88 kvm för mycket


Och jag hittar inte ens i köksskåpen. I det som en gång brukade vara mitt hem. Jag vet inte ens var jag ska leta när hushållspappret tagit slut. Hyllorna i det som ska vara mitt rum samlar damm. Rester från förra påsken på skrivbordet. Nycklarna till lägenheten sitter inte i nyckelknippan längre. Det var länge sen de gjorde det. För jag använder dem aldrig.

Jag kan inte hjälpa att tycka att den här trean på 88 kvadratmeter är överflödig. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att den inte behövs. Ingen trivs, det är kallt på golven och tomt i kylskåpet.

Jag hoppas nästan, för din skull, för ditt bästa, att arbetsgivaren inte uppfyller era krav. Att du under dina år som du har kvar till pensionen kan ha utgångspunkt Oxelösund istället. Att du kan få bo i Nyköping, och att jag får komma och hälsa på. För det känns konstigt att hälsa på i en lägenhet som inte är ens egen. Att hälsa på i en lägenhet dit man har nycklar, men inte använder dem. Att hälsa på i en lägenhet där garderoben i rummet med balkong innehåller kläder, bortglömda och använda för många gånger, för länge sedan.

Jag hoppas att du och dina arbetskamrater inte får den löneförhöjning ni kräver, att du gör som du sa till mig och i sånt fall gör dig av med den här lägenheten. För den är inte oss längre.

Den har nog aldrig varit oss. Det enda som har varit oss är det hus som du byggt med dina bara händer, men som nu har fel efternamn på brevlådan. Vår brevlåda. Vår gräsmatta. Vårt hus.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback