Körkort

Nu kände jag för första gången att jag verkligen längtar till att ha tagit körkort. Jag längtar till den stunden när jag stannat bilen efter uppkörningen och får höra att jag är godkänd. Det kommer vara häftigt. Och jag kommer klara det, lätt. Förhoppningsvis innan jul, men det beror på tider och bokningar och sånt. Annars innan januari är slut. Men en månad hit eller dit spelar egentligen ingen roll för mig. Det ska i alla fall bli roligt och jag längtar till fredag. Halkkörning. Yes.


Ibland undrar jag om du tänker på mig. För jag tänker på dig ibland, när jag hamnar i situationer som är du. Jag undrar om du tänker på mig när du hamnar i situationer som är jag. Fotboll kanske. Jag undrar om du blir övermannad av minnen. Som jag blir ibland. Och om du, som jag, gör allt för att koppla bort men med misslyckat resultat. Om jag har fastnat för alltid. För jag vet att det är över nu, det har varit över länge och det kan nog inte bli mer över. Ändå finns du kvar. Det stör mig något så oerhört. Du borde vara borta. Jag borde vara borta. Men det är skönt att inte sakna. För det gör jag faktiskt inte. Jag bara tänker och minns. Och det gör ont ibland.

Gör det ont för dig också?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback