I want something good to die for

Det känn som förr i tiden. Jag sitter och väntar på att klockan ska gå, för att om cirka tio minuter promenera till tunnelbanan för att åka till Solna. Dock har jag inga träningskläder på mig, eller en väska med fotbollsskor, benskydd, vattenflaska, målvaktshandskar och en frukt i, med mig. Jag har faktiskt ingenting med mig. Man behöver inte så mycket för att köra bil. Ett klokt sinne kanske. Men det har jag nästan alltid med mig.

Det känns lite sorgligt att aldrig få åka till Skytteholm och sparka boll längre. Inte på något organiserat sätt. Jag längtar faktiskt lite till april, när vi ska spela korpen igen. Och kanske borde jag ta tag i mina tankar om att bli tränare för lite mindre vuxna. Barn. Jag tror att det skulle vara väldigt roligt. Förhoppningsvis. Om inte barnen hatar mig. Men jag är ganska snäll, så det är nog ingen större fara. 

Och jag vet verkligen inte hur jag ska göra imorgon. Jag vill verkligen gå på spelningen, men att jag ska gå upp halv sex morgonen efter gör mig lite tveksam. Å andra sidan kan jag överleva en dag med att vara trött. Dessutom är det bara en dag till, sen är det helg. En helg jag i och för sig inte lär få sova så mycket under, men ändå. Vi får se.