I want something good to die for

Jag har inte haft tid. Alls. Med något, egentligen.

Nu är klockan efter nio, och jag har i princip packat klart. En timme tog det. Två väskor blev det. All jävla mat tog upp all plats. Men jag packade resten i min röda axelväska, så jag har med mig allt. Dock blev linnena decimerade till sex stycken. Pia tyckte jag var extrem som tänkt ha med mig åtta.. Det som jag inte har packat nu, är saker jag använder imorgon bitti.

Jag är väldigt trött, funderar på att gå och lägga mig. Har ju vaknat klockan sju två dagar i rad nu, trots att jag varit ledig. Extremt irriterande. Imorgon, när jag verkligen ska gå upp innan sju, lär jag inte alls vara pigg och vilja vakna. JO! Det är klart jag kommer! Jag är så pepp på Norge. Imorgon åker vi verkligen. Det var månader sen vi bokade. Imorgon åker vi.

Om jag inte stannar i Norge, kommer jag hem på måndag kväll. Till dess lär det vara tyst här. Igen. Heipa!

Idag har jag jobbat. I mer än elva timmar. I ett kylrum. Ibland frös jag så jag skakade. Det är seriöst inget bra ställe för mig att jobba på, jag som fryser här hemma där det är 21 grader. Tro fan att jag fryser i 4-5 grader, trots en massa kläder.. Och imorgon är det samma visa igen. Sen är det bara barnvaktning i två dagar, sen är det Norge. Så imorgon klarar jag. Börjar lära känna de som jobbar där nu också, så det är inte lika jobbigt att vara där. Jag vågar sätta mig i lunchrummet och prata. De är så sjuka hela bunten, så det spelar ingen roll om man säger något konstigt. Idag blev jag till exempel lovad en pojkvän från Filippinerna. Jag undrar hur det blir med det.. Förhoppningsvis inte alls.

Om fem minuter ska jag ringa min pappa. Han har en vecka kvar på sin kurs nere i Karlskrona, och jag tänkte bestämma med honom om när jag ska komma ner till Nyköping. Tänkte fira påsk där, nämligen. Det tycker jag känns passande.

Fan, jag tror jag är påväg ner igen. Vad som helst, men inte det. Inte lagom till Norge, jag orkar verkligen inte det. Jag vill inte följa med längre. Jag har ingen lust. Ingenting är roligt och det jag minst av allt vill är att imorgon gå upp klockan sex för att jobba i elva och en halv timme. Fan. Kan jag inte få vara vanlig i en vecka till? Om jag ska må såhär som jag är påväg mot när vi är i Norge kommer det bli en hemsk resa. Jag måste upp igen, på något sätt. Jag måste bromsa fallet.

Jag har ingen lust att gå upp ur sängen, bara.

Det var tjugoårsfest i Älta igår. Det var singstar, det var skratt, det var öl, det var jelly beans och det var trevligt. Mycket trevligt.

Jag har ett uppdrag idag, och det vet jag om. Ett uppdrag som tar kanske 20 minuter att genomföra, men som jag inte har någon lust med ännu. Kanske sen. Jag tänker i alla fall inte stressa. Jag är så trött på att behöva stressa hela tiden. Igår var hemskt, stressmässigt. Men när jag inte behövde stressa var igår underbart. Fina vänner i stan, och så stötte vi på en gammal lärare. Men sen var det bara att stressa igen. Om jag inte passar mig blir det väl som förra hösten. Tur att jag ska åka till Norge, så att jag kan vila upp mig. Även om jag inte lär få sova så mycket där.

Det skulle vara gott med glass. Typ Rocky road-glass. Maschmallows. Mmmm. Choklad. Shit vad gott. Synd att det inte finns någon sån glass i vår frys bara. Jag får nöja mig med ett mariekex.

Jag är trött. Jobbade inatt min andra natt på rad, och det känns nu. Har sovit fyra timmar sen imorse, och nu ska jag snart in till stan för att senare vara barnvakt. Party liksom! Fördelen med att jobba natt lär i alla fall vara att jag borstar tänderna fyra gånger per dygn! Haha.

Och det är så fullt upp. Har varit i två veckor nu, och som det ser ut lär jag inte få slappna av förrän Norgeresan nästa vecka.. Men jag är nöjd, jag klagar inte. Det är pengar. Välbehövliga pengar. Vila och sova kan man göra någon annan gång.

Om fem minuter måste jag gå upp ur sängen om jag ska hinna duscha innan jag åker in till stan. Jag skulle gärna ligga kvar här någon timme till, men då blir det ju varken umgänge med Felicia eller present till Elin. Och det går ju inte! Och sen hämta P på dagis. Hoppas han vill göra någon lugn aktivitet idag, typ som att lägga pärlplattor eller måla. Mina chanser till det är dock inte så stora.. Vi lär gå till parken. Men jag tänker verkligen inte leka kull idag. Verkligen inte.

Jag har alltid haft lite svårt för extremreligiösa människor. Religiösa människor som är så insnöade att de inte märker av omvärlden, att de inte inser vad som sker och varför det sker. Som har åsikter hämtade från ett årtionde långt från detta, och inte kan öppna sig ens för en diskussion. Jag har absolut inget emot religiösa människor, jag har flera nära vänner som är troende, men det är när det går för långt som jag kan börja fundera.

Som påven.

Han har nu påstått att kondomer inte hjälper mot HIV och AIDS. Han säger att det enda som hjälper är vänskaplighet. Hur naivt är inte det? Hur korkat är det inte?! Det är, förlåt, fanimig medicinsk fakta. Om han vill tro att vänskap är vad som hjälper mot dessa allvarliga sjukdomar, kan han få göra det. Ingenting mig emot. Men att han säger det inför en hel värld, där AIDS är ett utbrett problem i stora delar. Jag förstår inte. Har ingen pratat med honom, har ingen berättat hur det faktiskt ligger till?

Detta gör mig rädd. Om han, som ändå borde vara en välinformerad man (har jag inbillat mig fram till ungefär nu) tror såhär, hur många andra gör det inte? Och hur många har han precis övertygat med sitt uttalande? Hur många kommer dö i AIDS, men ett tiotal vänliga själar runt sig som inte förstår ett dyft varför deras vän dog. De var ju snälla?

Om det här är hur världen ska hanteras, om det här är vad som ska exponeras ut till de sjuka och om det här är vad som en vuxen människa i västvärlden faktiskt tror, då vill inte jag vara med. Hur fan ska vi kunna få en bra och rättvis värld, om det på 2000-talet görs såna här uttalanden?

Det känns så jävla sjukt att jag om två timmar är på jobbet.. Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig nu.. Men jag sov i ungefär två timmar fram till halv sju förut, så jag ska nog klara mig. Är antagligen fortfarande seg efter den sömnen, och det lär försvinna när jag kommer till jobbet. Men ändå. Jag har ingen riktig lust. Det är en sak när man vaknar på morgonen och inte har något val, och det bara är att åka. Nu har jag ju tänkt på det hela dagen, och det känns bara motigt. Det är bara sex timmar, och det kommer gå sjukt fort. I alla fall när jag är "van" att jobba i elva.

Idag har jag gjort av med pengar! Åkte in till stan för att inhandla ett par saker, och kom hem med lite fler saker. Var ute efter ett par röda jeans, men det fanns inte, så det blev ett par grå. Även en långärmad tröja, två linnen och ett par rosa hängslen till Elins fest på lördag! De är sjukt coola. Sen hämtade jag även ut Emil-biljetterna för 480 spänn. Tredje raden. Ganska chill.

Men det bästa idag var ändå när jag stod och skulle betala inne på Weekday på Götgatan. Grejen var att jag när jag tidigare gick på Drottninggatan lyssnade jag på Winnerbäck, och funderade på vad jag skulle säga om jag stötte ihop med honom, och sådär. Ni vet, som man gör ibland. Hoppas och fantiserar. Så när jag står i kö inne på Weekday, vem går förbi utanför fönstret, om inte herr Winnerbäck själv? :o Då blev jag glad.

Jag, hör och häpna, har sjukt mycket att göra. Jag jobbar, är barnvakt, umgås med människor jag tycker om, och försöker sova lite där emellan. Jag har inte riktigt haft tid att blogga, och nu när jag väl har det, vet jag inte vad jag ska blogga om. Förutom att jag fick dela post i Kristineberg idag. Det gjorde mig väldigt glad. Jag var på Tekniska museet igår med M och P. Det gick hur bra som helst, jag är så glad över hur duktiga de var och hur bra de lyssnade på mig. Det blir absolut fler gånger!

Jag tänker bjuda på ett citat idag, från The picture of Dorian Gray av Oscar Wilde. Det är mycket vettigt som står skrivet i den boken. Den är helt klart läsvärd. Helt klart.

IDAG mina vänner, fyller två av världens bästa personer år! På samma dag :o Är inte världen för härlig?



Johanna, min vän i ur och skur. 20 år idag, varav jag känt dig i typ sju av dem. Jag vet inte var jag ska börja, det finns så mycket. Du är nog den person jag gått igenom mest med, både glädjemässigt och sorgemässigt. Det finns saker jag aldrig glömmer, samtal som aldrig suddas ut, händelser som sitter fastklistrade i mitt hjärta. Det fanns en tid när det kändes som att du var den absolut enda som stod kvar när alla andra gick. Jag höll hårt i dig då, jag visste att om jag tappade taget skulle jag inte finnas. Jag har även förstått att jag var en sån person för dig också, den där hösten. Jag kämpade för att hålla oss flytande, för jag visste att om inte du skulle orka, då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Du är en av de finaste personer jag känner. Hjärta dig.

Fy fan, säger jag bara. Det har snöat HELA dagen, jag har inte kunnat se när jag har cyklat för att jag fått i ögonen. Nästa gång ska jag ha skidglasögon. Det har varit slask på trottoarerna och på vägarna, vilket leder till att däcken på cykeln slirar som FAN så fort man vrider på styret eller bromsar hårt. Så i nedförsbackar, när man i vanliga fall kan rulla på och vila benen, måste jag bromsa konstant för att inte ha för hög fart. I uppförsbackarna var det ännu jobbigare, då växeln hade fastnat på trean. Vad är oddsen liksom? Men jag klarade mig utan att ramla. Nu är jag trött och frusen.

Snart ska jag åka in till centralen och leta efter en hemlig tunnel som jag ska använda imorgon bitti. Det känns bättre att leta upp den idag, än att behöva vara orolig imorgon för att inte hitta den. Jag letar hellre idag, än klockan sju imorgon bitti.. Haha.

Jag tror mamma ska få massera mig sen. Och jag tror att jag ska köpa djungelvrål. Mmmm.

I picked up a seashell to illustrate my homelessness, but a crab crawled out of it and making it useless.
Jens Lekman är klok.

Nej, jag ska fan gå och lägga mig. Jag fryser och är så sjukt trött.

Jobbade idag och förutom ett par missöden (som faktiskt inte var mitt fel) gick det helt okej. Jag cyklade ut först och kom in först och äntligen är det som det ska vara. Ska jobba imorgon också, men som tur är börjar jag tio imorgon med. Väldigt skönt.

Dock fick jag stressa från jobbet för att vara barnvakt hos lilla E klockan fem. Det gick superbra, vi lekte kurragömma, hon gömde sig mitt på golvet och jag gjorde en elefant och en kossa i lera. Dock blev hon väldigt ledsen framåt sju, men det dröjde inte länge förrän mamma kom.

Jag är seriöst rädd inför onsdag. Inte för mina arbetsuppgifter, jag har ett häfte på hur allt ska se ut och gå till, men hur jag ska orka. Jag ska jobba i elva timmar i sträck. Och dessutom börja klockan sju på morgonen. Men jag får pengar och gratis mat. Haha. Det är nästan det bästa, man får äta hur mycket mat man vill :o Utan att betala. Jättecoolt. Efter att den här veckan är slut kommer jag ha tjänat en jävla massa pengar. Jobbat fredag, lördag, måndag, tisdag, onsdag och dessutom varit barnvakt fredag, måndag, torsdag och söndag. Norge here I come liksom!

Klockan 07 imorse ringde mobilen, och samtidigt som jag pratade med min arbetsledare var jag i princip påväg upp ur sängen. När jag säger 'ge mig 40 minuter', säger han 'du behöver inte komma ännu, kom vid tio så har vi ställt klart åt dig'. Det var väldigt skönt att få somna om kan jag tala om! Så nu har jag duschat och ätit en lugn och god frukost, istället för att behöva stressa iväg för två timmar sen. Jag hade tänkt springa idag, men då lär jag inte behöva det. Och så får jag pengar. Skönt.

Och jag hittar inte ens i köksskåpen. I det som en gång brukade vara mitt hem. Jag vet inte ens var jag ska leta när hushållspappret tagit slut. Hyllorna i det som ska vara mitt rum samlar damm. Rester från förra påsken på skrivbordet. Nycklarna till lägenheten sitter inte i nyckelknippan längre. Det var länge sen de gjorde det. För jag använder dem aldrig.

Jag kan inte hjälpa att tycka att den här trean på 88 kvadratmeter är överflödig. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att den inte behövs. Ingen trivs, det är kallt på golven och tomt i kylskåpet.

Jag hoppas nästan, för din skull, för ditt bästa, att arbetsgivaren inte uppfyller era krav. Att du under dina år som du har kvar till pensionen kan ha utgångspunkt Oxelösund istället. Att du kan få bo i Nyköping, och att jag får komma och hälsa på. För det känns konstigt att hälsa på i en lägenhet som inte är ens egen. Att hälsa på i en lägenhet dit man har nycklar, men inte använder dem. Att hälsa på i en lägenhet där garderoben i rummet med balkong innehåller kläder, bortglömda och använda för många gånger, för länge sedan.

Jag hoppas att du och dina arbetskamrater inte får den löneförhöjning ni kräver, att du gör som du sa till mig och i sånt fall gör dig av med den här lägenheten. För den är inte oss längre.

Den har nog aldrig varit oss. Det enda som har varit oss är det hus som du byggt med dina bara händer, men som nu har fel efternamn på brevlådan. Vår brevlåda. Vår gräsmatta. Vårt hus.

Välkommen tillbaka, sömnproblem!

Utan att jag egentligen reflekterat över det har det varit ganska bra i någon månad. Men den här veckan har allt börjat om, och det tar mig timmar att somna, trots att jag är dödstrött när jag lägger mig. Och det är så sjukt tråkigt att bara ligga där. Att jag sen vaknade halv åtta imorse gör ju inte att jag är särskilt pigg just nu.. Men ska jag spela badminton så ska jag. Och sen vara barnvakt. Jag har ingen lust egentligen.

På lördag ska jag dessutom jobba :o Det ska bli spännande. Jag orkar inte alls förklara vad jag ska jobba med, men tanken är att jag på lördag ska lära mig, och sen på onsdag jobba alldeles ensam. Det blir läskigt. Men jag är glad. Pengar, pengar, liksom.

Om en kvart ska jag ut och springa, och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att mina benhinnor vill vara på min sida den här gången.. Jag hatar att känna mig jättepepp, ha ork, men inte kunna fullfölja för att jag får för ont. Har inte sprungit runt båda sjöarna på hur länge som helst känns det som, trots att jag haft både ork och lust. Då känns det jävligt surt att behöva promenera hem. Men idag hoppas vi att det går bättre!

Och jag har köpt ett par nya sommarskor och ett par shorts. Jag är kär i allt, och kan inte vänta till sommaren är här! Jag funderar på att låta skorna följa med till Norge, men det beror på hur vädret blir. Det behövs nog en del plusgrader. Men de är randiga och fina. Och shortsen är rutiga och fina.

Nu borde jag byta om. Måste ju hinna hem innan åtta.

Usch vad jag drömde inatt. Så verkligt. När jag vaknade var jag ledsen. Det skar i hjärtat. Både för vad som hänt i drömmen, men också för att drömmen fick mig att sakna sakna sakna. Det var ju så verkligt. Känslan sitter fortfarande i, och att jag nu lyssnar på massa gamla låtar gör väl inte det hela bättre. Men jag är glad över att jag agerade som jag gjorde i drömmen. Att jag kände som jag gjorde. Kanske var det därför jag var ledsen när jag vaknade; för att jag sumpade chansen att göra det bra igen. Men allt är bara ett tecken på att det gått för långt.

Jag blir arg på mig själv för att jag saknar det som varit, när jag istället kan njuta av det som är. Men det är sån jag är. Jag kan inte det där med att leva i nuet. Det är alltid något som varit eller något som ska komma. Aldrig idag. Kanske borde jag öva mer. Men jag har inte ork till det. Jag har inte ork att ändra på den jag är.

Jag kommer ibland på mig själv med att önska att allt var som vanligt, utan att egentligen reflektera mer över vad 'som vanligt' innebär. Nu när jag tänker på det, så är 'som vanligt' för mig det som var för ungefär sex år sen. Sex år. Jag måste släppa det. Herregud. Jag måste slappna av, jag måste acceptera mig själv, jag måste ta hand om mig själv, jag måste ta hand om mina vänner. Så att jag kan och får behålla dem. För de är det finaste jag har, det mest värdefulla i mitt liv är mina vänner. Även om det är de som ibland får mig att må som sämst. För att jag i mitt huvud inte anser att jag är värd dem. För att jag tolkar och misstolkar och inbillar mig saker.

Nu blev det ett inlägg fullt med känslor, men det är sån jag är ikväll. Känslosam. Jag har fått träffa min pappa för första gången på en dryg månad, haft djupa samtal (det är fördelen med att träffas sällan, när vi väl ses blir samtalen så himla värdefulla), förlorat i kortspel och ätit god mat. Nu ska jag snart sova, så att jag orkar med morgondagen. Vad jag nu ska ägna den till.