I want something good to die for

Jag undrar vad jag ska göra vecka 33. Jag har tagit "semester" (snarare sagt att jag inte kan jobba den veckan, och de har fixat någon annan som jobbar) men är plötsligt sysslolös. Tanken var en väns landställe i en vecka och jag hade sett fram emot det så himla mycket. Egentligen det enda jag sett fram emot på hela sommaren. Sist vi var där var det hur skönt som helst. Jag hade verkligen behövt den veckan. Men nu blir den inte av och jag vill göra något annat. Något som inte kostar skjortan, eftersom jag sparar pengar för glatta livet.

Jag och min nuvarande sambo pratade om att åka till Nyköping/Vagnhärad, och det låter mysigt. Jag och F har pratat om en tågturné. Det enda problemet är var man ska bo, det är ju det som kommer kosta. Det är synd att jag inte, som förut, känner en massa folk runt om i landet. Vi får väl tälta. Riskera att bli mördade. Kanske inte så party.

Även om jag verkligen förstår anledningen och accepterar den och allt det där, så kan jag inte låta bli att bli sjukt besviken över att det alltid blir såhär. Det känns som att det alltid är mig folk dissar. För samma dag som det messet kom, blev jag även dissad sex gånger till. Det är klart att det känns, det är klart att jag blir ledsen. För jag hatar att planera saker, förvänta mig vilka som ska vara där eller vad man ska göra, men sen blir det bara platt fall och jag blir ensam kvar. Nu blev jag ju inte ensam, jag hade min sambo, men ändå. Själva känslan.