Det ekar tomt inuti

Den 27 mars åker vi till Oslo. Men det känns inte, ingenting känns det. Jag är inte ens glad. Inte det minsta. Jag funderade länge på att hoppa av helt, men insåg att jag antagligen skulle ångra mig sen. Men det skrämmer mig att det bara är tomt inuti. Jag kände att det här var på väg redan i söndags kväll, den här början på ett fall neråt, men jag trodde att jag skulle klamra mig fast, med tanke på hur mycket som gick bra i början av veckan.

Nu har jag alltså fallit och jag måste åka in till stan och jag har inte den minsta lust. Och så måste jag ringa ett samtal, vilket jag har ännu mindre lust med.

Jag trodde den här resan skulle fylla mig med glädje och längtan. Så blev det inte. Just nu är jag bara rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback