"Det är som ett lotteri."
Det känns fortfarande helt overkligt. När jag tänker på det, på familjerna.. De har ingen pappa längre, ingen man. De visste inte att det var sista gången de träffade honom när de gjorde det. De visste inte att de aldrig skulle få se honom igen, aldrig få se honom skratta, aldrig få höra hans röst. Aldrig igen. Det måste göra så sjuuuukt ont. Det går inte att beskriva hur mycket jag verkligen lider med dem. Det gör så ont i mig när jag tänker på deras situation, hur de sitter hemma och försöker inse vad som har hänt. Att han faktiskt aldrig mer kommer kliva innanför dörren, aldrig mer ringa, aldrig mer laga mat till dem, aldrig mer titta på en film med dem. De kommer aldrig mer få träffa sin pappa. Det är så jävla sjukt så det finns inte.. Helt plötsligt har hela min bild av livet förändrats. Jag vet inte till vad ännu, men jag tror att jag har sett livet och dess mening i vitögat. Jag har varit så nära att vara en av dem, jag har varit så sjukt nära att förlora min pappa jag med. Och det gör så ont när man har tänkt på något annat ett tag, så helt plötsligt går tankarna tillbaka till vad som hände, att de där fyra inte lever längre, att de inte finns. Det är som att få ett slag i magen, det är hemskt.
Nu känns det ju också helt fel att vara glad över att göteborgsresan blir av också. Men det känns som att jag kan behöva det, få komma bort ett par dagar och tänka på annat. Därför är det jobbigt att det är lov nästa vecka, man kommer ju bara gå runt och tänka och älta en massor.. Men jag måste verkligen försöka se det från det ljusa perspektivet; min pappa lever, han mår hyfsat bra med tanke på konsekvenserna och han är omgiven av folk i precis samma situation. Jag älskar min pappa.
Nu känns det ju också helt fel att vara glad över att göteborgsresan blir av också. Men det känns som att jag kan behöva det, få komma bort ett par dagar och tänka på annat. Därför är det jobbigt att det är lov nästa vecka, man kommer ju bara gå runt och tänka och älta en massor.. Men jag måste verkligen försöka se det från det ljusa perspektivet; min pappa lever, han mår hyfsat bra med tanke på konsekvenserna och han är omgiven av folk i precis samma situation. Jag älskar min pappa.
Det är lite längre till skratt, och lite närmre till tårar just nu..
Kommentarer
Trackback