I want something good to die for

Jag klarade mig så mycket längre än till klockan tolv igår. Om jag ska vara ärlig klarade jag mig jävligt bra ända till jag, näst sist (sist egentligen, personen som sov över räknas inte) promenerade hem vid kvart i fem. Jag skrattade när jag kom upp på vår våning. Tidningen hade redan kommit. Jag skrattade en hel del under hela kvällen faktiskt. Tillsammans med människor jag aldrig tidigare träffat. Och tillsammans med människor jag träffat tidigare såklart. Men skratten känns bättre i magen när de är med människor som inte träffat mig förut, som inte vet något alls om mig egentligen. Inte mer än jag väljer att berätta.

Och kanske var det därför. För att ingen visste så mycket egentligen. Ingen hade några förväntningar på mig, och framför allt hade jag inga förväntningar på mig. Över huvud taget. Jag brukar inbilla mig att jag inte har det, men så skiter det sig ändå. Nu kan jag med hjärtat på handen säga att jag verkligen inte hade det, och se så bra det blev. Frågan är bara hur jag ska lyckas lura hjärnan nästa gång..

Att tugga 15 (eller 18. Vi glömde tyvärr räkna..) tuggummin på samma gång kan vara okej. Det är inte okej när det är lakritssmak. Så himla äckligt. Jag är nog immun mot lakritstuggummin nu. I och för sig har jag inte testat, men jag tror det. Men är det Mumintuggummin så är det. Då gör man det mesta.

Nej, igår var en så himla bra kväll och jag minns den med glädje.