Två dygns redogörelse
Jag har mått riktigt bra de två senaste dygnen. Har känt ett lugn i magen, och kanske är det delvis tack vare helgen, men jag vet vad det egentligen beror på.
Det beror på den som sprang ikapp mig på pendeltågsstationen i måndags kväll när jag var på väg till korpenmatchen. Det beror på vad hon berättade, vad hon genomfört och hur det fanns glädje i hennes röst. Och hur det första hon sa var "vad glad jag är att jag träffade dig här", genuint. Hon menade det verkligen, för jag hörde det i hennes röst.
Sen flöt kvällen på. Vi spelade vår första förlustmatch, en förlust på ett mål där hela bollen inte ens var inne. Men det tyckte domaren, som står fastklistrad vid mittlinjen, att den var. Hur fan kunde han se det? Men man kanske inte ska förvänta sig så mycket domarklass i korpenfotboll.. Men jag var glad ändå, det hade fixats så vi nu har likadana vattenflaskor också. Och jag fick skjuts till tunnelbanan och jag bara älskar allihopa där.
Sen åkte jag till barndomsvännen i Brommaplan, där jordgubbar, glass, musik och skratt på en balkong väntade. Det var vi fyra och jag trivdes. Vi bestämde oss att dagen efter gå på museum. Det gjorde vi.
Inatt har jag jobbat, och det som till en början skulle bli outhärdligt med tio timmar, blev bland det roligaste jag gjort på länge! Jag hade lätt kunnat jobba ett par timmar till. Det var jag och tre killar, och det var nog vad jag behövde på det där stället; inte så många i omlopp. Om dagarna är vi 15-20 pers. Nu hade jag tid att prata med dem, lära känna dem. Och de var så snälla och uppmuntrande och sköna och roliga och ja. Att en high five kan betyda så mycket för mig. En klapp på axeln. Ett "Jag uppskattar verkligen din hjälp" och "Sjukt bra jobbat idag Cissi".
Det är lätt att göra mig glad, ibland.
Det beror på den som sprang ikapp mig på pendeltågsstationen i måndags kväll när jag var på väg till korpenmatchen. Det beror på vad hon berättade, vad hon genomfört och hur det fanns glädje i hennes röst. Och hur det första hon sa var "vad glad jag är att jag träffade dig här", genuint. Hon menade det verkligen, för jag hörde det i hennes röst.
Sen flöt kvällen på. Vi spelade vår första förlustmatch, en förlust på ett mål där hela bollen inte ens var inne. Men det tyckte domaren, som står fastklistrad vid mittlinjen, att den var. Hur fan kunde han se det? Men man kanske inte ska förvänta sig så mycket domarklass i korpenfotboll.. Men jag var glad ändå, det hade fixats så vi nu har likadana vattenflaskor också. Och jag fick skjuts till tunnelbanan och jag bara älskar allihopa där.
Sen åkte jag till barndomsvännen i Brommaplan, där jordgubbar, glass, musik och skratt på en balkong väntade. Det var vi fyra och jag trivdes. Vi bestämde oss att dagen efter gå på museum. Det gjorde vi.
Inatt har jag jobbat, och det som till en början skulle bli outhärdligt med tio timmar, blev bland det roligaste jag gjort på länge! Jag hade lätt kunnat jobba ett par timmar till. Det var jag och tre killar, och det var nog vad jag behövde på det där stället; inte så många i omlopp. Om dagarna är vi 15-20 pers. Nu hade jag tid att prata med dem, lära känna dem. Och de var så snälla och uppmuntrande och sköna och roliga och ja. Att en high five kan betyda så mycket för mig. En klapp på axeln. Ett "Jag uppskattar verkligen din hjälp" och "Sjukt bra jobbat idag Cissi".
Det är lätt att göra mig glad, ibland.
Kommentarer
Postat av: Elin
Tack för tipsen! =)
Letade upp böckerna på boktipset.se och på "allt för min syster" uppskattade de att jag skulle ge betyget 4,3 / 5 och på den andra 5,0 /5
Så de ska jag absolut läsa =D Du borde också gå med på den sidan du som läser mkt!
Trackback