer, och en timme senare var jag på jobbet. Jäkligt skickligt av mig måste jag säga, men sen gick ju dagen som den gick. Fel. Inga maskiner gjorde som jag ville och personen jag jobbade med var jävligt dryg, så jag ville bara gå hem. Men jag tjänade ett par hundra och var inställd på att jobba imorgon också, eftersom jag ersatte en tjej som var sjuk. Då är det väldigt skönt att efter en sån här dålig dag få ta det lugnt ikväll, åka till ikea med pappa imorgon för att sen hälsa på farmor. Jag ska inte jobba imorgon och för första gången känns det skönt. Jag vill prioritera socialt umgänge och julklappar framför pengar.
Pengar är inte allt, även om de förenklar saker och ting.
I never had this planned
Det känns att jag har fått massage idag. Inte bara för att jag är mjukare i axlarna och lite mer rörlig i nacken, jag har även ont utanpå. När jag känner på axlarna/ryggen känns det som att jag har blåmärken. Men det är nog smällar man får ta när man blir masserad av någon vars kropp består av 90 % muskler.. De resterande 10 är typ. Skelett och hår? Han är den coolaste jag känner, alla kategorier. Om jag fick vara någon annan skulle jag vara Linus, utan tvekan!
Jag trivs även med att ha i uppdrag att minst tre gånger innan veckan är slut agera chaufför åt mamma. Det är så sjukt kul att köra bil ensam. Synd bara att miljön mår dåligt av det, och även plånboken. Men säg något gott som inte har något ont med sig liksom..? Precis.
Infokompdag
Idag var jag och Ina och hälsade på i vår gamla skola! Vi båda märkte hur glada vi blev av att bara vara där, trots att det i princip inte fanns några lärare att säga hej till. De flesta har slutat, eller så var de sjuka. Men ett par fick vi träffa i alla fall, och vi hade en väldigt trevlig dag. Fast.. De har tatt bort vår soffa! Den är försvunnen. Det var sorgligt. Annars var det mesta sig likt faktiskt, trots lite annorlunda skyltar lite här och var, och annorlunda elever såklart. Och lärare. Okej. Det kanske inte var sig likt. Men samma visselsång kom i mitt huvud som när jag vandrade korridorerna dagligen; Alfons. Så vi visslade lite på den. Och på Robin Hood. Det hör liksom till.
Jag följer en julkalender, och det här är dagens lucka: http://www.oioioi.se/next.php?datum=09&nyckel=fgtr43ee Humor enligt min mening. Humor på hög nivå. Eller låg, det beror på hur man ser på det.
Jag följer en julkalender, och det här är dagens lucka: http://www.oioioi.se/next.php?datum=09&nyckel=fgtr43ee Humor enligt min mening. Humor på hög nivå. Eller låg, det beror på hur man ser på det.
En fin helg
Jag är lite gladare nu. Det är bra, tycker jag. Då kanske jag vågar mig in till stan imorgon för att inhandla lite julklappar. Jag måste ta tag i det på riktigt nu, det är bara två och en halv vecka kvar. Fördelen är att jag inte behöver ha panik över klapparna till pappa och hans fru. Den julen firar vi i mitten av januari. Det är coolt.
Jag har verkligen inget vettigt att skriva. Jag har haft en väldigt bra helg, trots att den började på sämsta möjliga sätt. För tillfället är det två datum jag ser fram emot; 31 december och 10 januari. Man ska ha mål i livet. Dessa datum är kanske inga mål, men ljuspunkter. Det behövs när det är så mörkt ute som det är nu. Men jag behöver specifika mål också. Något jag ska klara av. Frågan är vad. Kanske är första steget att stränga om gitarren. Eller ta tag i min och Inas affärsidé. Jag tror vi kan bli rika på den. Om den går att genomföra, vilket inte borde vara helt omöjligt. Dock tänker jag såklart inte berätta vad den innebär. Vi vill ju inte att någon ska sno den från oss. Men den handlar i hög grad om vad som är viktigt för samhället. För att det inte ska gå i bitar och flyta ut i något man inte känner igen. Därför känns det som att det är viktigt att vår affärsidé går att genomföra.
Jag återkommer med uppdateringar om den. Om hur det går.
Jag vill avsluta med ett citat från lördagsnatten: "Lika fast som hans rumpa är, så fast är vårt förhållande."
Jag har verkligen inget vettigt att skriva. Jag har haft en väldigt bra helg, trots att den började på sämsta möjliga sätt. För tillfället är det två datum jag ser fram emot; 31 december och 10 januari. Man ska ha mål i livet. Dessa datum är kanske inga mål, men ljuspunkter. Det behövs när det är så mörkt ute som det är nu. Men jag behöver specifika mål också. Något jag ska klara av. Frågan är vad. Kanske är första steget att stränga om gitarren. Eller ta tag i min och Inas affärsidé. Jag tror vi kan bli rika på den. Om den går att genomföra, vilket inte borde vara helt omöjligt. Dock tänker jag såklart inte berätta vad den innebär. Vi vill ju inte att någon ska sno den från oss. Men den handlar i hög grad om vad som är viktigt för samhället. För att det inte ska gå i bitar och flyta ut i något man inte känner igen. Därför känns det som att det är viktigt att vår affärsidé går att genomföra.
Jag återkommer med uppdateringar om den. Om hur det går.
Jag vill avsluta med ett citat från lördagsnatten: "Lika fast som hans rumpa är, så fast är vårt förhållande."
Irritation
Som om jag inte var på dåligt humör innan och försökt bli av med det, så har planerna för kvällen den senaste timmen gjort att min irritation bara växt och växt. Helst vill jag skita i allt, men jag orkar inte sitta hemma heller. Därför är det bara att svälja och se glad ut. Jag är bara så jävla trött på det. På att alltid komma i andra hand, att alltid vara den som väntar och rättar in sig efter andra.
Jag har verkligen inte bestämt mig för hur jag ska göra imorgon heller.. Å ena sidan vill jag inte träffa folk alls, men å andra sidan är jag så sjukt trött på mig själv att jag kan behöva någon annan att tröttna på. Risken är bara att jag kommer sjunka ännu lägre. Och hur fan tar man sig hem från Tullinge mitt i natten liksom?
Jag har verkligen inte bestämt mig för hur jag ska göra imorgon heller.. Å ena sidan vill jag inte träffa folk alls, men å andra sidan är jag så sjukt trött på mig själv att jag kan behöva någon annan att tröttna på. Risken är bara att jag kommer sjunka ännu lägre. Och hur fan tar man sig hem från Tullinge mitt i natten liksom?
Daugava
Haha. Ganska dum idé att börja lyssna på Lars Winnerbäcks Daugava. Den ger mig verkligen ont i magen. På riktigt. Och det har ringt på min mobil ett par gånger nu, men jag tänker inte svara. Jag orkar inte organisera och bestämma, när jag knappt själv är delaktig.
Nu tog skivan slut, och det var väl kanske tur det. Kanske borde jag ta en dusch och klä på mig, så inte idag blir som igår. Även om utsikterna är ganska dåliga. Jag orkar inte riktigt kämpa emot heller. Jag dras med. Neråt, neråt, neråt.
Ikväll blir en utmaning.
Nu tog skivan slut, och det var väl kanske tur det. Kanske borde jag ta en dusch och klä på mig, så inte idag blir som igår. Även om utsikterna är ganska dåliga. Jag orkar inte riktigt kämpa emot heller. Jag dras med. Neråt, neråt, neråt.
Ikväll blir en utmaning.
.
Would you catch me if I fall out of what I fell in?
Don't be surprised if I collapse down at your feet again
I don't want to run away from this,
I know that I just don't need this.
Det som för ett dygn sen bara var diffusa tankar, har tagit oanade proportioner. På ett dygn har det gått från att ha varit hanterbart, till näst intill ohanterligt. Jag koncentrerade mig hela dagen på att inte svika min vän som jag till slut gick på bio med. Men det är ett mirakel att jag orkade, att jag gjorde.
För på bara ett dygn har det gått för långt. Det har redan gått till lögner och även om det inte är okej så måste jag. För att rädda mig själv. Prioritera det som är viktigt. Men det skrämmer mig. Det har aldrig varit såhär förut. Jag har aldrig ljugit om sånt förr. Det har aldrig varit jag, jag har alltid varit medveten, hur ledsen jag än varit. Jag har alltid vetat min kropps bästa. Det gör jag fortfarande, men jag kan inte förmå mig. Det skrämmer mig.
Jag är rädd.
Don't be surprised if I collapse down at your feet again
I don't want to run away from this,
I know that I just don't need this.
Det som för ett dygn sen bara var diffusa tankar, har tagit oanade proportioner. På ett dygn har det gått från att ha varit hanterbart, till näst intill ohanterligt. Jag koncentrerade mig hela dagen på att inte svika min vän som jag till slut gick på bio med. Men det är ett mirakel att jag orkade, att jag gjorde.
För på bara ett dygn har det gått för långt. Det har redan gått till lögner och även om det inte är okej så måste jag. För att rädda mig själv. Prioritera det som är viktigt. Men det skrämmer mig. Det har aldrig varit såhär förut. Jag har aldrig ljugit om sånt förr. Det har aldrig varit jag, jag har alltid varit medveten, hur ledsen jag än varit. Jag har alltid vetat min kropps bästa. Det gör jag fortfarande, men jag kan inte förmå mig. Det skrämmer mig.
Jag är rädd.
.
Och jag har fortfarande inte gått upp ur sängen..
Kroppsligt
Min kropp försöker skydda mig från något. Jag undrar vad. Jag hatar när det blir såhär.
Nu ska jag lyssna på Söndermarkenskivan och lägga mig i min säng och läsa. För jag är jättetrött och undrar vad jag ska göra av morgondagen. På kvällen ska jag gå på bio, men innan dess måste jag göra något. Jag har haft planer på att lära mig spela gitarr. Men det går inte när gitarren vi äger bara har fem och en halv sträng, och jag inte förstår hur jag ska få den att lossna, så jag kan byta. Den sitter fast. Strängen alltså. Den halva.
Godnatt.
Nu ska jag lyssna på Söndermarkenskivan och lägga mig i min säng och läsa. För jag är jättetrött och undrar vad jag ska göra av morgondagen. På kvällen ska jag gå på bio, men innan dess måste jag göra något. Jag har haft planer på att lära mig spela gitarr. Men det går inte när gitarren vi äger bara har fem och en halv sträng, och jag inte förstår hur jag ska få den att lossna, så jag kan byta. Den sitter fast. Strängen alltså. Den halva.
Godnatt.
It doesn't really matter
Jaha?
Det är ungefär vad som rör sig i mitt huvud just nu. Var det inte mer än såhär?
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, om det var fyrverkerier och tårta, eller i alla fall något lite festligt. Men inte var det en sån här känsla jag trodde skulle infinna sig. Total tomhet och uppgivenhet. Jag trodde i alla fall att jag skulle vara glad, men inte ens det är jag. Jag är snarare arg, arg på allt och inget. På dåligt humör.
Det är en sak som jag borde fixa också, som jag borde ha fixat för två veckor sen, men som inte blivit av. Nu är det dags.
Kanske imorgon.
Det är ungefär vad som rör sig i mitt huvud just nu. Var det inte mer än såhär?
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, om det var fyrverkerier och tårta, eller i alla fall något lite festligt. Men inte var det en sån här känsla jag trodde skulle infinna sig. Total tomhet och uppgivenhet. Jag trodde i alla fall att jag skulle vara glad, men inte ens det är jag. Jag är snarare arg, arg på allt och inget. På dåligt humör.
Det är en sak som jag borde fixa också, som jag borde ha fixat för två veckor sen, men som inte blivit av. Nu är det dags.
Kanske imorgon.
Uppkörning
Följande skrev jag på riktigt papper inatt vid halv ett-tiden:
Det är en konstig känsla jag har inför imorgon. Ena halvanav mig är livrädd, rädd för att göra fel, rädd för att misslyckas. Att svikamig själv och mitt löfte att klara allt på första försöket.
Den andra halvan av mig ser fram emot morgondagen lika mycket som jag såg fram emot julafton när jag var liten. För den här halvan av mig vet att jag kan köra bil och ser egentligen mest fram emot till när jag är färdig och har fått mitt körkort. Och glädjen att berätta för alla. Få köra bil ensam.
Jag ska ha samma kläder imorgon som jag hade på teoriprovet. Jag intalar mig själv att de ger mig tur, även om jag vet att det är jag som ska köra bil, inte kläderna.
Jag har även berättat för två arbetskamrater att jag skaköra upp. Hade lovat mig själv att inte säga något till någon när det var, men inför teoriprovet berättade jag för två personer. Och det gick ju vägen. Det kommer imorgon göra också. Det är bara så svårt att inte skicka sms och berätta hur nervös jag är. För det är jag ju. Nu ska jag läsa lite, sen somna. Alla tankar om imorgon är nedskrivna, så jag kommer kunna somna bra :)
Nu har idag varit. Eller, idag är fortfarande, men uppkörningen är över och jag har körkort. Jag blev inte så glad som jag trott, är lite besviken över det. Men körningen gick så pass bra att jag egentligen inte ens var nervös, jag väntade mig att bli godkänd, om inte instruktören var elak. Och det var han verkligen inte.
Så nu har jag körkort och får köra bil ensam! Så jäkla skönt. Och det ska bli väldigt roligt att se mammas reaktion när jag låter bli att sätta på övningskörningsskylten.. :)
Det är en konstig känsla jag har inför imorgon. Ena halvanav mig är livrädd, rädd för att göra fel, rädd för att misslyckas. Att svikamig själv och mitt löfte att klara allt på första försöket.
Den andra halvan av mig ser fram emot morgondagen lika mycket som jag såg fram emot julafton när jag var liten. För den här halvan av mig vet att jag kan köra bil och ser egentligen mest fram emot till när jag är färdig och har fått mitt körkort. Och glädjen att berätta för alla. Få köra bil ensam.
Jag ska ha samma kläder imorgon som jag hade på teoriprovet. Jag intalar mig själv att de ger mig tur, även om jag vet att det är jag som ska köra bil, inte kläderna.
Jag har även berättat för två arbetskamrater att jag skaköra upp. Hade lovat mig själv att inte säga något till någon när det var, men inför teoriprovet berättade jag för två personer. Och det gick ju vägen. Det kommer imorgon göra också. Det är bara så svårt att inte skicka sms och berätta hur nervös jag är. För det är jag ju. Nu ska jag läsa lite, sen somna. Alla tankar om imorgon är nedskrivna, så jag kommer kunna somna bra :)
Nu har idag varit. Eller, idag är fortfarande, men uppkörningen är över och jag har körkort. Jag blev inte så glad som jag trott, är lite besviken över det. Men körningen gick så pass bra att jag egentligen inte ens var nervös, jag väntade mig att bli godkänd, om inte instruktören var elak. Och det var han verkligen inte.
Så nu har jag körkort och får köra bil ensam! Så jäkla skönt. Och det ska bli väldigt roligt att se mammas reaktion när jag låter bli att sätta på övningskörningsskylten.. :)