Det kallas tvivel.

Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma..?

Tröttheten sliter i kroppen och jag börjar bli hyfsat irriterad på den nu. Idag är den kanske lite mer befogad än andra dagar, men ändå.. Men ja, jag är glad över schemat jag har som gör att jag har en mjukstart på veckan, tio i tolv imorgon och klockan två på tisdag :) Det är nästan så att jag kan vara uppe och kolla på friidrottsVM, men jag skulle nog tyvärr inte orka vara vaken sådär jättelänge =/ Men tänkte gå upp till tio i tio imorgon för att se på eftersändningarna från natten iallafall :) Så duktig är jag!

Gah. Alla känslor bara drar och sliter. En stor del av mig är glad, en stor del av mig mår bra just nu och trivs i vad som händer. En annan, nästan lika stor del, av mig är totalt förvirrad och rädd. Rädd för vad jag lyckats med, rädd för vad framtiden kommer innebära. Rädd för att jag gjort fel, att jag tagit fel beslut. Men kanske är det vad jag förtjänar? Antagligen. Du tycker det helt klart, men jag vet inte om jag tycker det.. Fast det är väl bara din åsikt som räknas, det brukar det ju vara. Fan.

Kommentarer
Postat av: Anonym

För att citera herr Jensen "Oroa dig, för det visar att du bara bryr dig!"


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback