I want something good to die for

Hoppet lever. Det sägs att hoppet är det sista som överger människan, och måtte det vara det sista som överger AIK och dess supportrar också. För tillfället kan vi tacka Bajen för ett liv i guldstriden, för att de inte gav guldet till Elfsborg ikväll. För hade de vunnit hade det fan varit klart, fyra poäng hade AIK aldrig tatt in på tre matcher.. Men nu är det en poäng. En fjuttig liten poäng. Det räcker med att Elfsborg spelar en oavgjord match minst, och att AIK vinner. Då är det vi som leder istället, med TVÅ poäng. Hua, de här två veckorna som är kvar nu innan sista matchen kommer vara en pers, det kommer vara sjukt jobbigt och nervöst. En dag i taget, en match i taget nu gubbar. Ingen prestationsångest, ingen trodde ni skulle ta er såhär långt. Åttonde plats var det förväntat. Nu har ni en andraplats. Det är skyhögt över förväntningar. Men håll med om att ett SM-guld som nykomlingar inte skulle sitta helt fel. Ta vara på chansen Bajen har gett er nu och ge järnet.

Kvällen igår slutade rätt trevligt, var förbi hos mamma och skulle plocka upp lite grejer. Visar sig att Stefan och Karin var påväg dit, så jag och pappa stannar ett par timmar. Jättetrevligt, förutom att Stefan och Karin åker till Thailand i november.. Möh. Och på onsdag gäller det. Då blir det storebrorskross i badminton! ..öhm.. ja..

För första och enda gången blev jag glad över ett Hammarby-mål och en Hammarbyseger. Spara det här inlägget och visa mig när jag glömt den här matchen så kommer jag få en chock ;D