I want something good to die for

Stockholm är stort har jag konstaterat idag, speciellt när man måste resa utan musik. Mobilen var utan batteri, det visste jag redan från igårkväll, men att min mp3 skulle joina mobilens klubb hade jag ingen aning om. Så det var bara att gilla läget och resa som förr i tiden. Utan musik och tvingad att lyssna på alla andra som pratar. Först bar det av till Tekniska högskolan där jag gjorde världens snabbaste läkarbesök! Det var helt stört. Jag hade tid klockan 09:45 och var väl där kanske 37. Gick in och anmälde mig (haha, för de som inte fattar så gjorde jag inte läkarbesöket på tekniska högskolan, utan jag åkte bara dit med tunnelbanan..) och innan jag ens anmält mig klart kom det en annan syster och hämtade mig och lämnade mig i ett litet rum. Efter en liten stund kom läkaren in, hälsade, frågade vad som var fel, bedövade, tog bort leverfläcken och sen gick han. Jag var därifrån när klockan var 43. Helt stört. Sen bar det i alla fall av mot Hammarby Sjöstad där jag väntade på Elin i en timme (fortfarande utan musik) och sen var vi så jävla duktiga. Speciellt Elin. Det känns som mer och mer löser sig med projektet nu, det går åt rätt håll.

Efter typ tre timmar i Hammarby sjöstad och Sandy's bar det av till Gamla stan där vi hängde ett tag. Sen åkte vi till skolan för första gången på dagen, observera att klockan är tre på eftermiddagen.. Letar lite på internet och sådär, skickar lite mail och snackar lite skit med lärare. Sen ska det tränas och det bär av till Odenplan. Och nu är jag alltså hemma. Hua. Stockholm är stort utan musik.