Tack :)
Tack igår. Tack Felicia för att du fixade det och tack till mig som tog tag i mig själv och gick dit. Och som tog tag i mig själv och tänkte 'nej, nu jävlar' och sket i att jag var trött och less. Det blev en oerhört rolig kväll, jag hade hur trevligt som helst, det var inte jobbigt någonstans (förutom när jag blev upptvingad att dansa innan jag hunnit förbereda mig, vilket ledde till, ja, en lapdance..haha) och i min mening slutade kvällen för tidigt. Mellanstadiedisco som tema på musiken gick över till schlager/pride och senare till arabiskt. Vi dansade i köket och skrattade, det var hur härligt som helst. Som Ina sa; det var omöjligt att inte bli lite kär i Filip. Underbar kille.
I eftermiddag klockan 16 i Kungsan. Kan ju passa på att göra lite reklam för honom och hans band, det är han värd :) Väldigt bra.
Det roligaste var ändå när jag och Ina skulle gå ut en stund, går ut genom ena dörren till Pias lägenhet (de har två dörrar precis bredvid varandra) och Filip kommer efter, och av någon anledning håller vi för dörren så han inte kommer ut. Vi står båda två och trycker med all kraft mot ena dörren, när han öppnar den andra och ser jätteglad ut och undrar vad vi gör :D Hahaha.
I eftermiddag klockan 16 i Kungsan. Kan ju passa på att göra lite reklam för honom och hans band, det är han värd :) Väldigt bra.
Det roligaste var ändå när jag och Ina skulle gå ut en stund, går ut genom ena dörren till Pias lägenhet (de har två dörrar precis bredvid varandra) och Filip kommer efter, och av någon anledning håller vi för dörren så han inte kommer ut. Vi står båda två och trycker med all kraft mot ena dörren, när han öppnar den andra och ser jätteglad ut och undrar vad vi gör :D Hahaha.
Framtidsutsikter del 2
Imorgon BLIR en bättre dag. Jag ser till och med fram mot den. Heja.
För alla oss som aldrig vet vad vi vill
Fördel med att må som jag gör just nu: hjärnan arbetar aktivt med att komma på anledningar att komma härifrån. Impulskentkonsert på fredag i en annan stad, au pair jobb i usa (dock på längre sikt iofs) och andra allmänna tankar om att bara dra.
Nackdel med dessa idéer: pengarna som skulle behövas behövs till annat. Även om min mamma säger att pengar är till för att användas, så kan jag inte använda upp alla pengar när jag inte har ett jobb. Det förstår till och med jag.
Men det vore så jävla skönt att komma härifrån. Jag är så trött på allt och alla att jag vill kräkas. Nej det vill jag förstås inte, det är jag ju rädd för, men det var mer en metafor. Det enda som inger trygghet just nu är människorna som bor på Småbjörksvägen. De är min räddning just nu och jag har nog aldrig träffat dem så ofta och så intensivt som den här veckan sen jag flyttade därifrån för fem år sen. Senast för 19 timmar igen, och om mindre än ett dygn en gång till. Det finns inga krav där och jag klarar inte av krav. Jag klarar egentligen inte av någonting. Och grejen med just de här människorna är att jag inte behöver klara något för att få vara med dem. Jag kan vara okapabel till allt, jag kommer ändå alltid vara välkommen och alltid känna mig trygg där.
Nackdel med dessa idéer: pengarna som skulle behövas behövs till annat. Även om min mamma säger att pengar är till för att användas, så kan jag inte använda upp alla pengar när jag inte har ett jobb. Det förstår till och med jag.
Men det vore så jävla skönt att komma härifrån. Jag är så trött på allt och alla att jag vill kräkas. Nej det vill jag förstås inte, det är jag ju rädd för, men det var mer en metafor. Det enda som inger trygghet just nu är människorna som bor på Småbjörksvägen. De är min räddning just nu och jag har nog aldrig träffat dem så ofta och så intensivt som den här veckan sen jag flyttade därifrån för fem år sen. Senast för 19 timmar igen, och om mindre än ett dygn en gång till. Det finns inga krav där och jag klarar inte av krav. Jag klarar egentligen inte av någonting. Och grejen med just de här människorna är att jag inte behöver klara något för att få vara med dem. Jag kan vara okapabel till allt, jag kommer ändå alltid vara välkommen och alltid känna mig trygg där.
Framtidsutsikter
Maybe tomorrow will be a better day..
Fan
Jag hatar det. Hatar hatar hatar. Jag tror varje gång att det ska bli bra, att det ska bli annorlunda. Det blir inte bra och det blir inte annorlunda. Från och med nu räcker det. Nu är det nog. Jag ska inte utsätta mig för sånt igen, jag vill inte känna mig som jag gjorde, jag vill inte hata. Jag är inte kapabel helt enkelt, inte till något. Inte ens till att gå på krogen. För när jag är där, bland alla andra lyckade, snygga människor vill jag bara försvinna. Jag passar inte in. Jag har inte där att göra.
Blå lagunen
Härlig, varm dag. Blått vatten. Underbara människor.
Tack.
Tack.
Sometimes good bye is the only way
Möhippa för Madde igår, och jag hade den roligaste dagen på länge! Den avslutades med ett nattdopp tillsammans med Madde och Maria i Kaanan, där jag inte varit på säkert två år.. Hur härligt som helst, vattnet var helt stilla, himlen var vacker, månen lyste jättestarkt och vattnet var så svalt och skönt mot kroppen. Kom hem vid halv ett och slocknade i sängen ganska omgående. Det är här det jobbiga börjar. Mardrömmar. Tredje natten i rad och de inatt var riktigt jävla jobbiga och läskiga. Verklighetstrogna och smärtan i ansiktet när jag blev knivskuren och rädslan att inte kunna gömma sig någonstans, att bli hittad var jag än gömde mig, var hemsk. Det dumma är att jag inte vaknar heller, utan jagades av de här drömmarna i åtta timmar, till jag vaknade vid nio, livrädd och med en fruktan för att somna om och uppleva allt igen. Tyvärr gjorde jag det och vaknade en och en halv timme senare. Usch.
Därför är jag nu rädd för att somna. Jag vill inte ha mardrömmar, det är bland det värsta som finns. Det går inte att påverka, men de påverkar en så mycket.
Det räcker nu.
Hmm
Ehm. Imorse vaknade jag klockan halv sju, och kunde inte somna om. Det var udda. Låg kvar i sängen och lyssnade på Morgonpasset i p3 och gick upp och åt en god frukost vid åtta. Sen la jag mig i sängen igen och lyssnade vidare på Morgonpasset, samtidigt som jag halvsov. Stängde av vid tio och somnade antagligen helt, för jag vaknade nu vid halv tolv. En väldigt skön morgon måste jag säga :) Dock drömde jag inatt hemska saker, inte av samma dignitet som gårdagsnatten, men ändå hemska saker. Huh.
Nu ska jag snart gå upp och borsta tänderna igen, ta en promenad (springa orkar jag nog inte) och sen äta lunch. Sola lite kanske, har ingen koll på vädret ännu. Imorse var det mulet, men det har kanske blivit sol nu^^
Nu ska jag snart gå upp och borsta tänderna igen, ta en promenad (springa orkar jag nog inte) och sen äta lunch. Sola lite kanske, har ingen koll på vädret ännu. Imorse var det mulet, men det har kanske blivit sol nu^^
Shine on
Jag snittar tolv timmars sömn varje natt. Visst, det är skönt. Men inatt, när det var tolv timmars skräck och flykt var det inte skönt alls. Mardrömmar och jag hatar dem. De gör att jag trots tolv timmars sömn inte känner mig utsövd.
Idag ska i alla fall bli en bra dag, Johanna kommer vid fyra och sen kommer Malin lite senare. Fram till dess ska jag kanske ta en promenad och definitivt läsa min bok.
Och ett sms igår fick mig att bli varm i hjärtat. Eller, det första smset fick mig att förstå, allt klarnade liksom, och det andra gjorde mig varm i hjärtat. För att du är du och för att jag är så tacksam för att du finns i mitt liv och pratar mig tillrätta ibland. Och får mig att glömma andra gånger. Och du vet exakt när du ska göra vilket, utan att jag ens behöver säga något. Du är min andra halva.
"Det är bara för att du är min andra halva och för att någon måste förstå sig på dig <3 "
Idag ska i alla fall bli en bra dag, Johanna kommer vid fyra och sen kommer Malin lite senare. Fram till dess ska jag kanske ta en promenad och definitivt läsa min bok.
Och ett sms igår fick mig att bli varm i hjärtat. Eller, det första smset fick mig att förstå, allt klarnade liksom, och det andra gjorde mig varm i hjärtat. För att du är du och för att jag är så tacksam för att du finns i mitt liv och pratar mig tillrätta ibland. Och får mig att glömma andra gånger. Och du vet exakt när du ska göra vilket, utan att jag ens behöver säga något. Du är min andra halva.
"Det är bara för att du är min andra halva och för att någon måste förstå sig på dig <3 "
Veckan som kommer
För att tvinga mig själv ur det här har jag en hel del planer för nästa vecka. Fler än jag haft för veckan som var, och med de blå pillren som faktiskt fungerar ska jag nog orka också. Även om jag inte känner mig särskilt pepp.
Måndag: Middag med Johanna och Malin
Tisdag: Hemlig aktivitet
Onsdag: Shoppa med Elin och eventuell middag med Therese på kvällen
Torsdag: Bada? Någon?
Fredag: Antingen det ena eller andra. Har inte bestämt mig.
That's how it is. Och kanske behöver jag hålla mig sysselsatt. Jag ska göra mitt bästa för att ta mig iväg till körskolan i Solna imorgon, så mina dagar kan fyllas med något mer. Så att det känns lite värt i alla fall. Livet.
Började läsa en bok idag vid tre på eftermiddagen. Klockan fyra hade jag hunnit 100 sidor och vid ungefär var femte sida rullade ett par tårar ner för mina kinder. Den är sorglig, väldigt sorglig. Sjukdom, rädsla och ett förlorat liv.
Måndag: Middag med Johanna och Malin
Tisdag: Hemlig aktivitet
Onsdag: Shoppa med Elin och eventuell middag med Therese på kvällen
Torsdag: Bada? Någon?
Fredag: Antingen det ena eller andra. Har inte bestämt mig.
That's how it is. Och kanske behöver jag hålla mig sysselsatt. Jag ska göra mitt bästa för att ta mig iväg till körskolan i Solna imorgon, så mina dagar kan fyllas med något mer. Så att det känns lite värt i alla fall. Livet.
Började läsa en bok idag vid tre på eftermiddagen. Klockan fyra hade jag hunnit 100 sidor och vid ungefär var femte sida rullade ett par tårar ner för mina kinder. Den är sorglig, väldigt sorglig. Sjukdom, rädsla och ett förlorat liv.
Ruta ett.
Det som igårkväll skulle blivit en bra kväll när jag kunde slappna av och få bort allt det jobbiga, blev istället tvärt om. När jag kom hem runt halv-två tiden var jag tillbaka på ruta ett. Det som skulle bli en bra kväll. Visst, det var väldigt roligt att träffa Emma och Julia igen, och visst, Alexander hade ett vääääldigt nice hus, och visst, det var bra människor där. Ändå blev det så fel. Det hade kunnat bli en perfekt kväll, på en terass med utsikt över vattnet, en brasa brinnande bakom oss och bara bra människor. Men det blev inte så. Jag kunde inte slappna av, jag kunde inte släppa kontrollen och mig själv. Jag föll tillbaka och antagligen hatar jag mig själv lite för det. För att jag inte kan kliva ut från mig själv ibland och bara strunta i hur det blir och hur det går.
Om en halvtimme åker mamma till Skåne och jag blir ensam i en vecka, och det ska bli så obeskrivligt skönt. Sköta mig själv och göra vad jag vill, när jag vill. Njuta av tystheten och ensamheten. Helst skulle jag bara isolera mig och inte träffa någon alls på hela veckan. Men det går ju inte. Jag har en massa saker inbokade och det jag ser fram emot och fasar mest händer på tisdag. Då måste jag vara social. Ingen återvändo. Ändå är jag så glad och det ska verkligen bli roligt. Verkligen. Och det kommer gå bra.
