Utebliven pulkaåkning

Oj, oj, oj, vilken kväll det blev igår.

Den enda som fick åka pulka var Filip, och han fick åka ett åk. Jag och Nina krånglade oss ner från altanen till backen (med en fallhöjd på kanske fyra meter, men med saker man kunde landa på emellan) för att inse att backen börjar högre upp till vänster om altanen. Dit ska vi gå. Jag går först. Går på något under snön gjort av plast, vilket då är extremt halt, och jag ramlar. Säger till Nina, som går precis bakom att 'akta, det är jättehalt där'. Okej, säger hon, och går på samma ställe. Ramlar hon med, men hon skriker och får väldigt ont i foten. Shit, tänker jag. Det här kommer aldrig gå, vi kommer aldrig komma härifrån om hon har brutit foten. Men med en liten trappstege, en stark Filip och en duktig Nina går det sakta men säkert och vi kommer upp på altanen igen utan att någon gör sig mer illa..

Väl inne lindar vi, lägger fiskgratäng från frysen på, och ringer Ninas mamma som tycker vi borde åka in till akuten. Det gör vi. Nina, jag, Filip och Ina i en taxi med en taxichaufför som var lite allmänt konstig. Sen hänger vi på akuten halva natten, vi kom in vid tio, jag och Ina gav upp vid halv två och tog oss via taxi till Huddinge station, där en nattbuss skulle gå från. Den var inte lätt att hitta, men efter mycket förvirrat letande och en språngmarsch hittade vi den. Jag var hemma strax efter tre.

Men det hade gått bra, ingenting var brutet och hon slapp betala för kryckorna. Tiden på akuten gick ändå fort, vi hade det väldigt trevligt, och framåt tolv-ett blev jag och Ina ganska övertrötta och hittade en hel del saker att skratta åt. Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback