Granne

Från att jag började på sexårs till jag slutade nian träffade jag en vän i princip varje dag. Vi hade sällskap till skolan och oftast hem också. Vi lekte på eftermiddagarna, på kvällarna och på helgerna. Många av veckans timmar spenderades i den här vännens sällskap. Att sen börja gymnasiet, utan hennes trygghet i ryggen, var läskigt. Då hade jag även flyttat från stället där vi bodde, vilket ledde till att vi under en period av tre års gymnasiestuder inte sågs särskilt ofta. AIK-matcher och någon mer gång däremellan. Långt ifrån timmarna vi spenderat tillsammans under vår uppväxt. Ändå fanns hon kvar, ändå var hon den vän jag alltid visste skulle finnas där.

Nu har det gått tre år sen vi började gymnasiet och det blir som en cirkel. Hon har köpt en lägenhet, sin första, och den är belägen ungefär 300 meter från där jag befinner mig just nu. Närheten, kombinerat med att ingen av oss har plugg som tar upp kvällarna, gör att vi återigen kommer kunna ses alla de där timmarna. Vi kommer kunna spontanumgås, något som jag verkligen saknat. Att vid åtta på kvällen komma på att man vill hitta på något och bara gå utanför dörren i princip. Det har jag inte kunnat göra på fem år, jag har behövt planera och åka långt. Nu kan jag gå 300 meter och träffa en av världens bästa människor.

Det värmer i hjärtat.

Kommentarer
Postat av: p.

du är en underbar vän cissi!

2008-09-02 @ 22:20:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback