Minne.
Blowsight - I'll be around. Den låten tar mig tillbaka till augusti förra året. Tre timmar uppåt i landet, en brygga långt ifrån bilvägar och civilisation men en brygga desto närmre verkligheten och mina känslor. Musiken i öronen, kroppen mot den träiga, lite kalla, bryggan. Armarna och huvudet utanför kanten med fingertopparna i vattnet. Mina ögon studerandes ringar på vattnet efter mina fingrar. Musiken i öronen och ensamma, salta tårar som långsamt lämnar mina ögon och droppar ner i sjöns sötvatten. Tankar snurrandes i huvudet, och på samma sätt som den ensamma fisken söker föda, sökte jag svar. Låten tar slut och jag trycker rewind för att höra den en gång till. För att plågas en gång till, för att få 3 minuter och 40 sekunder till på bryggan. Inga ursäkter, bara jag och orden som tränger längre och längre in i hjärtat tills det gör för ont. För ont för att andas och jag håller andan. So tell me how to breathe och jag andas ut igen. Djupa andetag den här gången och en koncentration så stark och fokuserad att mina händer knyts. Jag koncentrerar mig på nuet, jag koncentrerar mig på vad jag har och jag koncentrerar mig på rörelse. Rörelse som finns bara trettio meter bort i en stuga fylld av värme och kärlek.
Mitt liv hade blivit grått.
Jag hade varit en del av värmen och kärleken, men allt det var taget från mig. Jag var tom och jag ville inte fyllas med något. Jag ville ligga på bryggan, känna det kalla vattnet mot mina fingertoppar och få ränder på magen av brädorna. Jag ville ligga där för alltid.
Idag är jag en del av värmen och kärleken igen. Mitt liv har fått färg och jag njuter varje dag. Jag vet hur skört livet är, jag vet hur snabbt det går när det vänder. Jag har lärt mig av det och koncentrerar mig på nuet, men jag behöver inte knyta mina händer för att göra det. Jag behöver inte ta djupa andetag för att se vad jag har.
Jag har ett liv i färg.
Tre veckor.
Jag lyssnade först på Melissa Horn, och nu på Lars Winnerbäcks tidvis. Och för första gången sen den där lyckliga dagen den femte juni, saknar jag skolan. Inte vännerna; de kan jag träffa när jag vill. Jag saknar att vara där. Att sitta i soffan, att inte göra någonting, men ändå ha det så genombra. Det var en bra tid de där åren, det var verkligen det. Jag är obeskrivligt glad över att jag fick vara med. Att jag fick vara en del av allt. Det har stärkt mig. Jag har lärt känna människor som är helt fantastiska. Jag har fått vänner som jag vet kommer stanna vid min sida livet ut. Jag har lärt mig saker om mig själv och om andra. Jag har fått svar på frågor som varför och hur. Jag har varit en del av allt, jag har räknats. Nu tillhör jag inte någonting längre, och kanske är det lite det som skrämmer mig. Att jag står här helt ensam, utan någon som vet min situation, utan någon jag kan vända mig till som direkt förstår vad jag menar. Förut hade jag både skolan och fotbollen; nu har jag ingetdera. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite ensam.. Men det betyder inte att jag är ensam, verkligen inte. Det känns bara tomt, en kväll som den här.
Och imorgon ska jag fråga Sofia om han verkligen fick mitt nummer, för nu har jag ändrat mig. Jag vill att han ska ringa, jag vill utmana mig själv, jag vill bli nervös. Jag vill träffa nya människor och ja. Vi fungerade rätt bra, vi skrattade åt samma saker och det är väl kanske en fördel.
Och imorgon ska jag fråga Sofia om han verkligen fick mitt nummer, för nu har jag ändrat mig. Jag vill att han ska ringa, jag vill utmana mig själv, jag vill bli nervös. Jag vill träffa nya människor och ja. Vi fungerade rätt bra, vi skrattade åt samma saker och det är väl kanske en fördel.
Score.
På två dygn nu har jag samlat en väldig massa vuxenpoäng! Det började med att jag igår städade mitt rum väldigt grundligt, det vill säga att jag rensade ur garderoben, sorterade bort böcker som stått i bokhyllan sen jag var tolv och sorterade i skrivbordslådor. Sen plockade jag bort gamla skolpapper, dammade bort allt damm och dammsög rummet plus resten av lägenheten. Jag hann tyvärr inte tvätta fönstren, men det ska jag göra imorgon. Senare på kvällen skrev jag in mig på arbetsförmedlingens hemsida och idag, IDAG mina vänner, var jag på arbetsförmedlingen. Ensam. Det var lite läskigt, men det gick bra. Jag undrade mest vad alla andra gjorde där, det var vuxna människor mellan 25 och 30 år. Kunde inte låta bli att fundera över varför de inte har något jobb.
Så nu har jag samlat massa vuxenpoäng. Att baka småkakor är kanske pensionärspoäng?
Ikväll ska jag äntligen träffa pappa också. Har träffat honom två timmar på tre veckor. På tok för lite. Tyvärr lär det ju inte bli mer än fem timmar idag, men nästa vecka tänkte jag rymma ner till Nyköping och ha det bra och hoppas på fint väder.
Kakorna blev jättegoda förresten.
Så nu har jag samlat massa vuxenpoäng. Att baka småkakor är kanske pensionärspoäng?
Ikväll ska jag äntligen träffa pappa också. Har träffat honom två timmar på tre veckor. På tok för lite. Tyvärr lär det ju inte bli mer än fem timmar idag, men nästa vecka tänkte jag rymma ner till Nyköping och ha det bra och hoppas på fint väder.
Kakorna blev jättegoda förresten.
Främling överallt.
Jag lyssnar på Thåström. Lite för att lyssna in mig inför lördag, men även för att det är bra musik. Den tar mig tillbaka till för ungefär två år sedan. Du var här och livet lekte, i alla fall trodde jag det. Jag hade inte upplevt nuet. Jag hade inte upplevt det jag är i nu. För jag är tillfreds, jag trivs och det finns inte mycket att vara ledsen över. Eventuellt att jag inte har något jobb, men jag inbillar mig att det är okej att vara arbetslös ett par veckor. Man ska väl prova på det också. Istället kan jag göra vad jag känner för, och jag njuter av livet. Imorgon ska jag gå till biblioteket och låna ett par böcker och kanske ska jag städa mitt rum.
Till något annat, något som gjorde mig glad, men som nu får mig att tvivla. Det har gått för lång tid, du kommer inte höra av dig. Jag hade hoppats, jag hade så gärna velat vara någon som hade det lilla extra, men jag har landat nu. Jag har slutat hoppas. Även om du var väldigt trevlig. Även om du ansträngde dig för att få tag i mitt nummer, så har du inte ringt och det är väl egentligen patetiskt att jag skriver om det i min blogg. Men jag har bara tänkt lite på det. Och insett att jag faktiskt kan litegrann. Inte tillräckligt, men jag ska inte låta mig slås ned.
Livet leker ju trots allt och imorgon ska jag köpa ett par nya pilotbrillor, då mina försvann spårlöst på midsommar.. Jag har klarat mig själv hittils, och kommer göra det i framtiden också.
Till något annat, något som gjorde mig glad, men som nu får mig att tvivla. Det har gått för lång tid, du kommer inte höra av dig. Jag hade hoppats, jag hade så gärna velat vara någon som hade det lilla extra, men jag har landat nu. Jag har slutat hoppas. Även om du var väldigt trevlig. Även om du ansträngde dig för att få tag i mitt nummer, så har du inte ringt och det är väl egentligen patetiskt att jag skriver om det i min blogg. Men jag har bara tänkt lite på det. Och insett att jag faktiskt kan litegrann. Inte tillräckligt, men jag ska inte låta mig slås ned.
Livet leker ju trots allt och imorgon ska jag köpa ett par nya pilotbrillor, då mina försvann spårlöst på midsommar.. Jag har klarat mig själv hittils, och kommer göra det i framtiden också.
Hemma.
Avmarsch mot stadion på matchdagen. 30 000 svenskar, hög ljudnivå, värme och glada människor. Så mäktigt.
Jag kom hem för ett par dagar sen. Det har varit en helt galen upplevelse. För det första är Österrike det absolut vackraste land jag varit i. Vi kom till hotellet halv två på natten, vilket betydde att det var mörkt ute. När jag på morgonen drar bort gardinerna utbrister jag "åh, ett berg!" Hela byn där vi bodde var omgiven av berg, branta berg, med snö på toppen. Världens härligaste ställe och jag vill åka dit på skidsemester någon gång.
I Innsbruck var stämningen på topp, varje dag, dygnet runt. Alla var glada, alla bjöd på sig själva, alla pratade med alla, oavsett nationalitet. På matchdagen gick svenskar och ryssar med armarna runt varandra, ryssar tog foton med vikingahjälmar på sig, svenskar tog bilder med ryska flaggor. Allt var så vänskapligt och det var så härligt att se. Det var den häftigaste resan jag varit med om, och självklart är det extremt tråkigt att Sverige spelade så brutalt dåligt i matchen.. Smällar man får ta. Det är svårt att med ord beskriva vad jag var med om, det låter inte lika mäktigt som det var, vilka ord jag än använder.. Ni får träffa mig istället, så lovar jag att berätta mer.
Igår var det midsommar och det var en härlig dag med härliga människor. Jag cyklade på världens kanske bästa cykel och vi plockade blommor. Man kan kanske säga att kvällen urartade lite framåt småtimmarna, och det märktes idag. Jag är ganska trött. Tre timmars sömn fick jag. Tack :)
Österrike, here I come :)
Okej, jag ska sluta säga att jag hoppas på saker jag inte hoppas på. Jag hade innan matchen idag sagt att jag tyckt det skulle varit roligt om Sverige förlorade, eftersom Rysslandsmatchen då skulle bli helt avgörande. Får man ångra sig? Det hade varit väldigt bra med 1-1, det hade varit hur bra som helst. Men nu gick det som det gick och det kommer vara så sjukt jävla häftigt på onsdag! Det är avgörande, det lag som vinner går vidare ur gruppen. Vinner Sverige kommer det vara det bästa jag varit med om på 13 dagar (jag har nämligen svårt att tro att det klår studenten..), vinner Ryssland kommer jag antagligen vara sur i en och en halv dag (tills jag får träffa de som kommer på midsommar, och framför allt Felicia). Men det kommer bli en grym resa i vilket fall. Jag har varit orolig för att vår match ska bli betydelselös. Det behöver jag liksom inte vara orolig för längre.. Huh.
Men jag måste erkänna att resan kommer lite olägligt. Jag har haft lite fel här och var, och jag har trott för lite på mig själv, vilket i slutändan ordnade sig ändå, verkar det som. Jag blev glad i magen och det är synd att jag åker imorgon. Men det är bara fem dagar.
För övrigt beundrar jag Therese för vilken person hon är. Jag har känt henne i 13 år och jag är stolt över vilken fin människa hon har utvecklats till. Hon är så ansvarsfull och vuxen, samtidigt som hon har kvar sitt barnasinne. Hon vet vad hon vill och jag är så glad över att ha henne som vän.
Men jag måste erkänna att resan kommer lite olägligt. Jag har haft lite fel här och var, och jag har trott för lite på mig själv, vilket i slutändan ordnade sig ändå, verkar det som. Jag blev glad i magen och det är synd att jag åker imorgon. Men det är bara fem dagar.
För övrigt beundrar jag Therese för vilken person hon är. Jag har känt henne i 13 år och jag är stolt över vilken fin människa hon har utvecklats till. Hon är så ansvarsfull och vuxen, samtidigt som hon har kvar sitt barnasinne. Hon vet vad hon vill och jag är så glad över att ha henne som vän.
Oboy, vilket vacker väder.
Jag är så glad hela tiden. Det är så skönt. Igårkväll var dessutom hur bra som helst. För det är ofattbart hur trygg jag känner mig i närheten av mina barndomsvänner. Jag, som i sociala sammanhang med folk jag inte känner helst drar mig undan och låter bli att ens försöka konversera, hade all uppmärksamhet ett tag. Jag skämtade, jag var mig själv, mitt konstiga jag. Och ingen tryckte ner mig, ingen tittade snett. Och det känns så bra. Det som också känns bra är att jag hela kvällen lyckades konversera med en och samma person, och hålla samtalet igång. Det är något jag har väldigt svårt för. Men bara genom att veta att Johanna satt bredvid mig i soffan och Sofia bredvid henne, så gav det mig mod.
Sen att jag precis ändrat språk till danska på min telefon, och han jag pratade med pluggade i Danmark och därmed kunde danska är väl bara ett sammanträffande gissar jag ^^ Tyvärr har jag glömt alla svordomar =/ Men jag hade en helt grym kväll och jag hade gärna stannat ett par timmar längre.
Ikväll är det fotboll och grill som gäller, och imorgon bär det av! Jag är så jävla pepp. Det här ska bli så stört roligt.
Sen att jag precis ändrat språk till danska på min telefon, och han jag pratade med pluggade i Danmark och därmed kunde danska är väl bara ett sammanträffande gissar jag ^^ Tyvärr har jag glömt alla svordomar =/ Men jag hade en helt grym kväll och jag hade gärna stannat ett par timmar längre.
Ikväll är det fotboll och grill som gäller, och imorgon bär det av! Jag är så jävla pepp. Det här ska bli så stört roligt.
Ett litet kliv ut i världen.
Puh, nu är Camebridge avklarat. Det gick, peppar peppar, faktiskt bättre än förväntat. Det kändes så i alla fall. Flera av de sortens övningar jag haft väldigt svårt för, kändes inte övermäktiga. English in use som jag var mest nervös över lämnade inte många luckor med ord jag inte kunde. Faktiskt. Sen om de ord jag skrivit är rätt eller inte återstår att se, men det blir om sex veckor. Nu ska jag njuta av sommaren, mitt fria liv och snart hettan i Österrike och fotbolls EM.
Idag ska jag komplettera mitt CV med ett personligt brev som jag ska skriva klart. Jag ska även ta en sväng till Solna och kika i lite affärer, alternativt åka in till stan. Men först ska jag åka, hör och häpna, till skolan för att lämna igen min CAE-bok. Då kanske jag stannar i stan på vägen hem, men jag tror inte det. Det är för mycket folk. Och framför allt för mycket turister. Visst, de är söta ibland, men inte när de går långsamt och är förvirrade. I det tillståndet är ingen söt.
Ikväll blir det både badminton och korpen. Heja mig! :)
Idag ska jag komplettera mitt CV med ett personligt brev som jag ska skriva klart. Jag ska även ta en sväng till Solna och kika i lite affärer, alternativt åka in till stan. Men först ska jag åka, hör och häpna, till skolan för att lämna igen min CAE-bok. Då kanske jag stannar i stan på vägen hem, men jag tror inte det. Det är för mycket folk. Och framför allt för mycket turister. Visst, de är söta ibland, men inte när de går långsamt och är förvirrade. I det tillståndet är ingen söt.
Ikväll blir det både badminton och korpen. Heja mig! :)
Farväl, farväl, förtjusande Jens
Nu är Felicia i England. Det blev ett nästan tårfyllt farväl igår och nu ska vi vara ifrån varandra i en och en halv vecka. Det är inte länge, men längre än vi varit med om förr ^^ Men vi måste väl bli vuxna vi med. Det är ju inga tråkiga saker vi ska ha för oss heller, så överleva lär vi göra. Vi ses igen på midsommar och då blir det spännande ^^ Jag minns i tvåan hur vi kunde ha varit ifrån varandra bara en helg, hur det räckte för att vi skulle bli helt konstiga och göra jätteudda saker.. Hur kommer det gå på midsommar? =p
Jag sitter här och samlar mod för att våga ringa till lite olika butiker för att senare gå in och lämna mitt CV.. Jag och telefoner är ingen bra kombination, men jag måste göra det här för att få ett jobb. Det är den bittra sanningen. Om jag inte försöker kommer jag vara arbetslös resten av livet. För jobben kommer inte komma till mig. Även om de nästan gjorde det ett tag.. Jag ska bara borsta tänderna, sen är det telefonen som gäller!
Jag sitter här och samlar mod för att våga ringa till lite olika butiker för att senare gå in och lämna mitt CV.. Jag och telefoner är ingen bra kombination, men jag måste göra det här för att få ett jobb. Det är den bittra sanningen. Om jag inte försöker kommer jag vara arbetslös resten av livet. För jobben kommer inte komma till mig. Även om de nästan gjorde det ett tag.. Jag ska bara borsta tänderna, sen är det telefonen som gäller!
Diplom
Jag tänker fortfarande på skolan varje dag. På hur bra vi hade det, men jag saknar det inte. Inte ännu. Jag tror att det kommer först i höst faktiskt. Men jag har ju trots allt tre diplom att läsa på när det blir för jobbigt. För ja, denna student skrapade jag ihop tre diplom, varav det mest oväntade och mest seriösa var Bästa Idrottare. Genom alla tre år. Jag. Det var roligt, men väldigt oväntat :) De andra två fick vi på lunchen, där jag och Elin blev tilldelade Årets Comeback för vårt UF-företag. Men det finaste diplomet var ändå Årets Soffliggare som jag fick tillsammans med fyra andra. För att vi legat i vår soffa så mycket. Det var så fint :)
Nu ska jag snart skriva klart mitt CV, sen ska jag ut i solen och plugga engelska. För ja, det är ett prov kvar. På onsdag. Camebridge Advanced Education. Jag är lite rädd. Max ord klingar i bakhuvudet Hoppas du får ett betyg som du förtjänar på Camebridge. Det hoppas jag med. Därför ska jag ut och öva läsförståelse och English in Use. Och njuta av solen! :)
Nu ska jag snart skriva klart mitt CV, sen ska jag ut i solen och plugga engelska. För ja, det är ett prov kvar. På onsdag. Camebridge Advanced Education. Jag är lite rädd. Max ord klingar i bakhuvudet Hoppas du får ett betyg som du förtjänar på Camebridge. Det hoppas jag med. Därför ska jag ut och öva läsförståelse och English in Use. Och njuta av solen! :)
Det är över nu
Nu är tolv års studier slut. Nu är jag arbetslös och jag behöver aldrig mer gå till skolan om jag inte vill. Och jag kan meddela att det känns helt underbart. Mycket tack vare att gårdagen var en perfekt dag, från det att jag vaknade till det att jag somnade. Den var perfekt, perfekt, perfekt och jag kommer minnas den med glädje. Den enda som fick mig att gråta (förutom några lyckotårar när jag kramades med familjen på utspringet) var Anna när hon var sentimental runt ett-tiden på Riddarkällaren. Men i övrigt var kvällen, natten och morgonen något alldeles fantastiskt. Alla var lagom berusade, ingen blev jobbig, ingen bråkade och alla skrattade. Vi såg solen gå upp på Skinnarviksberget och efter det gick det väl utför med humorn kan man väl säga. Vi promenerade Hornsgatan ner i jakt efter något öppet matställe och hamnar till slut på donken i Slussen där grabben i kassan har väldigt roligt åt mig och Anna. Vi hade också extremt roligt åt oss själva. ÅÅH, DAGEN VAR SÅ JÄVLA BRA! Ett bevis på det är väl kanske att jag kom hem kvart i sju imorse? :) Jag har världens finaste vänner och det är tack vare Infokomp. Utan Infokomp hade jag aldrig lärt känna de här människorna, och då hade jag nog inte varit en lika lycklig student idag.
Imorgon blir ett minne för livet.
Jag är fortfarande mätt. Vi åt världens godaste lunch på Gondolen, klockan ett, och jag är mätt fortfarande. Som jag sa till Elin; sån här lunch borde vi få varje dag. Men tal, sång och diplom! Och god mat :) Jag och Elin vann för övrigt, för vi fick flest diplom. Två stycken, ett 'årets comeback' för vårat UF-företag och ett 'Årets soffliggare' för alla gånger vi legat i soffan och haft det bra. Det sistnämnda fick vi tillsammans med Felicia, Micke och Pia :) Det var en väldigt fin lunch, en del tårar i ögonen blev det, både efter Nadoas dikt och efter Daniels tal. När det känns tungt ska jag tänka på Yngve och hans mörker och kyla, men ändå vara glad för det jag har. Det lärde Daniel oss idag och helt ärligt är jag ganska glad att han slutade i februari. Annars hade det blivit så jäävla jobbigt imorgon, för han är expert på att framkalla tårar. Det kommer bli jobbigt ändå. Men ändå så sjukt roligt. Jag är så jävla pepp!
Och imorse hade vi vår sista studiestuga. Frukost stod på programmet och jag hade bakat scones, Felicia hade fruktsallad, Emelie juice och Max hade youghurt med sig som ingen orkade äta av ^^ Vi tittade klart på Breakfast Club och den var ganska udda. Men vi har haft det väldigt mysigt alla onsdagsmornar och det här var ett värdigt avslut :)
Imorgon, efter en lång och lycklig dag, ska jag se soluppgången tillsammans med de jag älskar mest.
Och imorse hade vi vår sista studiestuga. Frukost stod på programmet och jag hade bakat scones, Felicia hade fruktsallad, Emelie juice och Max hade youghurt med sig som ingen orkade äta av ^^ Vi tittade klart på Breakfast Club och den var ganska udda. Men vi har haft det väldigt mysigt alla onsdagsmornar och det här var ett värdigt avslut :)
Imorgon, efter en lång och lycklig dag, ska jag se soluppgången tillsammans med de jag älskar mest.
Casa.
Jag tycker inte om när mamma ringer mig och låter allvarlig och säger "men det är ingen som är skadad". Sist hon gjorde det var det fyra stycken som hade dött. Det kunde inte hon veta när hon ringde, och hon sa det antagligen för att lugna mig, men när hon sa det imorse blev jag kall. Jag blev ännu kallare när hon sa att Kerstin var i planet. Och Svärdet. Men det hade faktiskt gått bra den här gången, de hade nödlandat och Svärdet hade tagit ner planet jättebra, enligt mamma. Som hade pratat med pappa. Kerstin mådde inte bra alls psykiskt, och det förstår jag. Men jag är glad för två saker; att det gick bra och att min pappa inte flyger längre. Väldigt glad.
Nu har jag allt inför studenten. Skor, klänning, kofta, halsband och väska. Jag städade ur mitt skåp idag och det som jag blev mest förundrad över var att jag hade typ 15 olika pennor.. Det är två dagar kvar nu och jag känner mig inte pepp längre. Minsta lilla känslorubbning och jag kom ur balans. Det i morse var ju inget att bli upprörd över egentligen, men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Bara tanken på vad som kunde ha hänt och vad som hände för ett och ett halvt år sen kom så rakt på och jag var inte beredd. Men det är nog bra imorgon igen :)
Nu har jag allt inför studenten. Skor, klänning, kofta, halsband och väska. Jag städade ur mitt skåp idag och det som jag blev mest förundrad över var att jag hade typ 15 olika pennor.. Det är två dagar kvar nu och jag känner mig inte pepp längre. Minsta lilla känslorubbning och jag kom ur balans. Det i morse var ju inget att bli upprörd över egentligen, men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Bara tanken på vad som kunde ha hänt och vad som hände för ett och ett halvt år sen kom så rakt på och jag var inte beredd. Men det är nog bra imorgon igen :)