Ett slags kollektivt utanförskap

Idag har jag två saker jag måste göra, och ett mål. De två absolut nödvändiga sakerna är att duscha och att hämta M och P på dagis klockan tre. Målet är att innan dess ge blod. Fick hot-sms från blodcentralen igår, och jag får sånt sjukt dåligt samvete. Men jag har ju faktiskt inte haft tid. Speciellt inte när jag har tränat och jobbat. Man får faktiskt inte ge blod när man har eller ska träna. Men eftersom mina benhinnor totalt gett upp och jag inte vågar träna längre, så tänkte jag att idag nog kan vara en bra dag. Om jag tar mig ur sängen.

Igår hälsade jag på min farmor. Hon blev glad, och det blev jag med. Vi hade det väldigt mysigt, fikade, spelade kort, pratade och åt middag. Min farmor är en väldigt bra människa. Jag vill bli som hon.

Jag undrar vad jag ska hitta på med M och P idag.. Kanske göra loppor. Det kan bli roligt. Och imorgon måste jag in till stan och hitta en present till dem, de fyller ju trots allt år på torsdag! Har planer på vad jag ska köpa.. Det är nog ganska enkelt att hitta presenter till barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback