Vän


Resan på 19 minuter från Älvsjö till Sundbyberg görs oftast nattetid. Och varje gång jag åker ensam, ger de 19 minuterna tid till eftertanke. Hur bra kvällar jag än haft, kommer verkligheten alltid ikapp mig någonstans vid Årstaberg. Ibland är det trevligt när verkligheten kommer ikapp, den ter sig nämligen ganska fin ibland. Andra gånger, däremot, är det mindre trevligt. Igårkväll till exempel. Hur allt bara kan falla. Hur något så äkta kan bli så förstört. Hur drömmar bara kan sväva ut i tomma intet.

Vi tog hand om en vän igår. En vän som fallit, som fått det som var äkta förstört. En vän vars drömmar svävat upp i den klarblå himlen.

Vi sträckte ut våra hjälpande händer för att försöka få henne på fötter igen. Vi försökte få henne att förstå att det som är kvar också är äkta, att vi är äkta. Vi försökte fånga in hennes drömmar igen, innan de flög allt för högt upp.

Jag vet inte hur bra vi lyckades. Jag vet inte hur hennes natt har varit, nätterna är alltid värst.

Vi diskuterade det igår, jag och F. Vilka fina vänner vi hittat i varandra. Hur vi fångar när någon faller. Hur vi sluter upp kring den som är ledsen. För det är inte första gången. Fast det var mest F som diskuterade. Jag vågade inte hålla med, för jag kan inte. Jag tror inte att jag skulle vända mig till så många när jag var ledsen. Jag skulle låsa in mig.

Men jag ställer mer än gärna upp för andra. Och jag hoppas att vår vän förstår att vädret idag är för henne. Det passar sig inte med solsken en sån här dag.


Kommentarer
Postat av: I

Ni lyckades så bra som en människa bara kan lyckas med att ta hand om en vän. <3

2009-04-05 @ 16:21:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback