Ensamhetsbehov
Jag skulle vilja spendera min morgondag i sängen. Gräva ner mig och inte finnas för ett par timmar. Det var länge sen jag kunde göra så. Sluta existera för en stund. Det är alltid så mycket annat som ska göras. Fixas, planeras. Vara till hands. Tillgänglig. Jag skulle behöva en dag i min ensamhet. Få låta tårarna rinna av mig, tömma mig på tankar och känslor. Bryta ihop, så att jag kan komma igen sen.
Men jag ska gå upp kvart över fem imorgon bitti. Och sen jobba i nästan tolv timmar, innan jag ska hem och organisera en födelsedagspresent. Jag hoppas att det går bra på jobbet imorgon. Att det flyter på, och att jag får göra det jag kan, inte det som det är tänkt att jag ska göra egentligen. För det hann jag inte lära mig i tisdags. För det är nära till tårar, hela tiden. Hur fan ska det gå på lördag, egentligen? Att säga hejdå. Näej.
Och jag vill fortfarande inte betala 900 spänn för ett hälsointyg. Jag var ju fan inte ens helt frisk. Då borde man få rabatt.
Den här dagen har varit åt helvete. Nu kan det, förhoppningsvis, bara bli bättre.
Kommentarer
Trackback