I mitt sinne ska orkanerna dö
Det känns som att jag är tillbaka på ruta ett. Som att det är augusti igen och jag står i ingenmansland. Sånär som på vädret då. Det var inte riktigt såhär mörkt och kallt i augusti. Men annars känns det likadant. Stämningen här hemma, stämningen inuti mig. Oron, paniken. Saker jag måste ta tag i. CV som måste skrivas om och ändras i. Jobb som måste sökas. För jag vill, och måste, ha ett annat jobb. Min kropp håller inte för det här. Har ont i ryggen och det vill jag inte ha av att jobba. Dessutom vill jag jobba mer och oftare. Gärna fem dagar i veckan. Det kan inte mitt nuvarande jobb leva upp till.
En till skillnad från augusti är väl att jag har lite mer pengar nu än då. Men ändå är jag stressad över min ekonomiska situation. Som kanske egentligen är ett substitut för att jag är stressad över julen. Nästa jul slipper jag fira på riktigt. Det ska bli så skönt. Men jag måste ha något i minst åtta månader till. Något jag inte får ont i ryggen av.
Jag har i alla fall gjort några bra saker den här dagen. Även om jag fortfarande är rädd för det viktigaste jag måste göra. Men jag väntar till ikväll. Jag har köpt kentboxen och den var verkligen mäktig. Jag är så glad över den. Boken som ingick fick mig att skratta många gånger. Förorden gav mig tårar i ögonen och hopp om framtiden. Men jag har även suttit på biblioteket i mer än en timme. Och pluggat teori. Har bestämt mig för att skriva anteckningar till hela boken. Just nu är jag livrädd för att jag inte ska klara teoriprovet. Det vore ett sånt nederlag. Jag har redan planerat vad jag ska göra när jag kört upp. När jag fått körkort. För jag tänker klara allt på första försöket.
Jag tänker ha körkort innan året är slut. Så är det bara.
Och jag lyssnar på Kjell Höglunds Genesarets sjö. Den spelades i somras efter Lars Winnerbäcks konsert. Den ger mig en glad känsla i allt det här. Hur såpbubblorna kom upp på scenen. Hur vi åkte på äventyr. Hur det regnade och vilken bra heldag vi hade. Jag, Elin och Anna. Nästa år kan vi åka på konsert i vilken stad vi vill utan att någon behöver hämta oss. För då har jag körkort.
En till skillnad från augusti är väl att jag har lite mer pengar nu än då. Men ändå är jag stressad över min ekonomiska situation. Som kanske egentligen är ett substitut för att jag är stressad över julen. Nästa jul slipper jag fira på riktigt. Det ska bli så skönt. Men jag måste ha något i minst åtta månader till. Något jag inte får ont i ryggen av.
Jag har i alla fall gjort några bra saker den här dagen. Även om jag fortfarande är rädd för det viktigaste jag måste göra. Men jag väntar till ikväll. Jag har köpt kentboxen och den var verkligen mäktig. Jag är så glad över den. Boken som ingick fick mig att skratta många gånger. Förorden gav mig tårar i ögonen och hopp om framtiden. Men jag har även suttit på biblioteket i mer än en timme. Och pluggat teori. Har bestämt mig för att skriva anteckningar till hela boken. Just nu är jag livrädd för att jag inte ska klara teoriprovet. Det vore ett sånt nederlag. Jag har redan planerat vad jag ska göra när jag kört upp. När jag fått körkort. För jag tänker klara allt på första försöket.
Jag tänker ha körkort innan året är slut. Så är det bara.
Och jag lyssnar på Kjell Höglunds Genesarets sjö. Den spelades i somras efter Lars Winnerbäcks konsert. Den ger mig en glad känsla i allt det här. Hur såpbubblorna kom upp på scenen. Hur vi åkte på äventyr. Hur det regnade och vilken bra heldag vi hade. Jag, Elin och Anna. Nästa år kan vi åka på konsert i vilken stad vi vill utan att någon behöver hämta oss. För då har jag körkort.
Kommentarer
Trackback