Sambo


Jag sitter här i ett kök som inte är mitt eget. I ett helt hus som inte är mitt eget, men jag är ensam och jag har nycklar. Min tillfälliga sambo är på jobbet, och jag ska jobba inatt, så vi lär inte träffas förrän imorgon igen. Men vi tog en sväng i stan idag efter att jag fått en introduktion i hur jag använder tvn, vilket är det absolut svåraste när man kommer hem till folk. Förstå vilken kontroll man ska använda till vad och när. Men det var inte så avancerat.

Jag funderar på att leta upp någon sorts nyckel till garaget och sen någon sorts cykelnyckel, för jag vill cykla. Och min sambo har sagt att jag får låna cykeln, jag hoppas att det gäller även när jag är ensam här^^ Eller så kanske jag ska gå ut och sparka lite fotboll på tomten. Gäller ju att passa på, liksom.

Solen skiner, och det känns inte så jobbigt att behöva jobba inatt, ändå. Jag vet vad jag återvänder till; det här och min vän. Det känns som att vi äntligen, äntligen håller på att bygga upp den relation som rasade. Det känns bra i hjärtat, det här. Det som saknas är kanske att jag ska börja anförtro mig också. Men det är ju så svårt. Jag vågar ju inte släppa någon in på djupet.

Det har visat sig två gånger i samma säng med ungefär två veckors mellanrum. Båda gångerna fick jag raka frågor där jag kunde ha öppnat mig. Jag kunde ha sagt som det var. Personerna som ställde frågorna var personer jag känner mig trygg med. Ändå fick jag tunghäfta och hade ingen aning om vad jag skulle svara. Ingen hade frågat på det sättet på flera år. Och jag föll tillbaka i beteenden som var sist någon frågade. Slingrandes, undvikandes.

Det är kanske dags att ändra på det nu. Det kanske är dags att bli vuxen och släppa in någon mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback