I want something good to die for

Jag lovade med en rättvis analys av matchen, och jag brukar hålla vad jag lovat, så här är den.

Råsunda - Älta 2-5

Till att börja med vill jag berätta att vi spelar i division fem första året i år. Älta gick upp i division fyra inför den här säsongen och har gått rakt igenom utan att förlora en match, inte ens en poäng har dom förlorat. Så ni har det klart för er, och inte stirrar er blinda på reslutatet. För vi var jävligt bra.

Det börjar med att Annika sätter sin straff, tyvärr vet jag inte var eller om målvakten var nära. Jag vågade inte titta. Med tanke på att vi spelar en division lägre har vi allt att vinna i den här matchen och vi går ut med världens jävla inställning. Jag tror Älta blir chockade av det, för vi äger matchen i första halvlek. Efter 15 minuter har jag inte ens rört bollen, och dessutom har Carro gjort 2-0. Det här bra spelet håller i sig nääästan hela halvleken, när det är kanske 15 minuter kvar så börjar vi tappa lite, och de får komma in i matchen. Men vi försvarar oss bra, och man märker att de blir mer och mer frustrerade. Då får dom straff. En feldömd straff och jag är taggad som fan. Jag vill verkligen ta den här, det skulle sitta så jävla fint. Jag var på den. Jag var på bollen med vänsterhanden, men den gick in. Efter det här målet blir det ännu mer press på oss och jag gör ett par (ganska många) riktigt bra räddningar om jag får säga det själv. Älta får även ett mål bortdömt efter att jag kastat mig in i en klump av spelare där bollen också var, och fått både en och två sparkar på mig och får därför frispark. Vi går iallafall ut i halvtidsvila med 2-1 i ryggen och jävligt starka. Jag tror det var det som fällde oss, vi blev lite självsäkra. Trots att vi inte skulle bli det, trots att vi visste att de var ett mycket bättre lag så kände vi att vi var bättre, och det blev inte så bra i andra då..

Det kändes som halvtid stärkte dem och sänkte oss, de samlade ihop sig och fick chans att prata igenom allt. Och nu började de rulla boll, nu syntes det att de var en klass bättre än oss. De får tyvärr tre snabba mål, varav minst två var totalt mitt fel. Jag ber om ursäkt för det, hade jag inte klantat mig hade vi kanske fortfarande varit med i matchen, men det kändes som alla sänktes i och med dessa mål. Sen skärpte vi till oss, även om det var de som hade pressen. Sen att vissa (jag vill inte nämna några namn, men Eva vet vem jag menar) inte släpper bollen i tid och därmed blir av med den stör jag mig oerhört på. Kan man inte dribbla ska man inte göra det. Speciellt inte på egen planhalva. Men vi fick iallafall öva lite försvarsspel och jag tyckte det funkade hyfsat bra. Eva är ny kandidat till målvaktspositionen, hon slängde sig framför en tjej som kom helt ensam och bensaxade bollen. Snyggt där. Sen gjorde jag matchens räddning också. Först ett frilägesskott som jag tar men släpper retur på. Sen tar jag returen också. Jävligt stolt är jag över det.

Jag trodde jag aldrig skulle säga det under den här säsongen, men jag är stolt över min insats, trots misstagen. Jag gjorde mitt bästa och jag räddade oss från en jävla massa mål. Sen att det kanske bara skulle blivit 2-3 är en annan sak. Vi gjorde en bra insats överlag och jag kan gå med högt huvud imorgon, för jag är stolt över mitt Råsunda och jag är glad över att mina lagkompisar är så jävla bra. På alla sätt.