Om en halvtimme åker mamma till Skåne och jag blir ensam i en vecka, och det ska bli så obeskrivligt skönt. Sköta mig själv och göra vad jag vill, när jag vill. Njuta av tystheten och ensamheten. Helst skulle jag bara isolera mig och inte träffa någon alls på hela veckan. Men det går ju inte. Jag har en massa saker inbokade och det jag ser fram emot och fasar mest händer på tisdag. Då måste jag vara social. Ingen återvändo. Ändå är jag så glad och det ska verkligen bli roligt. Verkligen. Och det kommer gå bra.
You must have been blind
Ett par timmar hemma hos Felicia igår gav mig kraft att orka kvällen och även dagen idag. Att imorgon åka till Alexander känns fortfarande motigt, men jag vet ju själv att det är bättre att bita i det sura äpplet än att ta den enkla utvägen. Den enkla utvägen att stanna hemma. Det känns inte lockande att umgås med massa människor och vara trevlig, men de som är där vet hur jag är och om det blir jobbigt kan jag åka hem. De förstår. Och jag kommer känna mig bra som genomförde det. Så antagligen blir det en kväll på Ekerö imorgon, antagligen.
Sen är det helt absurt hur trött jag är, och ändå kan jag inte sova. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna, och att skriva det här är hyfsat jobbigt, trots att jag ligger i sängen.. Tröttheten kan i och för sig ha viss grund i en ganska sen kväll igår och en tidig uppgång idag. Främst gjorde löparpasset sitt och det var väldigt jobbigt. Men jag ger inte upp, den här allergin ska inte få förstöra. Imorgon ska jag dessutom äta ett av de små blå pillren jag fick av Stefan och hoppas på att det hjälper. Annars har han starkare grejer sa han.
Det har vänt nu i alla fall, och det är skönt.
Sen är det helt absurt hur trött jag är, och ändå kan jag inte sova. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna, och att skriva det här är hyfsat jobbigt, trots att jag ligger i sängen.. Tröttheten kan i och för sig ha viss grund i en ganska sen kväll igår och en tidig uppgång idag. Främst gjorde löparpasset sitt och det var väldigt jobbigt. Men jag ger inte upp, den här allergin ska inte få förstöra. Imorgon ska jag dessutom äta ett av de små blå pillren jag fick av Stefan och hoppas på att det hjälper. Annars har han starkare grejer sa han.
Det har vänt nu i alla fall, och det är skönt.
Rastlöshet
Okej, nu är jag less. Jag vill åka iväg. Tänkte impulsåka till Norrköping och se kent imorgon, men det känns inte riktigt som att jag har den ekonomin för tillfället. Annars hade jag gjort det.. Jag måste komma iväg, jag orkar inte vara här längre. Jag måste ha annat att tänka på, jag måste få glömma verkligheten lite. Som under en konsert, när inget annat finns. Det är alldeles för långt till den 14 augusti..
Supergirls don't cry.
Jag läste precis ett inlägg i en annan blogg. Ett inlägg som var lite som en örfil. Skärp till dig! Lägg av! Och kanske borde jag det. Kanske borde jag se till vad jag har, istället för att låta det som jag inte har ta upp mina tankar och fylla mig med oro och uppgivenhet. Värdelöshet. Otillräcklighet. Kanske borde jag gå tillbaka en månad i tiden, kanske borde jag glädjas över det som var då. Eller glädjas över den där dagen i augusti som kommer. Men det är ju sagt att man ska leva i nuet? Och om jag ska leva i nuet, då måste det vara tillåtet för mig att må såhär just nu. Även om jag inte vill och även om jag förstör mer än jag bygger upp just nu, så är det hur jag mår och kanske måste jag låta mig själv må klart innan jag kan gå vidare. Så har det ofta varit.
En gång ignorerade jag mina känslor. Jag tryckte bort dem och jag vägrade låta mig slås ned när det värsta tänkbara drabbat mig. Det var det dummaste jag gjort i hela mitt liv. Nästan. Ett halvår efter händelsen bubblade alla känslor upp istället, mycket kraftigare än de jag känt från början. Så det är dumt att trycka undan.
Men något är fel när jag inte ens vill gå ut. När jag inte ens vågar gå i klädaffärer. När jag inte vågar köpa något även om jag är hungrig. När jag helst inte ens vill plinga på bussen för att gå av, om ingen annan gör det. Något är fel, väldigt fel när jag mår såhär.
Jag önskar jag visste vad.
En gång ignorerade jag mina känslor. Jag tryckte bort dem och jag vägrade låta mig slås ned när det värsta tänkbara drabbat mig. Det var det dummaste jag gjort i hela mitt liv. Nästan. Ett halvår efter händelsen bubblade alla känslor upp istället, mycket kraftigare än de jag känt från början. Så det är dumt att trycka undan.
Men något är fel när jag inte ens vill gå ut. När jag inte ens vågar gå i klädaffärer. När jag inte vågar köpa något även om jag är hungrig. När jag helst inte ens vill plinga på bussen för att gå av, om ingen annan gör det. Något är fel, väldigt fel när jag mår såhär.
Jag önskar jag visste vad.
.
Allt känns bara så jävla hopplöst. Att vara arbetslös börjar ta på mig nu, jag känner mig som en sämre och sämre människa för varje dag som går. Och ju längre tid som går utan jobb, ju mer övertygad blir jag att jag aldrig kommer få ett. För vem vill anställa mig? Det finns så många andra som är så mycket bättre.
Nej jag ska inte skriva mer. Jag hatar allt idag och ingenting är roligt längre.
Fan.
Nej jag ska inte skriva mer. Jag hatar allt idag och ingenting är roligt längre.
Fan.
Idag
Idag är som igår. Synd igen.
Jag
Jag kan inte hjälpa de känslor som bubblar upp inom mig. Jag försöker trycka ned dem, jag försöker ignorera och tänka på annat. Men det går inte. Men vad hade jag att vänta? Det har gått alldeles för bra, alldeles för länge nu. Jag har mått alldeles för bra för att det inte skulle ge ett fall bakåt. Två steg framåt och ganska så många fler tillbaka. Det är synd. Men kanske måste jag inse fakta; det är såhär jag är. De här tankarna kommer alltid att finnas med mig, vart jag än går, hur gammal jag än blir och hur bra mitt liv än kan verka. Det skrämmer mig lite. Att jag inte kan göra mig av med dem, att jag inte kan, som Lars Winnerbäck sa, sluta fred med mig själv. Att jag inte kan acceptera den jag är. För jag kommer alltid vara den lilla, bräckliga personen. Det kommer alltid förfölja mig. Jag kommer aldrig komma ifrån alla de här jävla tankarna.
Och jag är ledsen över det.
Och jag är ledsen över det.
Allergi
Även om jag nu kommit på varför jag varit så extremt trött de senaste dagarna, så hjälper inte det. Det är lika jobbigt att vara trött för det och tråkigt som fan är det. Jag orkar ju inte göra något. Det som slog mig och som jag tyckte var konstigt var att det var under bion i lördags som jag blev pigg. Såklart, på en biograf finns det inget gräs. Nu är jag lika trött igen, och det beror såklart på att jag varit ute idag och för att mamma envisas med att ha balkongen öppen. Så, nu ska jag inte klaga mer, jag är bara ovan att vara allergisk.
De senaste dagarna har varit hur bra som helst, jag har bland annat hälsat på de små övergivna kattungarna. Herregud säger jag bara. Så små och så söta. Det är synd att varken jag eller mamma vill ha katt, annars hade jag lätt tagit över en :) En bild kommer upp imorgon kanske, det beror på när min dator har samarbetat klart med min gamla och därmed har överfört alla bilder :)
De senaste dagarna har varit hur bra som helst, jag har bland annat hälsat på de små övergivna kattungarna. Herregud säger jag bara. Så små och så söta. Det är synd att varken jag eller mamma vill ha katt, annars hade jag lätt tagit över en :) En bild kommer upp imorgon kanske, det beror på när min dator har samarbetat klart med min gamla och därmed har överfört alla bilder :)
:)
Jag är kär i min nya dator. Punkt.
Orkeslöshet
Vad händer? Jag är nästan rädd.. Min kropp protesterar mot något, och jag vet inte vad. Det är jobbigt till och med att ligga ned, och nu efter jag fått i mig lite mat känns det som att jag inte får någon luft. Jag försöker sova, men jag somnar inte. Jag vill slappna av, min kropp vill ligga helt avslappnad, men jag kan inte slappna av tillräckligt. Jag är rädd för att det är något psykiskt, som i höstas, men jag kan inte för mitt liv komma på vad det skulle vara. Inte den blekaste. Jag som hade en massa planer för idag, men jag har inte orkat genomföra någon av dem.. Jag skulle dammsuga, byta sängkläder och framförallt gå runt till bilskolor och det viktigaste; äta middag med Malin. Ingenting av det har jag lyckats genomföra och jag känner inte igen varken mig själv eller min kropp. Det ska inte vara såhär.
Din sommarklänning är för stor
Den glider ner över axeln, kanske är det bara värmen?
Flyter ut och stelnar till, jag orkar inte vara i solen
Orkar inte ens kavla upp ärmen..
Jag vill inte att du ska se alla märken på min rygg
Jag vill inte ens att du ska le, när jag säger att jag är ful
Berätta för mig hur man bryter isen
Din hud får färg som indianers
Och du stirrar i taket
Min hud svider rödbränd
Din sommarklänning slängd på golvet
Snälla ta på den igen, vi kommer ändå aldrig närmre
Jag vill inte att du ska be om att få röra vid min hud
Jag vill inte ens att du ska se, min kropp när det är ljust
Så hur ska vi nånsin kunna bryta isen?
Berätta för mig hur man bryter isen
Din sommarklänning är för stor
Den glider ner över axeln, kanske är det bara värmen?
Flyter ut och stelnar till, jag orkar inte vara i solen
Orkar inte ens kavla upp ärmen..
Jag vill inte att du ska se alla märken på min rygg
Jag vill inte ens att du ska le, när jag säger att jag är ful
Berätta för mig hur man bryter isen
Din hud får färg som indianers
Och du stirrar i taket
Min hud svider rödbränd
Din sommarklänning slängd på golvet
Snälla ta på den igen, vi kommer ändå aldrig närmre
Jag vill inte att du ska be om att få röra vid min hud
Jag vill inte ens att du ska se, min kropp när det är ljust
Så hur ska vi nånsin kunna bryta isen?
Berätta för mig hur man bryter isen
Fotboll
Ibland saknar jag faktiskt att promenera till Skytteholm med träningsväskan över axeln och musik i öronen. Veta att en kvart bort finns skratt och glädje. Jag saknar att känna lukten av konstgräs på sommaren, känna värmen genom skorna och få svarta pluppar innanför alla kläder. Jag saknar det ibland, men jag är så glad för att jag har det i mitt minne. Jag är så glad för vad jag fick under de åren, för jag upplevde så mycket och utvecklades ännu mer. Visst, fotbollen gav mig ilska och dåliga dagar, men det jag minns nu, såhär långt efteråt, är bara de ljusa stunderna. Eller, jag minns de dåliga också, de gånger jag varit skitförbannad efter en match och bara velat försvinna, men så har någon fångat upp mig och fått mig att tänka efter. Spelare eller tränare spelade ingen roll, det fanns alltid någon som brydde sig och ville uppmuntra. Och det var det som gjorde Råsunda IS så sjukt bra.
Annars kan jag meddela att det är hektiskt att vara arbetslös! Det trodde jag aldrig, men jag kan förstå hur farmor har det nu, hon är alltid upptagen. Men det är skönt att ha mycket att göra, det gäller antagligen att passa på nu medan man är ung. Eller något. I alla fall medan det är sommar och jag fortfarande har friheten i blodet. Även om jag mer än gärna vill ha ett jobb.. Men jag hoppas att det löser sig, jag har inställningen att det alltid gör det. So, let's trust it.
(Nu är du förresten helt raderad. En ersätts med en annan. Och jag känner mig starkare än någonsin.)
Regn
Idag regnar det. Jättemycket. Därför har jag och Pia gjort upp mysplaner. Därför har jag även bakat nu på morgonen. För att det är så grått ute. Jag trivs faktiskt, det speglar hur jag kände mig inatt. En känsla jag inte känt på länge, tack och lov. Det sitter kvar lite idag, men snart är det helt försvunnet när jag får träffa mina alldeles egna glädjespridare.
Tanken var att jag skulle gå till lite olika trafikskolor idag, men.. Näej, inte i det här vädret. Eftersom de ligger utspridda över hela sumpan och det blåser och regnar kraftigt ute, känns det inte så kul. Jag får kolla tillsammans med mamma ikväll istället. Men körkort, det ska jag ta.
Mot Pia och glädje nu!
Tanken var att jag skulle gå till lite olika trafikskolor idag, men.. Näej, inte i det här vädret. Eftersom de ligger utspridda över hela sumpan och det blåser och regnar kraftigt ute, känns det inte så kul. Jag får kolla tillsammans med mamma ikväll istället. Men körkort, det ska jag ta.
Mot Pia och glädje nu!
Emil
Någon sa; kan jag någonsin få veta, om du vill ha mig kvar,
Sen när nätterna tätnar och lunderna rodnar och fåglarna flyr?
Men jag, log lugnande tillbaka
Och kläckte klichéer om "ljus efter mörker"
Och "vi är väl de samma, oavsett årstiderna?"
Men det var en lögn, jag visste det säkert
Jag visste att mörkret förvandlar en till vad det vill
Stormarna vänder mig ut och in
Skogen och svamparna tvingar mig hem
Och det gör mig så hänsynslös mot alla runt omkring
Ja, det gör mig så hänsynslös, men det gör mig
Ingenting
För jag är ond igen
Ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Ond igen, ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Någon sa; är jag bara en dörr som släcks
Räknas jag också när isarna smälter
När fruktträden brister och vi står nakna igen?
Men jag blinkade betryggande
Och mumlade mysigt något ohörbart
Om att "vi är väl de samma, oavsett årstiderna?"
Men det var en lögn, och jag visste det säkert
Jag visste att solen förvandlar en till vad den vill
Knopparna vänder mig ut och in
Värmen och dofterna tvingar mig hem
Och jag är ond igen
Ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Ond igen, ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Och jag är kall igen
Hård igen
Grym igen
Om jag någonsin har varit...
Rå igen
Stygg igen
Ful igen
Om jag någonsin har varit god
Om jag någonsin har varit god
Om jag någonsin har varit god
Sen när nätterna tätnar och lunderna rodnar och fåglarna flyr?
Men jag, log lugnande tillbaka
Och kläckte klichéer om "ljus efter mörker"
Och "vi är väl de samma, oavsett årstiderna?"
Men det var en lögn, jag visste det säkert
Jag visste att mörkret förvandlar en till vad det vill
Stormarna vänder mig ut och in
Skogen och svamparna tvingar mig hem
Och det gör mig så hänsynslös mot alla runt omkring
Ja, det gör mig så hänsynslös, men det gör mig
Ingenting
För jag är ond igen
Ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Ond igen, ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Någon sa; är jag bara en dörr som släcks
Räknas jag också när isarna smälter
När fruktträden brister och vi står nakna igen?
Men jag blinkade betryggande
Och mumlade mysigt något ohörbart
Om att "vi är väl de samma, oavsett årstiderna?"
Men det var en lögn, och jag visste det säkert
Jag visste att solen förvandlar en till vad den vill
Knopparna vänder mig ut och in
Värmen och dofterna tvingar mig hem
Och jag är ond igen
Ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Ond igen, ond igen, ond igen
Om jag någonsin har varit god
Och jag är kall igen
Hård igen
Grym igen
Om jag någonsin har varit...
Rå igen
Stygg igen
Ful igen
Om jag någonsin har varit god
Om jag någonsin har varit god
Om jag någonsin har varit god
Chock
Nyvaken blev jag utkastad på centralen och det var en upplevelse. Efter att ha levt stressfritt och barfota i fem dagar var jag nu tvungen att väja för andra människor och anpassa mig. Nyvaken. Roligare saker har jag varit med om.
...Men allt är precis som förut...
...Men allt är precis som förut...