You must have been blind

Ett par timmar hemma hos Felicia igår gav mig kraft att orka kvällen och även dagen idag. Att imorgon åka till Alexander känns fortfarande motigt, men jag vet ju själv att det är bättre att bita i det sura äpplet än att ta den enkla utvägen. Den enkla utvägen att stanna hemma. Det känns inte lockande att umgås med massa människor och vara trevlig, men de som är där vet hur jag är och om det blir jobbigt kan jag åka hem. De förstår. Och jag kommer känna mig bra som genomförde det. Så antagligen blir det en kväll på Ekerö imorgon, antagligen.

Sen är det helt absurt hur trött jag är, och ändå kan jag inte sova. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna, och att skriva det här är hyfsat jobbigt, trots att jag ligger i sängen.. Tröttheten kan i och för sig ha viss grund i en ganska sen kväll igår och en tidig uppgång idag. Främst gjorde löparpasset sitt och det var väldigt jobbigt. Men jag ger inte upp, den här allergin ska inte få förstöra. Imorgon ska jag dessutom äta ett av de små blå pillren jag fick av Stefan och hoppas på att det hjälper. Annars har han starkare grejer sa han.

Det har vänt nu i alla fall, och det är skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback