En vecka. Prick.

Jag var länge ensam enda barnet,
Monster underst i en hembyggd våningssäng.
Och på håll såg jag ljusen dö i dimman,
Precis när mörkret tändes upp igen.

Och jag såg dig springa över skaren,
I jakten på din sagolika vy.
Och du lärde mig att fullständigt försvinna,
In i dina tankar, i ditt huvud står jag fri.

Ge mig en vinterdrog, ge mig allt du har,
Kom nu jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs.
I ditt öga var en storm jag såg, som sommarsnö,
I döda vinkeln ser jag allt du gör.

Och där kommer de, jag ser dem mellan träden,

Snälla kan du hjälpa mig att fly?

Deras ögon är som mareld över världen,

Jag kryper där i askan, fågel Fenix född som ny.


Ge mig en vinterdrog, ge mig allt du har,

Kom nu är jag kroniskt låg, bara mörkret hörs.

I ditt öga var en storm jag såg, blåsa sommarnsö

I döda vinkeln ser jag allt du gör.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback