I want something good to die for

Okej, det börjar kännas nu. Längtan börjar kännas outhärdlig nu. Med 38 dagar kvar dyker det upp i mitt huvud mer och mer. Snart står jag där, om exakt 38 dagar står jag på Råsunda nu. Precis nu. Jag vågar inte tänka på hur mycket folk det kommer vara där. Jag vågar knappt hoppas på hur många säsongskort som blir sålda, när det är över 8000 sålda i nuläget. Med mer än en månad kvar till premiärer har 8000 pers köpt säsongskort och det är 1000 fler än vid den här tiden förra året. Och då slog vi ändå rekord.

Annars var torsdagen en mycket underhållande dag. Först var jag hemma hos Malin och tittade på Jonas Gardell och åt skorpor. Sen åkte jag hem och åt middag, och sen bar det av hem till Felicia för myskväll. Och mysigt var ordet. Förutom när vi behövde gå till vivo för att Elin inte köpt chips. Enligt Felicia skulle det vara en promenad på tre minuter. Enligt mig och Anna och Elin var det en promenad på ganska låååånga tre minuter. Vi lyckades komma överens och Elin fick ont i magen av att tänka på hur sugrören fungerade. Sen spelade vi pratmakarna och under första omgången som inte räknas, det vet ju alla, så vann Felicia och Anna. Men sen var ordningen tillrättaställd och jag och Elin vann överlägset. Det hände mycket kul, bland annat trodde Felicia att muslimer går till en 'monark' istället för till en kyrka. Heja! Och Felicias katt ville spela yatzy med oss. Hahahahaha. Sen tittade vi på Sacha och Tim Hibbins, som det mest var jag och Elin som uppskattade. Felicia tyckte inte det var kul alls =/ Sen fick vi springa till bussen och jag tryckte på stoppknappen fast jag inte behövde och det var kaos. Sen åkte vi pendeltåg. Slut. (Haha, jag är trött. Gick upp för en timme sen. Yes.)