Hämnd
Det är nog inte meningen att något som tog fyra år att bygga upp, ska glömmas bort på ett år. Jag måste nog leva med det här ett tag till. Tyvärr. Och jag kan inte för mitt liv förstå varför det gör sig påmint precis nu. Verkligen inte. Det är bara att ta ett djupt andetag och tänka på det jag har nu istället. För det är bättre.
Idag har jag åkt bil i sammanlagt sex timmar. För att äta julbord. Det kan ju kännas lite överdrivet kanske, men det var gott och det var gratis. Och trevligt såklart. Även om det var trångt i bilen tre av timmarna. Nu undrar ni kanske varför det inte var trångt alla timmar. Det var för att vi plockade upp lite folk och lämnade av lite folk. Jag åkte dessutom i två olika bilar. Dock inte samtidigt. Dessutom fick jag tillfälle att hetsa tillbaka på min pappa i trafiken. Han hetsar mig, och vid ett rödljus i Norrköping blev han omkörd av en Skoda. Med en tant i. Då sa jag "Du kan ju inte bli omkörd av en SKODA! Med en TANT i! Tänk på att du har en v8!" För ungefär så låter han när jag kör.
Idag har jag åkt bil i sammanlagt sex timmar. För att äta julbord. Det kan ju kännas lite överdrivet kanske, men det var gott och det var gratis. Och trevligt såklart. Även om det var trångt i bilen tre av timmarna. Nu undrar ni kanske varför det inte var trångt alla timmar. Det var för att vi plockade upp lite folk och lämnade av lite folk. Jag åkte dessutom i två olika bilar. Dock inte samtidigt. Dessutom fick jag tillfälle att hetsa tillbaka på min pappa i trafiken. Han hetsar mig, och vid ett rödljus i Norrköping blev han omkörd av en Skoda. Med en tant i. Då sa jag "Du kan ju inte bli omkörd av en SKODA! Med en TANT i! Tänk på att du har en v8!" För ungefär så låter han när jag kör.
Hur ska jag gå hem, när allt är såhär?
Jag och mamma håller på att baka lussebullar. För det är första advent imorgon. Hon bad mig ta ner adventslådan för en halvtimme sen. Jag har inte gjort det. Jag vill verkligen inte pynta. Jag vill egentligen inte ha jul alls, och att pynta känns som att bjuda in julen i vårt hus. Bjuda in det som inte är som det ska, som inte är som förr, som påminner om det som gör ont. Jag vill gärna skjuta på pyntningen till i alla fall imorgon kväll, eller måndag. För idag och igår och i förrgår har jag varit instabil. I förrgår kväll grät jag för första gången på hur länge som helst. Jag försöker intala mig själv att det var på grund av trötthet och utmattning, men jag vet ju innerst inne att det inte var det. Och jag hatar mig själv för att jag grät. Över det. Jag trodde att jag hade lämnat det bakom mig.
Dokumentären om Lars Winnerbäck som jag såg igår, ensam, var så himla fin. Det var extra fint att Lasse själv var där också och såg väldigt glad ut över de stående ovationerna han fick när han blev presenterad efter filmen. Men det var faktiskt inte läskigt att vara ensam. Jag hade tur och hamnade bredvid en tjej som också var där själv, så vi pratade och hade det väldigt trevligt innan filmen började. Hon hade sett Lasse live 30 gånger.. Filmen fick mig att skratta många gånger, den gav mig gåshud och vid ett tillfälle rann en ensam tår nerför min kind. Men jag tänker inte avslöja något för er som tänkt se den. Bara att ni ska se den. Den släpps på DVD den tionde december.
Dokumentären om Lars Winnerbäck som jag såg igår, ensam, var så himla fin. Det var extra fint att Lasse själv var där också och såg väldigt glad ut över de stående ovationerna han fick när han blev presenterad efter filmen. Men det var faktiskt inte läskigt att vara ensam. Jag hade tur och hamnade bredvid en tjej som också var där själv, så vi pratade och hade det väldigt trevligt innan filmen började. Hon hade sett Lasse live 30 gånger.. Filmen fick mig att skratta många gånger, den gav mig gåshud och vid ett tillfälle rann en ensam tår nerför min kind. Men jag tänker inte avslöja något för er som tänkt se den. Bara att ni ska se den. Den släpps på DVD den tionde december.
Sömn
Jag tror jag börjar bli gammal.
När jag var liten hade jag en bestämd tid på vardagarna då jag skulle gå och lägga mig. Det hade mina föräldrar bestämt, och som liten unge hade man inte mycket att komma med där inte. Ändå försökte jag nästan varje kväll att få stanna uppe lite, lite längre. Tio minuter längre kändes som en seger. Hur trött jag än var. Jag minns särskilt torsdagar. Då började Rederiet klockan åtta. I vanliga fall skulle jag i säng halv nio, men eftersom Rederiet höll på i 45 minuter, fick jag vara vaken en kvart längre. Det tyckte jag om.
Jag kunde även få för mig att ungefär fem minuter innan sängdags sätta igång med något projekt, typ skura diskbänken jättenoggrant. Mån om att mina föräldrar skulle, antingen glömma att jag skulle gå och lägga mig, eller tycka jag var så duktig att de lät mig vara vaken längre. Jag städade alltså för att få vara vaken. Jag som hatade att städa.
Men nu är jag äldre. Jag vet bättre. För tillfället är jag så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. Då har det gått för långt. Men jag får vara vaken hur länge jag vill. Eller hur kort jag vill. Igår gick jag till exempel och la mig klockan nio. Det är nog lite bättre att vara gammal i alla fall. Åtminstonde äldre. Äldre än förr.
(Frågan är bara var detta leder? Hur ska det sluta? Hur hanterar jag mitt gå-och-lägga-mig om tio år?)
När jag var liten hade jag en bestämd tid på vardagarna då jag skulle gå och lägga mig. Det hade mina föräldrar bestämt, och som liten unge hade man inte mycket att komma med där inte. Ändå försökte jag nästan varje kväll att få stanna uppe lite, lite längre. Tio minuter längre kändes som en seger. Hur trött jag än var. Jag minns särskilt torsdagar. Då började Rederiet klockan åtta. I vanliga fall skulle jag i säng halv nio, men eftersom Rederiet höll på i 45 minuter, fick jag vara vaken en kvart längre. Det tyckte jag om.
Jag kunde även få för mig att ungefär fem minuter innan sängdags sätta igång med något projekt, typ skura diskbänken jättenoggrant. Mån om att mina föräldrar skulle, antingen glömma att jag skulle gå och lägga mig, eller tycka jag var så duktig att de lät mig vara vaken längre. Jag städade alltså för att få vara vaken. Jag som hatade att städa.
Men nu är jag äldre. Jag vet bättre. För tillfället är jag så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. Då har det gått för långt. Men jag får vara vaken hur länge jag vill. Eller hur kort jag vill. Igår gick jag till exempel och la mig klockan nio. Det är nog lite bättre att vara gammal i alla fall. Åtminstonde äldre. Äldre än förr.
(Frågan är bara var detta leder? Hur ska det sluta? Hur hanterar jag mitt gå-och-lägga-mig om tio år?)
Serviceyrken och slask
Allt som kretsar i mitt huvud nu när den vita, fina snön har förvandlats till grått slask är att om ett år, om ett år är jag i värmen i Australien. Det är det enda som gills, det som driver mig framåt.
Jag förundras över människor som har serviceyrken. Vissa har verkligen rätt jobb, och jag som kund känner mig sedd och går därifrån med ett leende och tvekar inte en sekund över att komma tillbaka. Andra undrar jag verkligen hur och varför de valt ett jobb som innefattar kundkontakt. Hon på banken idag var av den andra kategorin. Jag gick därifrån väldigt irriterad och med tankar på att byta bank. Jag vill bli behandlad väl när jag gör saker jag tycker är jobbigt. För mig krävs det ganska mycket för att gå in på banken, ta en nummerlapp, vänta på min tur för att sen förklara för personen i kassan vad mitt problem är. Blir jag då illa bemött kommer det krävas ännu mer nästa gång jag går in. Men idag hade jag en bra dag, hade jag haft en dålig dag hade det kunnat förstöra kvällen också. Men det tänker jag inte låta banken göra. Verkligen inte.
Jag förundras över människor som har serviceyrken. Vissa har verkligen rätt jobb, och jag som kund känner mig sedd och går därifrån med ett leende och tvekar inte en sekund över att komma tillbaka. Andra undrar jag verkligen hur och varför de valt ett jobb som innefattar kundkontakt. Hon på banken idag var av den andra kategorin. Jag gick därifrån väldigt irriterad och med tankar på att byta bank. Jag vill bli behandlad väl när jag gör saker jag tycker är jobbigt. För mig krävs det ganska mycket för att gå in på banken, ta en nummerlapp, vänta på min tur för att sen förklara för personen i kassan vad mitt problem är. Blir jag då illa bemött kommer det krävas ännu mer nästa gång jag går in. Men idag hade jag en bra dag, hade jag haft en dålig dag hade det kunnat förstöra kvällen också. Men det tänker jag inte låta banken göra. Verkligen inte.
Tänder
Nu har jag tröttnat på mina tänder. De är en väldigt användbar uppfinning, men när något fastnar går det i princip inte att få bort. Ända sen imorse har något, jag gissar på äppelskal, suttit fast mellan två framtänder på nedre raden. Tandpetare, föreslår någon. Tandtråd föreslår någon annan.
Tyvärr. Mina tänder sitter så sjukt tätt att tandpetare bara är slöseri på vår skog, och tandtråden får knappt plats den heller. Får ta i med nästan alla mina muskler för att få ner tandtråden till tandköttet, och då börjar det såklart blöda, eftersom jag är ganska stark. Att få bort den därifrån sen är ännu svårare!
Det är ganska irriterande. Jag har nu borstat tänderna, men det sitter kvar! Jag blir tokig.
Och de pratar om färjor på Christer i p3. Det är läskigt att bara lyssna på. Terapi.
Tyvärr. Mina tänder sitter så sjukt tätt att tandpetare bara är slöseri på vår skog, och tandtråden får knappt plats den heller. Får ta i med nästan alla mina muskler för att få ner tandtråden till tandköttet, och då börjar det såklart blöda, eftersom jag är ganska stark. Att få bort den därifrån sen är ännu svårare!
Det är ganska irriterande. Jag har nu borstat tänderna, men det sitter kvar! Jag blir tokig.
Och de pratar om färjor på Christer i p3. Det är läskigt att bara lyssna på. Terapi.
Fotboll vs bilkörning
Det känn som förr i tiden. Jag sitter och väntar på att klockan ska gå, för att om cirka tio minuter promenera till tunnelbanan för att åka till Solna. Dock har jag inga träningskläder på mig, eller en väska med fotbollsskor, benskydd, vattenflaska, målvaktshandskar och en frukt i, med mig. Jag har faktiskt ingenting med mig. Man behöver inte så mycket för att köra bil. Ett klokt sinne kanske. Men det har jag nästan alltid med mig.
Det känns lite sorgligt att aldrig få åka till Skytteholm och sparka boll längre. Inte på något organiserat sätt. Jag längtar faktiskt lite till april, när vi ska spela korpen igen. Och kanske borde jag ta tag i mina tankar om att bli tränare för lite mindre vuxna. Barn. Jag tror att det skulle vara väldigt roligt. Förhoppningsvis. Om inte barnen hatar mig. Men jag är ganska snäll, så det är nog ingen större fara.
Och jag vet verkligen inte hur jag ska göra imorgon. Jag vill verkligen gå på spelningen, men att jag ska gå upp halv sex morgonen efter gör mig lite tveksam. Å andra sidan kan jag överleva en dag med att vara trött. Dessutom är det bara en dag till, sen är det helg. En helg jag i och för sig inte lär få sova så mycket under, men ändå. Vi får se.
Det känns lite sorgligt att aldrig få åka till Skytteholm och sparka boll längre. Inte på något organiserat sätt. Jag längtar faktiskt lite till april, när vi ska spela korpen igen. Och kanske borde jag ta tag i mina tankar om att bli tränare för lite mindre vuxna. Barn. Jag tror att det skulle vara väldigt roligt. Förhoppningsvis. Om inte barnen hatar mig. Men jag är ganska snäll, så det är nog ingen större fara.
Och jag vet verkligen inte hur jag ska göra imorgon. Jag vill verkligen gå på spelningen, men att jag ska gå upp halv sex morgonen efter gör mig lite tveksam. Å andra sidan kan jag överleva en dag med att vara trött. Dessutom är det bara en dag till, sen är det helg. En helg jag i och för sig inte lär få sova så mycket under, men ändå. Vi får se.
I thought you said maple leaves
Hmm.. Jag borde ha fått mitt lönebesked hem till mamma, det borde ha kommit igår. Jag var inte där igår, och jag är inte där idag. Jag ska dit imorgon. Lönen borde ha kommit in på kontot nu. Frågan är om jag ska logga in och se bara siffran, eller om jag ska vänta till imorgon för att se hur många timmar och allt? Fast njae, nu när jag skriver det så låter det ju väldigt dumt att vänta. Dagens ungdom är ju van att slippa vänta. Då struntar jag i att vänta :)
Med tanke på att inte ha jobbat särskilt mycket i oktober är jag nöjd. Väldigt nöjd. Nu blir det julklappar för hela slanten! Så att jag utan dåligt samvete kan behålla decemberlönen sen.
Igår fyllde jag på både olja och spolarvätska i pappas bil. Vi övade lite på alla vätskor i motorhuven och alla lampor man kan tända. Det är nämligen det jag är mest nervös för inför uppkörningen; säkerhetskontrollen. Usch, usch. Köra bil kan jag ju, det är ingen fara. Men det här när bilen står stilla. Njae.
Utbildningskontrollen igår gick bra förresten, jag blev godkänd, även om han hade ett par saker som jag skulle öva mer på. Jag ansträngde mig verkligen för att se det positivt, att se det som att det var bättre att han sa det så jag hinner rätta till det innan uppkörningen, än att jag blir kuggad på uppkörningen för att jag inte ens vet om vad jag gör fel. Men det var svårt, jag vill vara felfri. Perfekt. Men han sa att han kände sig totalt trygg med att åka med mig, och det var ju bra.
Med tanke på att inte ha jobbat särskilt mycket i oktober är jag nöjd. Väldigt nöjd. Nu blir det julklappar för hela slanten! Så att jag utan dåligt samvete kan behålla decemberlönen sen.
Igår fyllde jag på både olja och spolarvätska i pappas bil. Vi övade lite på alla vätskor i motorhuven och alla lampor man kan tända. Det är nämligen det jag är mest nervös för inför uppkörningen; säkerhetskontrollen. Usch, usch. Köra bil kan jag ju, det är ingen fara. Men det här när bilen står stilla. Njae.
Utbildningskontrollen igår gick bra förresten, jag blev godkänd, även om han hade ett par saker som jag skulle öva mer på. Jag ansträngde mig verkligen för att se det positivt, att se det som att det var bättre att han sa det så jag hinner rätta till det innan uppkörningen, än att jag blir kuggad på uppkörningen för att jag inte ens vet om vad jag gör fel. Men det var svårt, jag vill vara felfri. Perfekt. Men han sa att han kände sig totalt trygg med att åka med mig, och det var ju bra.
Morgon, musiktips och bilkörning
Alltså. Jag vet inte riktigt hur stor lust jag har att först promenera i en dryg halvtimme till trafikskolan, för att sen ha utbildningskontroll. Det är som en uppkörning, fast på trafikskolan. Man övar liksom. Man har en annan lärare mot vad man har i vanliga fall, kör i två timmar, och så bedömer läraren vad man behöver öva mer på inför uppkörningen. Och att visa hur bra jag kan köra bil i det här vädret känns ju inte så optimalt. Men jag får väl visa att jag är tillräckligt mogen för att ta det lugnt och veta riskerna. Typ. Det jag egentligen är mest nervös över är säkerhetskontrollen. Haha. Speciellt när man ska testa tutan. Det tycker jag känns så töntigt.
Annars har jag försökt lösa korsord i DN nu på morgonen, men det är ganska svårt. Trots att det är den lättaste svårighetsgraden. Jag är tydligen inte så bra på korsord.. Men liksom, "är det bästa av hög", vad är det för mening?! Och vad ska det bli liksom? Eller "X till vardags". Jag förstår inte. Men jag övar mig. Snart är jag lika bra som farmor!
Imorse hade jag så ont i magen när jag vaknade att jag istället för att äta frukost snodde en av mammas värktabletter och svalde den med mjölk till. Jag kan inte dricka vatten på morgonen. Att dricka mjölk vad också dumt, man får sån äcklig smak i munnen om man dricker bara det. Så jag fick göra tvärt om; borsta tänderna innan jag åt frukost. Det gör jag nästan aldrig. Men nu har jag ätit frukost också. Kanske ska jag borsta tänderna en gång till :)
Jag hade tänkt slänga in ett musiktips och en bild också. Men det blev ett så långt inlägg. Fast det är trevligt med bilder. Och musiktips är också bra. Därför gör jag det ändå!
Den här söta och extremt snälla killen spelar i ett band kallat Rififikupp. De är väldigt bra och riktiga underhållare på scen. Snart kommer de förhoppningsvis höras på radio, SR har tydligen velat spela deras låt 'Plocka solstrålar'. Ni kan lyssna på några av deras låtar på www.myspace.com/rififikupp
Kom ihåg var ni hörde om dem först!
Annars har jag försökt lösa korsord i DN nu på morgonen, men det är ganska svårt. Trots att det är den lättaste svårighetsgraden. Jag är tydligen inte så bra på korsord.. Men liksom, "är det bästa av hög", vad är det för mening?! Och vad ska det bli liksom? Eller "X till vardags". Jag förstår inte. Men jag övar mig. Snart är jag lika bra som farmor!
Imorse hade jag så ont i magen när jag vaknade att jag istället för att äta frukost snodde en av mammas värktabletter och svalde den med mjölk till. Jag kan inte dricka vatten på morgonen. Att dricka mjölk vad också dumt, man får sån äcklig smak i munnen om man dricker bara det. Så jag fick göra tvärt om; borsta tänderna innan jag åt frukost. Det gör jag nästan aldrig. Men nu har jag ätit frukost också. Kanske ska jag borsta tänderna en gång till :)
Jag hade tänkt slänga in ett musiktips och en bild också. Men det blev ett så långt inlägg. Fast det är trevligt med bilder. Och musiktips är också bra. Därför gör jag det ändå!
Den här söta och extremt snälla killen spelar i ett band kallat Rififikupp. De är väldigt bra och riktiga underhållare på scen. Snart kommer de förhoppningsvis höras på radio, SR har tydligen velat spela deras låt 'Plocka solstrålar'. Ni kan lyssna på några av deras låtar på www.myspace.com/rififikupp
Kom ihåg var ni hörde om dem först!
Utmanad av Elin
Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 favorit TV-program:
1. Sjukhuset
2. Border Security
3. Scrubs
4. Sen kommer jag helt ärligt inte på fler program.. Synd^^
5.
6.
7.
8.
8 saker jag gjorde igår:
1. Fikade med Felicia
2. Vann ett och samma spel säkert fem gånger i rad
3. Hade långkalsonger på mig
4. Blåste upp en massa ballonger
5. Smakade passionsfruktsöl
6. Blev målad på överarmen med en spritpenna
7. Lagade och åt middag
8. Frös
8 saker jag ser fram emot:
1. Körkortet
2. Australien nästa höst
3. Dokumentären om LW på fredag
4. Våren/sommaren
5. Ett framtida bra liv?
6. Sen har jag inte den blekaste. Jag brukar egentligen inte se fram emot så mycket.
7.
8.
8 Favoritrestauranger:
1. Hahahaha. Jag äter inte ute särskilt ofta. Vi skippar det här.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
8 saker på min önskelista:
1. En Audi A3
2. Den där lägenheten på Valhallavägen för tio mille
3. Klassiska böcker man bör ha läst, på engelska
4. Massa cd-skivor
5. Ordentliga raggsockor
6. Extern hårddisk
7. Armbandsur
8. Glada vänner och fred på jorden. Typ
Jag utmanar väljer att inte utmana någon. Vill någon göra får de göra, jag ska inte hindra någon (:
1. Publicera reglerna på din blogg
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 favorit TV-program:
1. Sjukhuset
2. Border Security
3. Scrubs
4. Sen kommer jag helt ärligt inte på fler program.. Synd^^
5.
6.
7.
8.
8 saker jag gjorde igår:
1. Fikade med Felicia
2. Vann ett och samma spel säkert fem gånger i rad
3. Hade långkalsonger på mig
4. Blåste upp en massa ballonger
5. Smakade passionsfruktsöl
6. Blev målad på överarmen med en spritpenna
7. Lagade och åt middag
8. Frös
8 saker jag ser fram emot:
1. Körkortet
2. Australien nästa höst
3. Dokumentären om LW på fredag
4. Våren/sommaren
5. Ett framtida bra liv?
6. Sen har jag inte den blekaste. Jag brukar egentligen inte se fram emot så mycket.
7.
8.
8 Favoritrestauranger:
1. Hahahaha. Jag äter inte ute särskilt ofta. Vi skippar det här.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
8 saker på min önskelista:
1. En Audi A3
2. Den där lägenheten på Valhallavägen för tio mille
3. Klassiska böcker man bör ha läst, på engelska
4. Massa cd-skivor
5. Ordentliga raggsockor
6. Extern hårddisk
7. Armbandsur
8. Glada vänner och fred på jorden. Typ
Jag utmanar väljer att inte utmana någon. Vill någon göra får de göra, jag ska inte hindra någon (:
"Tre killar.. Och en TJEJ!"
Det är svårt att veta. Ibland när jag gör tvärt emot vad som känns rätt blir det verkligen fel. Ofta blir det väldigt, väldigt fel, och jag mår dåligt i veckor efteråt. Men ibland så, ibland när det känns fel att göra en sak, så struntar jag i kroppens motstånd och gör det ändå, och så blir det verkligen jättebra.
Igårkväll gjorde jag tvärt emot vad kroppen velat i två dagar. Men så, två timmar innan ni skulle ses kände jag att ikväll var chansningarnas kväll. Jag lyssnade bara på glad musik på väg in, och intalade mig själv att jag ju kunde gå därifrån om det blev fel.
Det blev inte fel. Inte ett dugg fel. Jag hade en oerhört rolig kväll, en kväll som innehöll lejon, giraffer, ballonger i massvis (kanske 300 stycken), syrebrist, golvvärme, trängsel, smärta (för vissa, jag klarade mig undan), kärlek och kroppskontakt. Det sistnämnda var nog vad jag mest behövde. Jag tror inte det gick många minuter under kvällen som jag inte kände någon annan mot mig. Men det var bra, jag kände mig trygg.
Jag kände mig trygg i en främmande lägenhet, med övervägande främmande människor. Mina vänner gav mig trygghet och jag älskar dem för det.
Och mig själv lite, för att jag gjorde tvärt emot.
Långkalsonger
Jag trivs med att ha vänner som känner mig så bra, och som jag känner så bra, att varken de eller jag bryr sig om jag bara har långkalsonger på mig när vi umgås. Varför ha tajta, obekväma jeans ovanpå långkalsongerna, när man kan ha bara bekväma, varma långkalsonger på sig?
Att jag sen gjorde en utmärkt prestation till följande låt http://www.youtube.com/watch?v=0auCDOERZyE som de körande grodorna (bom, bom bom) gav långkalsongerna en passande roll. Det passade liksom in. Och jag var så grym. Så grym att Niklas sparade hela sången, med mitt fina öppnande 'BOM, bom bom'. Världens kanske skönaste låt.
Nu fick jag sms. Av min farmor! Hon har gått på mobilkurs. Så häftigt. Så nu har hon lärt sig skicka sms :)
Att jag sen gjorde en utmärkt prestation till följande låt http://www.youtube.com/watch?v=0auCDOERZyE som de körande grodorna (bom, bom bom) gav långkalsongerna en passande roll. Det passade liksom in. Och jag var så grym. Så grym att Niklas sparade hela sången, med mitt fina öppnande 'BOM, bom bom'. Världens kanske skönaste låt.
Nu fick jag sms. Av min farmor! Hon har gått på mobilkurs. Så häftigt. Så nu har hon lärt sig skicka sms :)
Teoriprov
JA!
Idag klockan 13:15 befann jag mig på Vägverkets kontor (okej, jag var där lite tidigare) för att göra teoriprovet. Konstigt nog var jag inte särskilt nervös, det försvann någonstans på vägen. För det första kommer jag tyvärr se helt hemsk ut på mitt körkort också, jag som tänkt att jag kunde fått lyckas på den bilden i alla fall. Men icke, nu ser det lika illa ut på både legitimation, pass och körkort. I vilket fall. Jag gjorde teoriprovet, tyckte alla frågor var väldigt lätta och blev klar efter en halvtimme, efter att ha tvingat mig själv att gå igenom alla frågor igen. Jag hatar egentligen att göra sånt, men intalade mig själv att om jag skulle ha slarvfel som gjorde att jag kuggade skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Jag hade inga slarvfel. Jag hade bara tre fel över huvud taget.
Jag klarade teoriprovet med bravur, och nu är det alltså bara uppkörningen kvar. Och det är så skönt att slippa plugga. Igen. Det är som att ta studenten en gång till! :D
Och när jag kom hem hade CDON skickat ett paket med två skivor som grattis för att jag klarade det. Det var gulligt.
Idag klockan 13:15 befann jag mig på Vägverkets kontor (okej, jag var där lite tidigare) för att göra teoriprovet. Konstigt nog var jag inte särskilt nervös, det försvann någonstans på vägen. För det första kommer jag tyvärr se helt hemsk ut på mitt körkort också, jag som tänkt att jag kunde fått lyckas på den bilden i alla fall. Men icke, nu ser det lika illa ut på både legitimation, pass och körkort. I vilket fall. Jag gjorde teoriprovet, tyckte alla frågor var väldigt lätta och blev klar efter en halvtimme, efter att ha tvingat mig själv att gå igenom alla frågor igen. Jag hatar egentligen att göra sånt, men intalade mig själv att om jag skulle ha slarvfel som gjorde att jag kuggade skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Jag hade inga slarvfel. Jag hade bara tre fel över huvud taget.
Jag klarade teoriprovet med bravur, och nu är det alltså bara uppkörningen kvar. Och det är så skönt att slippa plugga. Igen. Det är som att ta studenten en gång till! :D
Och när jag kom hem hade CDON skickat ett paket med två skivor som grattis för att jag klarade det. Det var gulligt.
Konstigheter
Först när jag läste om dokumentären om Lars Winnerbäck som ska visas på bio nästa fredag tänkte jag att jag skulle gå ensam. Jag har aldrig gått ensam på bio, och tänkte att det här skulle vara ett ypperligt förstatillfälle. Både för att det inte är en vanlig biofilm, och för att jag inte skulle behöva ta hänsyn till någon. Det blir ofta fel då.
Tio minuter senare tänkte jag; njae. Felicia kan väl följa med ändå. Hon är rätt enkel att ha att göra med, och i samband med denna tanke räknade jag även in mina andra vänner som kan tänkas se en Winnerbäckdokumentär. Och skickade alltså sms till fyra personer, istället för att helt sonika gå ensam. Utan att ens ha frågat någon, och vara nöjd med det.
Nu har jag fått tre svar, och jag gissar att det fjärde är av samma karaktär; nej.
Då känner jag mig plötsligt ensam! Det är underligt. Om jag inte skickat några sms, och därmed inte fått några nej, hade jag inte känt mig ensam när jag satt där i biosalongen. Nu kommer jag antagligen känna mig ensam och lite bortkommen. Bara för att jag skickat sms till fyra personer och blivit bortvald.
I vilket fall som helst så tänker jag se dokumentären med Lars Winnerbäck. Ensam lär jag inte vara, men kanske känna mig. I sånt fall går det över efteråt.
Tio minuter senare tänkte jag; njae. Felicia kan väl följa med ändå. Hon är rätt enkel att ha att göra med, och i samband med denna tanke räknade jag även in mina andra vänner som kan tänkas se en Winnerbäckdokumentär. Och skickade alltså sms till fyra personer, istället för att helt sonika gå ensam. Utan att ens ha frågat någon, och vara nöjd med det.
Nu har jag fått tre svar, och jag gissar att det fjärde är av samma karaktär; nej.
Då känner jag mig plötsligt ensam! Det är underligt. Om jag inte skickat några sms, och därmed inte fått några nej, hade jag inte känt mig ensam när jag satt där i biosalongen. Nu kommer jag antagligen känna mig ensam och lite bortkommen. Bara för att jag skickat sms till fyra personer och blivit bortvald.
I vilket fall som helst så tänker jag se dokumentären med Lars Winnerbäck. Ensam lär jag inte vara, men kanske känna mig. I sånt fall går det över efteråt.
Kyla
Jag har insett att jag har ett ganska konstigt förhållande till vår lägenhet. Speciellt till temperaturen i lägenheten. Jag fryser konstant, verkligen. Visst, jag har dålig blodcirkulation, vilket gör att jag även sommartid fryser om händer och fötter. Men som det är nu har jag tjocktröja och fårskinnstofflor på mig, men fryser ändå. Jag kan inte gärna ha vantar på mig inomhus. Bland det bästa jag vet är att när något är tillagat i ugnen och uttaget, ställa mig framför ugnen med ugnsluckan öppen. Det blir så varmt och skönt! :)
MEN! Jag kan ju åtgärda kylan. Jag kan ju höja värmen på elementen. För de är inte på max. Inte ens i mitt rum. Jag tror elementet i mitt rum är på femman, av nio hack. Anledningen till att jag inte höjer värmen och därmed slipper frysa så jag skakar är att jag älskar att gå och lägga mig när det är kallt i rummet. Det är så mysigt att ligga under täcket som precis blivit varmt och behöva ligga helt stilla. Rör jag mig kommer jag åt en ouppvärmd plats, och då blir det kallt.
Därför höjer jag inte värmen på elementet i mitt rum. I resten av lägenheten vågar jag inte, mamma tycker nämligen att det är lagom. Ibland öppnar hon balkongdörren. Då blir det ännu kallare.
Man får ful frisyr om man har mössa på sig när man har blött hår. Jätteful.
MEN! Jag kan ju åtgärda kylan. Jag kan ju höja värmen på elementen. För de är inte på max. Inte ens i mitt rum. Jag tror elementet i mitt rum är på femman, av nio hack. Anledningen till att jag inte höjer värmen och därmed slipper frysa så jag skakar är att jag älskar att gå och lägga mig när det är kallt i rummet. Det är så mysigt att ligga under täcket som precis blivit varmt och behöva ligga helt stilla. Rör jag mig kommer jag åt en ouppvärmd plats, och då blir det kallt.
Därför höjer jag inte värmen på elementet i mitt rum. I resten av lägenheten vågar jag inte, mamma tycker nämligen att det är lagom. Ibland öppnar hon balkongdörren. Då blir det ännu kallare.
Man får ful frisyr om man har mössa på sig när man har blött hår. Jätteful.
Teori
Idag har jag nästan varit utomhus mer än jag brukar vara en genomsnittlig dag. Man kan säga att jag valde fel dag att vara utomhus på. Dessutom var det fel dag att medvetet lämna vantarna hemma. Jag tänkte att jag ändå snart blir varm om händerna. Det blev jag inte. Det var fem timmar sen. Jag fryser fortfarande. Det känns som att det blåst vindar rakt igenom mig, och att regnet är kvar på min hud. Att vinden fortfarande piskar iskalla droppar mot mitt ansikte. Jag kryper fortfarande ihop för att skydda mig på något sätt, trots att jag vet att det inte hjälper.
Jag är bjuden hem till Therese på middag ikväll, och kanske kan hon få mig på andra tankar. Jag är bara så himla ledsen. Jag vet ju att jag kommer klara teoriprovet, men jag kommer inte få göra det förrän jag klarat sluttestet på körskolan, vilket jag inte gjort ännu. Jag har inte ens klarat repetitionen som man måste klara innan man får göra sluttestet. Just nu känns allt väldigt hopplöst. När jag övar hemma har jag max tre-fyra fel, men så fort jag sätter mig på trafikskolan är den siffran uppe i nio-tio fel. Och även med så många fel klarar jag ju gränsen för godkänt på Vägverket. Det är så töntigt. Och jag känner mig så uppgiven.
Det gick i alla fall hyfsat bra att övningsköra idag. Trots regn och dålig sikt och brist på skyltar och okända vägar.
Stress
Jag som trodde att det skulle vara skönt att jobba. Ett jobb att gå till, sen vila när man kom hem. Inget mer att tänka på. Stressfritt. Tjena. Jag har aldrig haft så mycket att göra som jag har nu. I och för sig är mycket beroende på körkortet (jag kommer aldrig aldrig klara teorin. Hjälp hjälp hjälp) men utöver det är det massa annat som händer. De närmaste tretton dagarna har jag planer för elva av dem. Både jobb, körkort och sånt som kallas socialt umgänge.
Det gör mig stressad. Jag har teoriprov den här veckan, och som tur är jobbar jag förhoppningsvis inte, så jag kan fokusera på teorin. Men ändå. Jag är så rädd att jag inte kommer klara det. Sen måste jag hinna övningsköra också, och det är ju inte det lättaste i det här hushållet. Jag har massor att göra, mamma är bara hemma vissa kvällar och pappa är i Nyköping när han inte jobbar. Och jag längtar så till det är över. Tills jag har det där jävla kortet.
Nu måste jag fortsätta plugga. Det fungerar inte att inte kunna vissa saker och hoppas på att de inte kommer på provet. För det är ju exakt de grejerna som kommer komma då, såklart. Usch.
Det gör mig stressad. Jag har teoriprov den här veckan, och som tur är jobbar jag förhoppningsvis inte, så jag kan fokusera på teorin. Men ändå. Jag är så rädd att jag inte kommer klara det. Sen måste jag hinna övningsköra också, och det är ju inte det lättaste i det här hushållet. Jag har massor att göra, mamma är bara hemma vissa kvällar och pappa är i Nyköping när han inte jobbar. Och jag längtar så till det är över. Tills jag har det där jävla kortet.
Nu måste jag fortsätta plugga. Det fungerar inte att inte kunna vissa saker och hoppas på att de inte kommer på provet. För det är ju exakt de grejerna som kommer komma då, såklart. Usch.
Motgångsdag
Oj oj oj, idag var ingen bra dag. Hade det varit i skolan hade det varit en sån dag när jag inte orkat prata med någon. Men nu var jag på jobbet och det är inte skolan. Där måste man sköta sig och göra det man ska, även om allt går emot en.
Det gjorde det idag. Allt. När det var en och en halv timme kvar av passet ville jag bara sätta mig i ett hörn och låta de jävla maskinerna göra fel hur mycket de ville. Jag orkade inte bry mig. Men så gjorde jag såklart inte. Jag skällde på dem istället, ungefär på samma sätt som Daniel en gång skällde på kopiatorn. Ungefär samma förhållande har jag till den maskin som kallas 'Packpojkarna'. Sen när klockan var tjugo i tre tänkte jag, nej, nu får det vara nog. Nu städar jag. Som om det var enkelt. Då gick sopkvasten sönder. Så jag lagade den.
Måtte morgondagen bli bättre. Men jag tjänar pengar och jag är väldigt glad för det. Väldigt. Snart ska jag gå och lägga mig känns det som. Det är skönt med fredag imorgon i alla fall.
Det gjorde det idag. Allt. När det var en och en halv timme kvar av passet ville jag bara sätta mig i ett hörn och låta de jävla maskinerna göra fel hur mycket de ville. Jag orkade inte bry mig. Men så gjorde jag såklart inte. Jag skällde på dem istället, ungefär på samma sätt som Daniel en gång skällde på kopiatorn. Ungefär samma förhållande har jag till den maskin som kallas 'Packpojkarna'. Sen när klockan var tjugo i tre tänkte jag, nej, nu får det vara nog. Nu städar jag. Som om det var enkelt. Då gick sopkvasten sönder. Så jag lagade den.
Måtte morgondagen bli bättre. Men jag tjänar pengar och jag är väldigt glad för det. Väldigt. Snart ska jag gå och lägga mig känns det som. Det är skönt med fredag imorgon i alla fall.
Tack Linus!
Jag känner mig aldrig så nöjd med mig själv som efter ett träningspass när jag egentligen inte haft lust. Idag var en sån dag. Satt i mitt rum och frös, pluggade teori och lyssnade på mysig musik. Vem har lust att ge sig ut i mörkret och kylan och springa runt en jävla sjö då liksom? Det hade inte jag. Men ett sms till Linus och ett svar gav mig motivation nog att byta om och sen fanns det ingen utväg. Asjobbigt var det, verkligen. Hade lust att vända efter ett par kilometer, men jag stretade emot. Och märk av min förvåning när jag slog rekord med 20 sekunder! Jag förstår verkligen inte hur det går till, det här med att slå rekord. Två rekord på en och en halv vecka nu. Efter en och en halv veckas träning. Tider som är minuten bättre än vad de var i somras, när jag sprungit regelbundet i nästan två månader. Den enda förklaringen jag kan hitta är Linus, helt ärligt. Jag har precis stretchat och det känns så bra i kroppen. Jag känner mig smidig. Långt ifrån vad jag är, men det är inte så noga. Till nyår är jag.
Uppskattning
Idag har jag funderat väldigt mycket på hur mycket jag uppskattat alla de snälla och goa människor jag jobbat med under hösten. Det har verkligen varit bra människor (i och för sig med ett undantag, men säg något gott som inte har något ont med sig) och jag som varit rädd för att umgås med människor jag inte känner, har känt mig trygg och inte haft några obehagskänslor alls. Tack vare att de här människorna varit och är så himla fina. Omtänksamma och framför allt sociala. Det hjälper mig på vägen liksom. De visar sin uppskattning och jag behöver sånt.
Allt för ofta klagas det på hur människor är. Den är så otrevlig, han är så konstig, hon borde göra såhär. Screw that! Jag vill slå ett slag för snällheten hos människor. Tänk till; vad har du träffat för folk den senaste tiden som fått dig att le? Som fått dig att uppskatta något du inte tänkt på förut, eller som fått dig att vara glad över var du är?
Det här inlägg tillägnas egentligen följande personer: Hussein, Amanda, Robert, Mimmi, Mattias, Fredrik och Andreas. Tack för att ni sparkade in mig i arbetslivet och fick mig att trivas så bra.
Saknad
Jag har fastnat för ett par rader som Emil sa förra året när vi såg honom. Hittade ett klipp på youtube och det här citatet är allt jag tänker dela med mig av idag. Det är fint. Han är fin.
(Publiken har precis frågat Emil hur läget är)
Jodå, det är väl okej. Med mig
Tack för att ni frågar, tösar och pågar
Jag önskar att jag kunde säga 'det är lugnt'
Men på sistonde har det varit rent för tungt, om ni frågar mig
Vilket ni just gjorde.
Och jag känner att jag kanske borde svara ärligt,
Och jag önskar att jag kunde säga 'härligt'
Men det kan jag inte riktigt..
Jag är lite dyster.
Jag saknar något viktigt,
Jag saknar min syster..
(Publiken har precis frågat Emil hur läget är)
Jodå, det är väl okej. Med mig
Tack för att ni frågar, tösar och pågar
Jag önskar att jag kunde säga 'det är lugnt'
Men på sistonde har det varit rent för tungt, om ni frågar mig
Vilket ni just gjorde.
Och jag känner att jag kanske borde svara ärligt,
Och jag önskar att jag kunde säga 'härligt'
Men det kan jag inte riktigt..
Jag är lite dyster.
Jag saknar något viktigt,
Jag saknar min syster..
Förvirrat
Idag har jag jobbat på fabrik. Det var spännande. Alldeles ensam var jag. Ansvar för en massa spännande saker. Men jag tror jag skötte mig, för jag får komma tillbaka imorgon med. Tanken var ju att jag skulle på intervju klockan ett. Halv åtta kommer mamma in till mig och frågar om jag kan jobba hela dagen istället. 07:53 var jag på pendeltågsstationen. Skillat säger jag bara. Imorgon är jag mer förberedd.
Angående kent-signeringen som jag trodde jag hade missat idag (ja, jag åkte in till stan efter jag slutat och letade igenom hela Åhléns, man vet aldrig om de hade gömt sig) så var det nog tur att jag jobbade. Jag hade känt mig dum om jag åkt in och förväntat mig en signering idag, när den är imorgon. Jättedum. Så imorgon blir det till att hoppas igen, trots att jag verkligen inte tror att de stannar till fyra. Verkligen inte. Men jag kommer inte kunna sova om jag inte åker in och tittar för säkerhets skull. Så det gör jag. Dessutom ska jag träffa en viss person kvart över också, så det blir lagom. Håll tummarna :)
Angående kent-signeringen som jag trodde jag hade missat idag (ja, jag åkte in till stan efter jag slutat och letade igenom hela Åhléns, man vet aldrig om de hade gömt sig) så var det nog tur att jag jobbade. Jag hade känt mig dum om jag åkt in och förväntat mig en signering idag, när den är imorgon. Jättedum. Så imorgon blir det till att hoppas igen, trots att jag verkligen inte tror att de stannar till fyra. Verkligen inte. Men jag kommer inte kunna sova om jag inte åker in och tittar för säkerhets skull. Så det gör jag. Dessutom ska jag träffa en viss person kvart över också, så det blir lagom. Håll tummarna :)
Ett litet kliv ut i världen
Jag vet inte vad som hände, men plötsligt har jag ett och ett halvt jobb på g. Det halva jobbet hade jag behövt ha körkort prick nu för att få, men jag kan eventuellt få hoppa in ändå. Utan körkort, hur det nu ska gå till. Sen löser det sig kanske när jag fått körkort också. Tagit heter det. Fått har jag inte. Det hela jobbet ska jag på intervju för imorgon. Vilket innebär att jag med största sannolikhet missar kentsigneringen. Väldigt trist, men hellre ett jobb än en underskrift och ett möte med fyra grabbar. Men jag har hoppet uppe och hoppas på en snabb intervju. För då hinner jag.
Nu ska jag ut och köra bil. Imorgon klockan ett är det jag som är i Rotebro. Heja mig och tack till Katarina!
Nu ska jag ut och köra bil. Imorgon klockan ett är det jag som är i Rotebro. Heja mig och tack till Katarina!
Staten
Nej, jag har fortfarande inte ringt min chef. Jag har alltså skjutit upp det i en vecka nu. Och för att slippa ha dåligt samvete tränar jag som ett pucko istället. Men det vet ju inte min chef. Och inte får jag några pengar för det heller. Jättedumt.
Jag tycker om att min mamma har ett ganska speciellt synsett på saker som sker. Eller, snarare saker som inte sker. För en vecka sen bokade jag uppkörning och teoritest på Vägverket, via min trafikskola. Det skulle komma ett brev på posten som bekräftar mina tider och när detta brev inte kommit på torsdagen nämnde jag det för mamma. Hennes förklaring var kort och gott; äsch, det är ett statligt företag. Du vet hur det är. Och så har det varit ända sen jag var liten. När något inte riktigt blir som det ska, så skyller vi på att det är staten. Och det är det ju nästan alltid, i grund och botten.
Men jag tycker staten är bra. Det är de som betalat mina löparskor bland annat. Sånt gillar vi.
Fast egentligen är det ju konstigt att säga så, att staten betalat mina löparskor. Jag har ju också betalat för dem, och du och du och du. Alla. Min mamma också. Då känns det nästan ännu häftigare. Hela (åtminstonde nästan hela) Sverige har betalat mina löparskor! Det är status.
Undrar hur mycket var och en bidragit med... De kostade 1500, och vi är nio miljoner i Sverige. Ina får i uppdrag att räkna ut. (Ha i åtanke att inte alla betalar skatt. Tänk på alla flyktingar och svartjobbare. Du får uppskatta hur många de är, och dra bort det från nio miljoner)
Jag tycker om att min mamma har ett ganska speciellt synsett på saker som sker. Eller, snarare saker som inte sker. För en vecka sen bokade jag uppkörning och teoritest på Vägverket, via min trafikskola. Det skulle komma ett brev på posten som bekräftar mina tider och när detta brev inte kommit på torsdagen nämnde jag det för mamma. Hennes förklaring var kort och gott; äsch, det är ett statligt företag. Du vet hur det är. Och så har det varit ända sen jag var liten. När något inte riktigt blir som det ska, så skyller vi på att det är staten. Och det är det ju nästan alltid, i grund och botten.
Men jag tycker staten är bra. Det är de som betalat mina löparskor bland annat. Sånt gillar vi.
Fast egentligen är det ju konstigt att säga så, att staten betalat mina löparskor. Jag har ju också betalat för dem, och du och du och du. Alla. Min mamma också. Då känns det nästan ännu häftigare. Hela (åtminstonde nästan hela) Sverige har betalat mina löparskor! Det är status.
Undrar hur mycket var och en bidragit med... De kostade 1500, och vi är nio miljoner i Sverige. Ina får i uppdrag att räkna ut. (Ha i åtanke att inte alla betalar skatt. Tänk på alla flyktingar och svartjobbare. Du får uppskatta hur många de är, och dra bort det från nio miljoner)
Jag vill inte glömma
Det var konstigt i fredags. Inom loppet av kanske 20 minuter (av de 30 sista på kvällen) fick jag komplimanger av två helt skilda personer. Komplimanger som värmde. Som har värmt mig sen dess. Den ena mer än den andra, men ändå den andra mer än den ena, eftersom den andra (som egentligen var den första) kom från en helt främmande människa. Men den ena (som alltså var den andra) kom från en mycket mer betydelsefull person, och den var på riktigt. Jag vet nog ingen person som är så mycket på riktigt, och då måste ju automatiskt det han säger vara på riktigt också. Jag blev i alla fall väldigt glad.
Jag viskar till dig stanna, jag tror att jag blir galen om du går.
Igår var vi på kyrkogården och det var så himla fint. Jag fick tårar i ögonen när jag hörde en mamma berätta för sitt barn när vi stod vid minneslunden och alla ljus sken så fint. Hon berättade att varje ljus var en ängel och att de som älskade den personen som dött ställt ett ljus där för att de minns personen och allt bra den gjorde. Hon sa lite mer saker, och allt var väldigt fint. Det enda jag kunde tänka på var ett telefonsamtal jag fick för två år sen, när pappa varit på en av fyra begravningar. Jag satt på tunnelbanan, ensam. Han ringde och det som fortfarande finns i mina tankar är Jag la en gul ros på kistan från dig. Sen la han på och där satt jag på tunnelbanan och grät. Ensam.
Jag viskar till dig stanna, jag tror att jag blir galen om du går.
Igår var vi på kyrkogården och det var så himla fint. Jag fick tårar i ögonen när jag hörde en mamma berätta för sitt barn när vi stod vid minneslunden och alla ljus sken så fint. Hon berättade att varje ljus var en ängel och att de som älskade den personen som dött ställt ett ljus där för att de minns personen och allt bra den gjorde. Hon sa lite mer saker, och allt var väldigt fint. Det enda jag kunde tänka på var ett telefonsamtal jag fick för två år sen, när pappa varit på en av fyra begravningar. Jag satt på tunnelbanan, ensam. Han ringde och det som fortfarande finns i mina tankar är Jag la en gul ros på kistan från dig. Sen la han på och där satt jag på tunnelbanan och grät. Ensam.