I want something good to die for

Jag har insett att jag är väldigt glad över att jag har vänner. För det finns faktiskt folk som inte har några vänner alls, folk som är ensamma överallt. Hemma, i skolan, på tunnelbanan. Ofrivilligt. Jag kan vara ensam när jag är hemma, jag kan vara ensam i skolan och på tunnelbanan, men oftast är det i vetskap om att jag inom en snar framtid kommer träffa någon som jag älskar och som jag vill umgås med, och som vill umgås med mig. Det finns alltså folk som är ensamma, vart de än går, hur många personer de än har omkring sig. Det är hemskt tycker jag, jag tycker så otroligt synd om sånna människor. För jag tror inte att det är deras eget fel, inte fullt ut. Visst har de ett eget ansvar, men mycket beror på omgivningen. För det finns olika sorters människor, och jag känner folk av båda delarna. Först finns det de som är blyga och som blir jävligt trevliga när man väl lär känna dem. Sånna som är svåra att komma inpå livet, som är svåra att få kontakt med. Dessa människor har nog också svårt att ta kontakt med andra, vilket gör att de kan verka lite tråkiga, vilket inte alltid behöver vara sanningen. Sen finns det ytligt folk, som inte kan umgås med fula. Sånt är tragiskt, inte fan kan man rå för hur man ser ut? Och om man skulle kunna det, kan man hjälpa att alla inte tycker samma saker är snyggt? Det finns förstås många fler kategorier av människor, men jag känner att det här blir djupare och djupare, därför tänker jag ta den bästa kategorin nu och avsluta med den. Människor som inte bryr sig ett dyft om hur en annan person ser ut, har på sig, om han eller hon är blyg eller liknande. Folk som pratar med alla, som får alla att lysa upp och känna sig sedda. Jag tycker så jävla mycket om sånt folk, och jag känner bara ett par av den kategorin, men satan vad jag tycker om de personerna.

Haha, jag har ingen aning om vart jag vill komma med det här jag har svamlat om hittils, känns som det mesta bara är nonsens.. Jag vill iallafall säga att jag är väldigt glad över de vänner jag har, och att jag lyckats skaffa mig så bra vänner också. Speciellt vissa har gjort feta avtryck i mitt hjärta. Och sen att jag hamnat med så pass bra människor i skolan som jag gjort, det är guld värt. Utan er skulle jag inte ens vilja gå till skolan, det är ni som får mig att le och skratta om dagarna. Det är ni som får mig att faktiskt vilja gå upp om mornarna och även om jag kan verka tyst och tråkig ibland så vet ni inte hur mycket jag uppskattar att ni finns. Jag tycker om att ibland bara sitta tyst och lyssna på när folk diskuterar. För jag är dålig på diskussioner, jag lyssnar hellre. Det kan verka konstigt för vissa, men oftast har jag ändå inget vettigt att säga, så då kan jag lika gärna vara tyst, det spelar ingen roll för mig. Visst kan det vara svårt att få nya vänner på så sätt, men jag har ju lyckats hittils?

Nej, jag är glad över de människor som finns i mitt liv. Det är inte många som står mig riktigt nära, men jag är nöjd med det. Jag trivs med det jag har och det är inget jag vill ändra på. Jag älskar alla mina vänner, på ett eller annat sätt. Ni är bäst. <3