Staten
Nej, jag har fortfarande inte ringt min chef. Jag har alltså skjutit upp det i en vecka nu. Och för att slippa ha dåligt samvete tränar jag som ett pucko istället. Men det vet ju inte min chef. Och inte får jag några pengar för det heller. Jättedumt.
Jag tycker om att min mamma har ett ganska speciellt synsett på saker som sker. Eller, snarare saker som inte sker. För en vecka sen bokade jag uppkörning och teoritest på Vägverket, via min trafikskola. Det skulle komma ett brev på posten som bekräftar mina tider och när detta brev inte kommit på torsdagen nämnde jag det för mamma. Hennes förklaring var kort och gott; äsch, det är ett statligt företag. Du vet hur det är. Och så har det varit ända sen jag var liten. När något inte riktigt blir som det ska, så skyller vi på att det är staten. Och det är det ju nästan alltid, i grund och botten.
Men jag tycker staten är bra. Det är de som betalat mina löparskor bland annat. Sånt gillar vi.
Fast egentligen är det ju konstigt att säga så, att staten betalat mina löparskor. Jag har ju också betalat för dem, och du och du och du. Alla. Min mamma också. Då känns det nästan ännu häftigare. Hela (åtminstonde nästan hela) Sverige har betalat mina löparskor! Det är status.
Undrar hur mycket var och en bidragit med... De kostade 1500, och vi är nio miljoner i Sverige. Ina får i uppdrag att räkna ut. (Ha i åtanke att inte alla betalar skatt. Tänk på alla flyktingar och svartjobbare. Du får uppskatta hur många de är, och dra bort det från nio miljoner)
Jag tycker om att min mamma har ett ganska speciellt synsett på saker som sker. Eller, snarare saker som inte sker. För en vecka sen bokade jag uppkörning och teoritest på Vägverket, via min trafikskola. Det skulle komma ett brev på posten som bekräftar mina tider och när detta brev inte kommit på torsdagen nämnde jag det för mamma. Hennes förklaring var kort och gott; äsch, det är ett statligt företag. Du vet hur det är. Och så har det varit ända sen jag var liten. När något inte riktigt blir som det ska, så skyller vi på att det är staten. Och det är det ju nästan alltid, i grund och botten.
Men jag tycker staten är bra. Det är de som betalat mina löparskor bland annat. Sånt gillar vi.
Fast egentligen är det ju konstigt att säga så, att staten betalat mina löparskor. Jag har ju också betalat för dem, och du och du och du. Alla. Min mamma också. Då känns det nästan ännu häftigare. Hela (åtminstonde nästan hela) Sverige har betalat mina löparskor! Det är status.
Undrar hur mycket var och en bidragit med... De kostade 1500, och vi är nio miljoner i Sverige. Ina får i uppdrag att räkna ut. (Ha i åtanke att inte alla betalar skatt. Tänk på alla flyktingar och svartjobbare. Du får uppskatta hur många de är, och dra bort det från nio miljoner)
Kommentarer
Postat av: Felicia
Sen har vi sådana som mig som pluggar och därför betelar ingen skatt heller!
Postat av: Sanna
Hej Cissi! Vi kan lätt börja tillsammans, det är bara för dig att hänga på då nästa termin då det är tänk jag ska börja igen! Vore toppenkul verkligen! Kram från Sannisen :)
Postat av: Bea
Nej, Rasmus och Martin är inte släkt, vad jag vet. Men man tror nästan det! :)
Postat av: Ina
Det känns ju pinsamt att uppskatta antalet skattebetalare i Sverige såhär när folk ser.. jag måste nog göra lite research i frågan och återkomma! ;)
Postat av: Felicia
du kan alltid fråga staten hur många som skattar :D
Trackback