Främling överallt.

Jag lyssnar på Thåström. Lite för att lyssna in mig inför lördag, men även för att det är bra musik. Den tar mig tillbaka till för ungefär två år sedan. Du var här och livet lekte, i alla fall trodde jag det. Jag hade inte upplevt nuet. Jag hade inte upplevt det jag är i nu. För jag är tillfreds, jag trivs och det finns inte mycket att vara ledsen över. Eventuellt att jag inte har något jobb, men jag inbillar mig att det är okej att vara arbetslös ett par veckor. Man ska väl prova på det också. Istället kan jag göra vad jag känner för, och jag njuter av livet. Imorgon ska jag gå till biblioteket och låna ett par böcker och kanske ska jag städa mitt rum.

Till något annat, något som gjorde mig glad, men som nu får mig att tvivla. Det har gått för lång tid, du kommer inte höra av dig. Jag hade hoppats, jag hade så gärna velat vara någon som hade det lilla extra, men jag har landat nu. Jag har slutat hoppas. Även om du var väldigt trevlig. Även om du ansträngde dig för att få tag i mitt nummer, så har du inte ringt och det är väl egentligen patetiskt att jag skriver om det i min blogg. Men jag har bara tänkt lite på det. Och insett att jag faktiskt kan litegrann. Inte tillräckligt, men jag ska inte låta mig slås ned.

Livet leker ju trots allt och imorgon ska jag köpa ett par nya pilotbrillor, då mina försvann spårlöst på midsommar.. Jag har klarat mig själv hittils, och kommer göra det i framtiden också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback