Uppskattning
Idag har jag funderat väldigt mycket på hur mycket jag uppskattat alla de snälla och goa människor jag jobbat med under hösten. Det har verkligen varit bra människor (i och för sig med ett undantag, men säg något gott som inte har något ont med sig) och jag som varit rädd för att umgås med människor jag inte känner, har känt mig trygg och inte haft några obehagskänslor alls. Tack vare att de här människorna varit och är så himla fina. Omtänksamma och framför allt sociala. Det hjälper mig på vägen liksom. De visar sin uppskattning och jag behöver sånt.
Allt för ofta klagas det på hur människor är. Den är så otrevlig, han är så konstig, hon borde göra såhär. Screw that! Jag vill slå ett slag för snällheten hos människor. Tänk till; vad har du träffat för folk den senaste tiden som fått dig att le? Som fått dig att uppskatta något du inte tänkt på förut, eller som fått dig att vara glad över var du är?
Det här inlägg tillägnas egentligen följande personer: Hussein, Amanda, Robert, Mimmi, Mattias, Fredrik och Andreas. Tack för att ni sparkade in mig i arbetslivet och fick mig att trivas så bra.